Eh... varför jobbar man som volontär i två år hela år innan man får nog av "all skit som händer under ett dygn"?
Är man masochist, osedvanligt naiv eller bara korkad?
Man kan vara en världsförbättrare av rang som offrar sig för alla vilsna själar och stannar kvar och lider för den goda saken
Eller har man helt enkelt märkt att det inte var som man föreställt sig initiellt!
Är nog väldigt beroende på hur länge man orkar blunda och bara trivas när man väl fått nog av vad det än är!
Live and let die!
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
