I takt med att Thailands popularitet som turistmål steg här i landet så skulle man kunna tro att dess rykte också skulle förbättras när folk själva inser att landet hade så mycket annat att erbjuda.
De flesta av mina bekanta hade varit där och ingen av dem hade något negativt att säga. Visst hade de sett hur det gick till vid barerna i nöjeskvarteren men stördes inte så mycket av det. Som de sa så fanns det så många andra ställen man kunde gå till om man stördes av det men ändå ville ha en trevlig kväll ute.
Min nyfikenhet steg också med tiden och till slut bokade jag en charterresa till Phuket och Karon Beach. Kanske skulle jag ta någon tur till någon av de små öarna som fanns i närheten. Phi-Phi skulle ju vara fint hade jag hört. Tanken på att jag skulle åka till något sexparadis fanns överhuvudtaget inte. Jag hade sett stranden och såg fram emot tre lata veckor med sol och bad.
Att man kan träffa kvinnligt sällskap när man är på semester är ju inget konstigt så det skulle jag säkert göra nu med. Det har jag gjort i både Norge och Danmark tidigare men i mina tankar så trodde/ hoppades jag att jag skulle träffa någon annan turist på stranden. Inte hade jag räknat med att träffa några thailändskor trots att det skulle vara mer logiskt eftersom det var i deras land jag skulle befinna mig i.
En thailandsresa sågs som en statusresa i den delen av min umgängeskrets som bestod av småbarnsföräldrar i villa. Det var något som man skulle ha gjort för att kunna hänga med i grannskvallret när resor kom på tal. Jag var vid den tiden inblandad i det lokala idrottslivet som ideell ledare i olika funktioner och trivdes med det. Det innebar också att jag prioriterade bort resor eftersom det andra var nog så viktigt för min livskvalitet.
Jobbet var ett vanligt 7-16 jobb som senare blev till ett 2-skiftsjobb. När firman senare kursade fick jag ett erbjudande om att börja jobba i Norge. Där skulle man jobba i 2 veckor för att sedan vara ledig i 3. Det lät utmärkt och jag började jobba där och såg snart att jag plötsligt hade mer pengar än tidigare. Efter att ha köpt ny tv och soffa så var jag nöjd men pengarna envisades med att komma in.
Det var inga mängder men det blev ändå ett överskott varje månad och det hade man ju inte varit van vid tidigare som frånskild 2-barnspappa. I takt med att man hörde och läste om hur bra det var i Thailand så bestämde jag mig i augusti för att boka en resa dit över jul och nyår. Inom mig bubblade det av förväntan och glädje att få tillbringa tre veckor i solen. Jag hade ju bara varit utomlands en gång tidigare men det var ju drygt 10 år sedan och det var inte någon sol oh badresa.
Men till min stora förvåning så började det snart att florera ett rykte om mig och min förestående resa. Byns skvallerkärring hade hört talas om denna resa och sedan fabricerat ihop en historia om vad jag skulle göra i Thailand och med mitt syfte med resan. Eftersom jag var ensamstående utan fast sällskap så skulle jag endast dit för att förlusta mig med fallna kvinnor. I bästa fall.
Mina vänner, bl.a. hennes sambo, försvarade mig och talade om för henne vad jag sagt och frågat om och jag hade överhuvudtaget aldrig nämnt något om att gå ut på kvällarna och roa mig. Det var tvärt om lugn och ro som jag ville ha. Jag är ju måttlig med alkohol i vanliga fall och lugn och stabil av naturen. Men trots att ingen trodde henne, fortsatte hon med sitt kackel.
Jag som alltid har ansetts som en glad, trevlig och social kille med gott om tid och omtanke för andra fick nog och beslöt mig för att åka hem till henne för att säga henne ett sanningens ord eller två. Skulle det innebära att min vänskap med hennes sambo skulle få sig en knäck så må det vara hänt. Nu får det vara nog!
Jag visste att hennes sambo jobbade förmiddag och eftersom jag själv var långledig så åkte jag dit medan han fortfarande var på jobbet. Jag har ofta hälsat på dem tidigare så att jag kom på besök var inte något ovanligt. Dessutom visste jag att hon var en skvallerkärring av rang och det visste även alla andra om och tar vad hon säger med massor av nypor med salt. Men nu var det jag som var utsatt för hennes förtal och skvaller och då kommer ju saken i ett annat läge.
Hon öppnade och var lika trevlig som vanligt. Jag hade först tänkt fara ut över henne utan att ge henne en möjlighet att yttra sig innan mina haranger ekat ut över villakvarteret. Men det går sällan som man tänkt sig och innan jag klivit in genom dörren kom deras femåriga dotter fram till mig. För henne var jag ju den busiga farbrorn som alltid hade tid med henne och under tiden som hennes mamma gjorde i ordning kaffe så hade jag först busat med henne och när kaffet sedan serverades så blev hon sittandes i mitt knä och jag hade inte den minsta ilska kvar i mig.
Efter en stunds småprat kom vi in på Thailand. Hon hade ju hört att jag skulle dit och det skulle väl vara roligt och bla, bla, bla. Själva vill de ju vänta lite tills lillgrabben blivit lite större så att de kunde åka ner tillsammans. Vi pratade lite allmänt om vad jag kände till om Phuket och var andra varit och vad de tyckte. Hon hade massor av frågor och jag kände det som om jag satt i ett förhör och inte i ett samtal. Inte en gång var det tal om tjejer eller natt och nöjesliv eftersom jag sagt att jag var ute efter lugn och ro vid stranden.
Nu trodde jag att det var slut på skvallret och det är möjligt att hon tystnade men skvallret gick runt ändå. En dag hörde jag att jag hade blivit omnämnd som ”äcklet” av någon förälder till en av ungdomarna i det laget jag hjälpte till med. ”Nu ska han åka till Thailand också det äcklet”, hade någon spytt ur sig fick jag reda på av en av tjejerna i laget på väg hem. De hade pratat en del om det i omklädningsrummet efter matchen och hade tagit mig i försvar.
Det gjorde riktigt ont i hela min själ. Vad hade jag gjort för att förtjäna att bli så bespottad av människor som jag inte känner mer än att jag vet vilka de är föräldrar till. Det enda jag gjort var att beställa en resa till Thailand och sedan sett fram mot den. Det var mitt beslut och att välja en resa till det näst största resmålet kan ju inte ha varit så kontroversiellt? Jag hade lika gärna kunnat åka till Kanarieöarna men nu blev det Thailand eftersom jag bara hört gott om det.
Jag tog mig en funderare under helgen och ringde runt till andra inom föreningen för att tala om vad jag hört och hur dåligt jag mått sedan dess. Jag sa att jag kommer att ta en paus tillsvidare och hoppades att de skulle ha förståelse för det. Jag fick deras fulla stöd vilket kändes bra och efter nästa träning meddelade jag laget att jag p.g.a. dessa rykten har valt att hoppa av mina uppdrag i föreningen med omedelbar verkan. De tyckte att det var för djävligt och bad mig att överväga mitt beslut vilket jag lovade att göra men sa samtidigt att jag redan gjort det men att jag kan göra det igen. Det skulle säkert inte påverka mitt beslut och det gjorde det inte heller.
Sedan dess har jag inte hjälpt någon förening och det blev ett riktigt stort tomrum i mitt liv. Att gå från ca 4 timmars ideellt arbete per dag till att bara bli en soffpotatis var en stor omställning till att börja med. Senare kompenserade jag det med mer arbete och nu saknar jag inte det livet alls. Däremot så kan jag då och då sakna det vardagliga smågnabbandet som hör till när man jobbar i ett föreningsliv.
Eftersom jag jobbade så mycket så blev besöken hos vänner och bekanta mindre och mindre och telefonen ringde mer sällan om ens någon gång. Numer blir det en morsning i affären men sällan något mer än lite ytligt prat om ingenting. Men livet går vidare och numer föredrar jag att spara ihop pengar till en långsemester. När det känns som värst så vet man vad man har att vänta sig när man återkommer. För återkomma ska jag göra. Vet i nuläget inte när, bara att jag ska tillbaka.
Vad jag gör under mina resor är en sak som ingen annan har att göra med men några skulle säkert förfäras över om jag skulle berätta det medan andra förmodligen skulle klassa mig som en typisk tråkmåns. Personligen så rör det mig inte i ryggen vad andra tror eller tycker för jag anser ändå att det är min ensak. Det är en ventil för mig och vid några tillfällen har jag haft grabbarna nere på besök i ett par veckor när de har sportlov.
Då och då kan jag inte låta bli att fundera över vad det är som får folk i gemene man att i vårt upplysta samhälle fortfarande förfäras om en hårt arbetande man i dryga 40 årsåldern väljer att avstå semestrar och ledigheter för att få möjligheten att åka på en längre semester till ett underbart land. Skulle jag istället skaffa mig en sambo, börja jobba 7-16 igen och därefter åka på en tvåveckors resa till samma land en gång om året så skulle allt vara frid och fröjd.
Eller?