Om man läser på MPR kan man ibland få intrycket att Thailand är skitigt, korrupt, fattigt och eländigt.
Får medge att jag själv tyckt så ibland, när kackerlackorna kilar runt på restaurangborden eller man åker genom Isaan.
Det finns bot för det ska jag hälsa och säga efter några dagar i Rangoon.
Trots hotell med tre stjärnor á 100 US$ per dag (och iofs alldeles utmärkt) var vi effektivt avskurna från omvärlden
i och med att det varken gick att ringa, ta emot samtal, skicka meddelanden eller surfa på Internet.
Varje klick tog 5-10 minuter att effektuera så efter några få försök gav man upp.
Nästa gång ni ska förnya era visa / uppehållstillstånd, så gör det med en resa in i Burma.
Det är inte speciellt dyrt att åka dit från Don Mueang även om man måste fixa ett visum på ambassaden i Silom á 800 baht.
Det går att få snabbare än på två dagar, t.ex. samma dags eftermiddag, om man är beredd att betala mer.
Flygresan tar någon timme och kostar ca 5000 baht.
Taxi är billigare än i Thailand fast det finns inga mätare, man måste avtala priset på förhand.
5000 pengar för en extra stor taxi om man som vi, är 5 med var sin resväska gör en taxiresa på ca en timme.
5000 kyat motsvarar 150 baht. (30 kyatt = 1 baht).
Hotellen ägs av den gamla militärdiktaturen eller deras vänner och de är dyra jämfört med Thailand.
Mat är ca samma pris men den är trots starka kryddor lika tråkig att äta och se på som den svenska.
Har man någon med sig som kan fixa fram det man gillar så går den att äta.
Glöm McDonalds som nödlösning. De finns inte i Burma, vad jag vet.
Lämna de mondäna delarna av Rangoon
T.o.m där är vägarna fulla av potthål (därav de skakiga bilderna) och trottoarplattor ligger huller om buller.
Sopor och råttor överallt och utgrävningar utan varningar så man kan undra hur det är att vara blind eller rullstolsbunden där.
och bege er ut i industrizonerna runt staden.
Det finns ett stort antal fabriker där och runt dessa bor arbetarna i så kallade townships
Fattigdomen är nästintill obegriplig.
De flesta husen är byggda i bambu och det finns inte en chans att de kan hålla regnet ute.
I många av dom såg jag vattenpölar på golven efter ett vanligt regn.
Vi åkte runt i en industrizon bland arbetarbostäder och jag lyckades få en bild på strejkande
arbetare utan för en liten textilfabrik.
För att få strejka måste man först fråga labor office om lov.
Ska det räknas som en strejk måste man åka till jobbet varje dag och sitta framför fabriksporten
hela dagen i väntan på att ägaren ska komma ut och gå med på förhandling.
Inte speciellt roligt i 40 graders sol och ibland hällregn som det är nu i regnsäsongen.
Förövrigt är de burmesiska kvinnorna minst lika vackra som de thailändska.
De är lite mera mulliga men rör sig som drottningar i vackra klänningar trots stor fattigdom.
Åk in bland bostäderna och besök ett kloster som vi gjorde.
Det blev en liten folksamling antagligen p.g.a. att vi enligt uppgift var de första faranger som kommit dit.
Hälsa på barnen vi hjälper med slantar så de åtminstone får lära sig att läsa.
Munkarna gör ett stort arbete där för 350 barn och för nästan ingen ersättning.
De får ca. 30000 kyat per månad fast det har man inte haft råd med att ge alla 7 lärare / munkar än.
Vi passade på att donera en dryg månadslön och först efteråt kom jag att tänka på
att 40000 pengar bara är knappt 1400 baht, men det var vad jag hade :just då 
Man får väl se det som "en dryg månadslön" då och inte som en struntsumma.
Resten av bilderna på barnen får tala för sig själva.
Har ni varit där en gång så kommer ni att upptäcka själva hur bra de flesta har det i Thailand.
En arbetare i någon av fabrikerna i Rangoon där får typiskt 770 kyat för en dag på jobbet.
770 kyat är 25 baht. Mindre än en dollar.
För 8 timmars hårt arbete.
Kan man förstå om de strejkar?
Åk dit på skumpiga vägar bland tutande och rykande bilvrak och människor
som med livet som insats försöker ta sig över vägen.
När vi kom tillbaka till Thailand igår var det som att komma tillbaka till civilisationen
Håller med dig,verkar inte vara nån större nöd bland folk på landet i Thailand.
