Fashinerad av arbetsmetoder

På senaste resan till Thailand så stannade vi i Bangkok i två dagar innan vi reste vidare.

Vi bodde på New World Lodge som visst har bytt nyligen namn till New World City Hotel.

Ett helt okej hotel om det inte varit för att bakom hotellet hade dom påbörjat ett bygge av ett annat hotel.

Så varje morgon kl 07.00 så började det låta av bara fasen  :bad:

Det var visst nån tryckluftdriven maskin som dom använde för att gräva ur för pålar.

Varje gång dom släppte ner det dom använde för att gräva ur så skakade hela marken,ja till och med hotellet.

Det märktes verkligen att Bangkok är uppbyggd på lermark.

Istället för att bli irriterad av den tidiga väckningen blev jag mer fashinerad över arbetsmetoderna och den bristande säkerhet som rådde 

Nu när jag åker ner i october ska jag åka tillbaks för att se hur bygget blev.

Det tryckluftdrivna spelet som användes för att påla/gräva

Rören som dom jag antar pressade ner i marken efter hålet var grävt.

Måste säga att med tanke på deras standard på verktyg, så lyckas dom att bygga riktigt fina byggnader..

Rock on!

Quote

Ja, det är faktiskt fascinerande hur dom kan bygga så pass modernt med deras gamla och slitna utrustning.

Här hemma skulle nog byggarna (numera) inte ens kunna göra en stabil och rak grund utan moderna maskiner och instrument.

Är inte dom där rören det dom borrar med ? 

Jag har studerat det där många gånger, främst då de höll på i någon månad på ett ställe jag brukar stanna till på ett antal gånger i veckan. De där rören är stålrör som de pålar ner med maskinen. Maskinen lyfter upp en grej som är nedtyngd av en hel del betong och sen släpps grejen automatiskt ner och slår ner rören. Ofta så går det förbannat långsamt och de går ner mindre än en halv centimeter åt gången och då krävs det en himelens massa slag för att få ner ett helt sånt rör. När röret kommit nästan helt ner så gängar de på ett nytt rör. Efter två rör gängar de på en ny grej som ska lyfta upp rören de slagit ner. Observera att den här maskinen bara lyfter upp och sen släpper ner, det finns alltså inget läge där den håller saker i luften, har det kommit upp så dundrar det obönhörligen ner. När de ska lyfta upp rören för att tömma dem på de saker som pålats in är det därför ganska faschinerande att titta på. De lyfter alltså upp de stora stålrören av vilka det nedre dessutom är proppfullt med lera eller vad som nu har pålats in. En helsikes många kilo blir det i alla fall. Och när grejerna nästan har nått toppen av lyftanordningen så släpper maskinen det med en himla fart. Det brukar stå två-tre gubbar på en sida som försöker få sving på alla de kilon som lyfts upp så att de ska ramla på sidan om hålet och lägga sig fint så att de kan tömma det nedre röret som är fullt med det som pålats in. Men herrejisses vad det ser livsfarligt ut när allt komer i svängnig lite fel och maskinen släpper ner skiten, gubbarna flyr hals över huvud för att undvika att bli krossade av de tunga rören. När de har flera rör nedslagna tar de upp ett i taget för att lyfthöjden på maskinen inte klarar mera och riskmomentet upprepas väldans mycket. En gång när jag tittade på så välte hela ställningen, men jag har inte sett någon skada sig.

Mycket faschinerande arbetsmetod i alla fall!

Väldigt bra beskrivning av wickeh