Från början tycker nog alla att de har gjort ett både intellektuellt och rent av avundsvärt val
av livspartner så länge det nu varar, och vem vill inte slå sig på bröstet och då hävda
att det krävdes ett visst mått av social kometens och även en rejäl dos av IQ
att landa denna underbara dam vid ens sida.
Men när det sedan ”oturligt” visar sig att drömmen blev till sand som snabbt rinner
mellan fingrarna så är det naturligtvis surt att i backspegeln erkänna att
man faktiskt hade fått allt om bakfoten från början.
Detta gäller förmodligen både för besvikna män och kvinnor som av olika anledningar inte
tog sig tid att undersöka de faktiska förutsättningarna för en långvarig lyckad framtid tillsammans.
Ska vi sedan håna de som så snöpligt misslyckats - nä det tycker jag inte - förnedringen
bjuder de oftast själva på i rikliga doser . . .
Ska sanningen fram så har man väl själv under årens lopp gjort ett och annant mindre
lyckat partnerval under åren - ibland pga bristande IQ, och ibland pga överdriven
berusning och falska förhoppningar.
Men alla oavsett kön bör väl ges en andra (eller tredje) chans,
där de kan dra lärdom från tidigare misstag 
SN