Jag hade tänkt skriva om farvälceremoni för min far för länge sedan.
När jag hade lust så hade jag inte tid.
Och när jag hade tid så hade jag inte lust.
:::
Det har varit en lång process av bearbetning av sorgen eftersom jag inte riktigt kunde delta i begravningen - fast vi åkte dit.
Det är något som jag inte riktigt kan släppa än, tror jag. Kommer nog att älta om det flera omgångar till. Men det är inte lika smärtsamt längre. Det är bara en fakta - inte så mycket känslor inblandat.
:::
Jag trodde att far skulle födas om efter farvälceremonin eller åtminstone lämna oss för alltid.
Men jag tycker det är konstigt att jag på senare tiden drömmer om honom ganska ofta - det trodde jag inte skulle hända om han nu har gått vidare.
Men - det är kanske så att de avlidna fortfarande lever - i våra minnen.
:::
Jag har nämnt i andra trådar om att i min del av landet har man en ceremoni efter begravningen. Jag kallar det på svenska för farvälceremoni. Det är sista avskedet man tar från den avlidne. Ceremonin kan äga rum kort eller långt efter själva begravningen. I min fars fall handlade det om flera år.
:::
Vi bodde hos min faster.
Och vår stora umgängesmat är just Nuea Yai - grillat kött.
Sedan gick vi till feststället - min före detta styfmors hus.
Där hade de slaktat kossor.
De berättade glatt att våra faranggäster (dock inte Svarten och Vaxet) fick smaka på något så kallat En kropp, ett styck. Ni får gissa vad det är.
Det sägs att det ger samma effekt som viagra.
Svarten sa dock till dem som skröt om att de hade smakat på "det enda stycket" - Vad blir resultatet om man redan har högre aktivitet än det stycket då? 
Lite mat för de som hjälper till i köket. Det är rå räksallad. Det ser så gott ut men jag klarar tyvärr inte att äta råa räkor.
En flitig tjej som hjälper till med det hon kan.
Maten smakar nog väldigt gott med en sådan glad kock.
Lite Baisi - blomarrangemang som är en viktig del av alla andliga ceremonier i Isaan.
Jag älskar Baisi.
Så här gör man en sådan fin grej.
Oftast är det en grupp med äldre kvinnor som sitter i grupp och hjälps åt att skapa en sån fin Baisi.
Vid ingången till festlokalen har de satt upp en hylla med pappas bild.
Där finns också rökelse som gästerna få tända och hälsa till min far när det kommer.
Bredvid hyllan fick han en bricka med mat vid varje måltid.
När jag åker hem brukar min faster påminna mig att tända en rökelse, en cigarett och hälla lite sprit på marken för att hälsa min far att jag och min familj hade kommit.
Och att han skulle vaka över oss.
Det blev just cigarett och sprit för det var de sakerna han älskade när han var vid liv.
Han kanske till och med älskar det sist nämnda för mycket så att han inte hann se min man och Lillen som många i byn säger vara lik min far.
Jag helt säker på att min far och Svarten skulle trivas väldigt bra ihop.
Det är mycket som ska skänkas till templet.
Förutom frukter och mat som man ser i bilden brukar man ge även köksgrejor.
Tanken är ganska smart. Inget ensamt hushåll har råd med saker som behövs för en stor fest. Då lånar man det från templet.
Och saker som finns i templet kommer från folk som skänker vid olika ceremonier.
Nyfiken...
Det är ganska tydliga roller mellan män och kvinnor.
Det tänket följer säkert med till Sverige - med tydliga roller och grupperingar mellan män och kvinnor vid festligheter.
Här är det kvinnogöra.
Och här är det avdelning för män.
De håller på att göra Bangfai - raket.
På kvällen skulle det bli en tävling.
:::
Det rådde lite olika meningar mellan mig (äldsta dottern) och pappas före detta fru.
Hon gillar STORT, och jag tycker det är onödigt.
Men det blev stort. Och jag tycker att de har fixat det bra. Stor applåd till dem.
Min lille bro skulle bli munk - bra karma för honom själv och för hans föräldrar.
Först var det religiös ceremoni.
Brorsan skulle klippas av släktingar.
Syskonen från två olika mammor.
Men vi har lyckats hålla ihop mycket bra jämfört med vad det brukar vara i Thailand med halvsyskon och styfföräldrar och sånt.
Det är absolut inte min förtjänst. Jag är en ganska ensam varg, tror jag, när det gäller att hålla kontakt med familjen.
Det har mest varit vänner som var viktiga för mig.
Men nu har jag blivit bättre på att vara en del av familjen i alla fall.
Efter religiös ceremoni blir det parad runt hela byn.
Bandet som spelade kunde verkligen konsten att gå en kilometer på två timmar, typ.
Fortsättningen kommer.
Magrood
.
