Det som TS beskriver känner jag inte igen hos en enda av alla mina polare eller bekanta. Vaddå toffla liksom? Man gör väl som man själv vill och i det inkluderar jag att ta hänsyn åt en eventuell partner. Om man lever i en parrelation så gör man väl det för att man trivs bättre med det än att vara singel, eller? Att man utöver sin partner även träffar och umgås med sina polare, på egen hand, är en förutsättning för att man ska trivas i sin parrelation. Det är iaf min åsikt. Skulle inte stå ut en sekund med någon som ska försöka begränsa mig. Är man i ett förhållande där man blir begränsad så är man i fel förhållande helt enkelt. När Mrs Mctwist först kom till Sverige så tog jag med henne så att hon fick träffa min krets, men hon upptäckte ju ganska snabbt att det där med att kröka till och gå på fotboll och hockey, köra cross/enduro, meka hoj, köra mountaibike och ägna sig åt andra tyngre friluftsaktiviteter inte riktigt var hennes grej.
Sen är väl behovet av att gå ut och stöka på krogen tre dagar i veckan inte riktigt lika stort nu som för 15-20 år sedan. Så här i 40-års åldern har de flesta ganska fullt upp på hemmafronten med fru och barn och villa, bil och vovve. Då är det liksom ganska naturligt att den största delen av fritiden spenderas på hemmafronten. Dock är det desto roligare när man väl drar ihop grabbarna och kör loss.
