Sveriges problem är inte invandrare utan svenska politiker som har tagit för sig att stor invandring kommer
att rädda svenskarnas pensioner och berika vår kultur.
Tyvärr så missade man att invandrarna som aldrig kommer att arbeta, aldrig lär sig språket kommer att vara belastning.
Historiskt har invandring varit alltid till godo för Sverige (och andra länder) men det går inte att jämföra tyskarna som kom hit på 13-1400 talet eller Valloner som kom hit för att arbeta med gruvnäring. För det första, det var inte vilka som helst som kom hit utan det var kompetenta yrkesmänniskor som kom hit för att de behövdes och hade efterfrågade kunskaper.
Sverige behöver invandring av många anledningar med det krävs också stora och kraftfulla omställningar av den svenska invandringspolitiken idag.
Det behövs utbildnings och arbetsmarknadspolitik som tar tillvara på den kompetens och vilja att omsätta sin kunskap till yrke och arbetsmarknad som kan svälja den ny inkomna arbetskraften. De som saknar kunskap ( hel del nyanlända är analfabeter ) ska få kunskap snabb.
Allt annat är en Autobahn in i bidrags beroende.
Det är inte vi invandrarna som skall ställa krav på den svenska staten och det svenska samhället det ska vara tvärtom i samma omfattning som den svenska staten ställer krav på svenskar. Det är inte invandrarnas fel att ingen ställer några krav och ger tydliga mål.
Det ser ut som att många av nyinkomna har inga tydliga visioner och mål med sin vistelse i landet Sverige. Alldeles för många lever kvar mentalt i sitt hemland i sin kultur och sin mentalitet fast de är i Sverige. De språkliga och kulturella barriärerna hindrar människor från att passa in och att bli deltagande i det svenska samhället.
Idé med invandringspolitik är inte att ge en kravlös livstidsförsörjning till människor utan att skapa en ekonomisk och politisk stark Sverige där alla gör nytta och alla deltar och bidrar till samhället. Varför då frågar ni, jo för att vill vi ha ett välfärdssamhälle så måste alla bidra efter sin förmåga. Blir det alldeles för många som inte bidrar eller inte vill bidra så idéen om ett välfärdsamhälle kommer att vara en omöjlig att nå utopi.
När Rosengård, Bergsjön och Tensta är Sveriges framgångsrikaste samhällen lovar jag att instämma med politiker och tjänstekvinnor och män i deras utopi.
