Det finns i ett litet samhälle en liten filatelistklubb; eller rättare sagt det är en ganska stor klubb, den största filatelistklubben i Sverige tror jag.
Många år tillbaka när filatelistklubben startade så träffades de just för att diskutera filateli i alla sina former. Klubben hade väldigt trevligt och ryktet om den trevliga klubben spred sig och även invånare som hade ett högst begränsat intresse av filateli anslöt sig, om än mest för den sociala samvaron. Tiden rullade på och allt fler medlemmar kände att det blev lite torftigt att bara diskutera filateli så allt oftare flöt samtalen över i mer mundana områden som sport, mat, resor och annat.
Sture, mannen som hade startat filatelistklubben, såg väl inget större problem med att även andra ämnen diskuterades, ett större problem var att det började bildas en massa grupperingar i den tidigare så homogena filatelistklubben men vad kunde han göra åt det?
Filatelistklubben fortsatte att växa alltersom andra filatelistklubbar i regionen avfolkades eller stängdes ned. Det var numera egentligen bara en filatelistklubb till namnet, men, so what? I ärlighetens namn, ur hur många vinklar kan man diskutera filateli? Sture hade dock satt upp vissa regler; man fick inte diskutera pedofili och brevbärarfobiism. Dels är det olagligt men dessutom kändes brevbärarfobiism, alltså ett hat mot brevbärare, som något märkligt i en filatelistklubb; vad händer med våra älskade frimärken ifall det inte längre finns brevbärare?
Filatelistklubben fortsatte dock att växa och nu hölls möten även på fredag- och lördagskvällar. Det var oftast trevliga tillställningar men visst var det en del att städa upp på morgonen efter då en del kanske inte var helt rumsrena. En del nya medlemmar började diskutera faxmaskiner och e-mail vilket flera andra medlemmar opponerade sig mot. Diskussionerna gick ofta ganska heta och en del äldre medlemmar tyckte också att man absolut ska diskutera faxmaskiner och e-mail. Vissa vise män sade då "gillar ni inte att diskutera faxmaskiner så behöver ni ju inte lyssna" och det är ju givetvis sant. Vissa dagar så diskuterades det dock nästan inget annat än faxmaskiner så många av de som faktiskt var intresserade av filateli gick ur klubben eller dök upp alltmer sällan.
Några av de mest hängivna fax och e-mail förespråkarna gled nu allt oftare över i sin brevbärarfobiism. Jag ser mig själv som en liberal man men visst kan jag förstå att det finns de som ogillar brevbärare, eller framför brevbärarförbundet som pumpar ut oändliga mängder brevbärare utan någon utbildning och utan möjlighet till att livnära sig som brevbärare. Hatet har jag dock svårt med och deras uppmaning att inte delta i diskussionen fungerar inget vidare då flera av dem sprider sitt hat av de som opponerar sig även till andra diskussioner. Dessutom visar ju många av dem inget som helst intresse för filateli så det känns ju lite märkligt att de inte istället går med i en klubb där man uppmuntrar diskussioner om just faxmaskiner, e-mail och brevbärarfobiism?
Ett annat problem, vilket även Sture alltmer såg, är att diskussiner om faxmaskiner, e-mail och brevbärarfobiism kväver filatelistklubben, både dess nuvarande medlemmar och framförallt nyrekryteringen. Samhället är fullt av diverse klubbar där man kan diskutera allt mellan himmel och jord men går man med i en filatelistklubb så vill man nog att åtminstonde några diskussioner ska handla om filateli och framförallt inte om antagoniserande ämnen som faxmaskiner, e-mail och brevbärarfobiism. Notera att jag själv är väldigt intresserad av just faxmaskiner, e-mail och brevbärarfobiism; mer intresserad än jag är av filateli om jag ska vara ärlig, men precis som jag är intresserad av fotboll så vill jag inte läsa ett matchreferat från Tibro-Carlstad U när jag sitter och porrsurfar och vice versa. Ska man diskutera ämnen som faxmaskiner, e-mail och brevbärarfobiism så krävs det också lite mer vett och etikett än att diskutera filateli och de diskussioner jag bevittnat i denna klubb kan inte ens med bästa välvilja kallas civiliserade eller utvecklande diskussioner.
Så, för filatelistklubbens bästa, så har Sture tagit ett bra beslut även om många upplever det som censur. Nu kommer säkert många tycka att jag öppnat upp en diskussion jag själv helst vill slippa, jag kanske till och med får en varning av Sture eller hans assistenter, men då får det vara så. Att diskutera om vad som är lämpligt att diskutera i en klubb kan aldrig vara fel och även om beslutet att stoppa diskussionen om faxmaskiner, e-mail och brevbärarfobiism redan är tagen så bör vi nog få diskutera runt detta beslut ett tag tills alla har sagt sitt.
Att man inte får diskutera vad som helst på ett forum hör väl till vanligheter så fine. Bara att acceptera. Men även om man har ett stort Thailandsintresse finns det annat som är intressant att diskutera i mellan åt. I detta community där man lärt känna alla dessa trevliga och mindre trevliga personer med samma huvudintresse är det också intressant att diskutera dessa andra ämnen som inte faller inom ramen för huvud ämnet. Sedan verkar många olika känslig för heta i diskussioner. Jag kan personligen tycka att det är mer intressant om det hettar till lite ibland. 
