Äntligen!!
Har följt den katastrofala utvecklingen på den, från början, underbara ön. Var där första gången 1992 då vi seglade dit från Langkawi. Anlände bukten i sen skymning och då vi vaknade upp på däck och såg denna himmelska strand i en blandning av turkost hav, VIT sand och prunkande grönska då blev man bara.salig. Finns detta verkligen, tänkte vi. Tillbringade 4 underbara dar på ön som endast hade chaolee-folket som invånare.Var i Trang 5 år senare och såg då att en färja börjat gå dit...måste kollas tänkte jag. Sagt o gjort...och gick en smärre shock vid ankomsten..hela beachen lystes upp av små lampor från bambuhyddor, småbarer i reggaestuk och minirestauranger. Sen återvände jag årligen och följde den katastrofala utvecklingen till vad det nu är. Jättelika byggnadskomplex av de stora hotellkedjorna infann sig en efter en och i följe med detta kom även problematiken med sopor och avfallsvatten. Ön består av sand och avfallsvattnet käser ut genom sanden och vid ebb ser man att sanden har en antydan mot grönt.övergödning i kombination med solen och detta orsakar en typ av slam som lägger sig i sandrillorna på botten. Och tittar man bakom varje anläggningar ligger ofantliga högar med glas o plastflaskor.
Första gången jag var där såg hag mina tår på bottnen i det klaraste vattnet av alla och då hade jag vattnet upp till näsan (185cm) men det gjorde jag inte sista gången jag var dit kan jag lugnt påstå. Nu är det 5 år sen jag var dit själv och vet inte om jag rent ut sagt vill dit igen....men vem vet, nya tider med klokt tänkande verkar ha hitta även till detta land....sååå kanske.
