Jaha så var den första resan till det nya landet och den nya familjen avklarad och hur ska man då summera det hela då , intressant är nog det rätt ordet.
Trotts alla förberedelser och all efterforskning som man gjort innan så vart inget som man trodde eller tänkte men det är väll som vanligt, det blir ju aldrig som man tänkt sig när man har planerat något.
Det första som gick åt pipan var att den väldigt braiga vaccinationen mot ”turistmage” satte min mage totalt ur spel istället redan tre dagar innan resan och där med ställde till mer än den gjorde nytta, och detta höll på i ca tre och en halv vecka av fyra veckors semester.
Efter ca sex dagar av springande på muggen så tänkte jag att den väldigt användbara medicinen Imodium (tror jag den heter ) skulle lösa problemet men icke det blev snarare värre, efter tredje dagen med imodium så blev allt tvärt om det blev förstoppning istället som höll i sig i tre dagar.
Men mer om detta senare.
Som sagt var första resan till den nya familjen kantad av nervositet och oro, skulle man bli accepterad av frugans familj eller inte och framför allt hur skulle flyget gå med tanke på att jag inte flugit på ca 13 år och jag mins med fasa hur trångt och jävligt det var i planet den gången, och för att jag denna gång skulle resa ner själv då frugan redan åkt ner en månad innan mig. Många tankar snurrade i huvudet innan resan och det gjorde ju inte saken bättre, men men det är ju bara att bita i det sura äpplet och ta sakerna var efter dom dyker upp.
Jag kom till Landvetter flygplats i god tid innan incheckningen öppnade så att jag hade tid att ta en sista kopp ”riktigt” kaffe innan avresa och detta gjorde susen redan efter några små slurkar kaffe så kände jag att lugnet började infinna sig och nervositeten släppte.
Väl vid incheckningen så gick allt bra förutom att jag glömde att påtala att det skulle vara bra om jag kunde få en plats med gott om benutrymme då en 202cm och 140kg svensk skulle pressas ner i sätet. Jaja allt löste sig iaf då jag fick två platser till mitt förfogande på Finnair planet till Helsingfors som var knappt halvfult, tur i oturen med andra ord, men hur skulle det gå på det stora planet till Bangkok den borde ju vara så gott som full iaf tänkte jag och kom på att jag kan ju prata med personalen vid gaten om dom kan fixa en bra plats, men på planet till Helsingfors så träffade jag på andra som skulle vidare till Bangkok så vi slog följe till en lämplig bar på flygplatsen i Helsingfors där det inmundigades lite öl och några mycket goda röda lonkero av en smak som jag inte provat tidigare, så väl vid gaten så var tanken på sittplats med gott om benutrymme som bortblåst. Men även denna gång så hade jag en otrolig tur plant var drygt halvfullt även här så vi var två personer som fick dela på dom fyra platserna i mitt raden på planet så då var det ju inte något stort problem för benen.
Ok äventyret har börjat. Väl framme i Thailand så kom verkligheten ikapp mig och gav mig en en riktig smäll.
Nog för att frugan sa att det skulle vara varmt och hon hade själv klagat lite på värmen den senaste månaden, men att man kulle gå in i en vägg det första man gjorde när man klev ut genom dörren från planet hade jag inte riktigt räknat med. Jag blev genomblöt bara av att gå i gången från planet och in i flygplatsen.
Suck hur fan ska jag klara en månad i denna värmen tänkte jag, jag som har problem med värmen. när det är högsommar i Sverige. Men men, det visade sig att det skulle gå bra iaf, man vande sig efter några dagar.
Väl igenom passkontrollen och bagage hämtandet mötte frugan upp med smart nog en lånad bil och chaufför för vidare transport till Pattaya för inkvartering i hyreslägenhet med ac som hon hade hyrt åt oss då mamma ( läs svärmor) bara hade vanliga fläktar som kylning i sitt boende och det skulle antagligen ha blivit lite för varmt och för bullrigt för mig att sova med 10 fläktar omkring mig om natten när man ska sova.
Väl framme så skulle vi naturligtvis först stanna till hos mamma och hälsa och visas upp för allmänheten visade det sig, för när vi kom fram så fanns det lite mer folk än mamma och hennes sambo i deras lägenhet/lokal tydligen så ville även några av mammas vänner naturligtvis komma förbi och titta och förundras över den stora farangen som dom hade hört talas om. Efter den vanliga hälsnings frasen så utbrister mamma och sambo i kör och med stora ögon ÅÅHHÅÅÅÅÅ FARANG JAI var på mammas vänner tittar stor ögt på mig och börjar fnittra instämmande.
Det ända jag kunde göra vara att sucka och skratta åt det, för jag hade räknat lite lätt med att detta skulle ske trotts att jag hade fått lugnande besked från bla Herr Chang här på mpr eller om det var på något annat forum som jag som jag ställde lite frågor om detta på . Och det värsta var att detta bara var början på det hela.
Frugan hade ju berättat för mamma och övriga att jag var stor men tydligen hade dom inte trott riktigt på henne att jag var så stor.
Naturligtvis så frågades det om jag var hungrig vid det här laget efter den långa resan och det var jag ju naturligtvis så bordet dukades snabbt med en massa mat och vi slår oss ner på golvet och frugan ger mig en skål och börjar att sleva upp lite ris och övrig mat varpå mamma tittar konstigt på frugan och frågar henne lite försynt någon ting som jag inte förstår, men så säger frugan dom bevingade orden FARANG LAO och mamma tittar lite konstigt på mig och verkar lite oförstående. Då förklarar frugan för henne att men snälla mamma den här maten äter vi hemma i Sverige också så det är inga problem han äter det, det ända han inte äter plaraa eller räkor! Mamma var nog inte helt övertygad av detta svar för vid flera tillfällen dom första dagarna så fick jag konstiga blickar av henne var gång vi skulle äta men hon såg lugnare ut när hon såg att, jodå farangen åt även denna gång utan att klaga.
Dom första dagarna av vistelsen i det nya landet ägnades åt att leka turist i Pattaya och kolla in alla köpcentran och annat som kan vara bra att ha koll på samt att bara ta det allmänt lugnt.
Dag tre eller om det var fyra så hade frugan o mamma bestämt att vi skulle hyra en båt och åka ut till en liten privat ö utan för Pattaya (kommer inte ihåg namnet) för lite avkoppling sol o badande detta lät bra tyckte jag, då jag behövde lite vila efter alla nya intryck och upplevelser dom senaste dagarna och framför allt så behövde jag lite sol på min allt för vita kropp.
Väl på väg i båten så satt jag och lekte lite med min kamera och försökte få några bra bilder på Pattaya från havs sidan vilket resulterade i någon bra bild iaf för tyvärr så gillade inte mitt sigma 70-200 2.8 mitt ny in skaffade polfilter så allt blev o skarpt , så det blev till att köra utan men det fungerar ju det också.
Resterande tid av båtresan tillbringades med att bara njuta av den svaga brisen och dom salta stänken från vattnet samt en ny trevlig bekantskap, en stor flaska LEO som fungerade att dricka trotts att jag avskyr den typen av öl, ska det drickas öl så ska det vara mörkt och komma från England, men man måste ju prova alla lokala delikatesser iaf.
Tyvärr så njöt inte alla av båtresan då frugan och mammas granne som också var med på denna utfärd inte var några sjöbjörnar av rang, så dom turades om att hänga över relingen och matade fiskarna med dagens frukost. Jaja är man inte van vid båtar och vatten så är man inte.
Något som jag hade glömt att packa med mig denna dag var sololjan, inte för att jag hade haft så stor nytta av den då jag han bränna sönder armarna bara av att åka båten, dom var illröda samt att ansiktet fick lite grann också redan innan jag hann komma i land på ön och sätta mig i solen så det blev till att sitta i solstolen under ett träd istället men det gick det med då jag aldrig varit mycket för att sola då jag är något rödlätt. Men även under trädet lyckades jag att bränna mig på knäna och fötterna trotts att det var skugga där hur nu det gick till vet jag inte .
Så dom följande dagarna blev det till att ha långärmat och lite längre byxor på sig så skadorna inte blev värre.
Men trevligt var det iaf att komma ifrån storstaden en stund och att få sitta på en strand på en paradis ö för första gången bara det gjorde det värt att bränna skinnet lite.
Nästa dag så tyckte frugan att vi skulle ha en spa dag så vi skulle börja med att prova på ett sådant där fisk spa som finns på flera köpcentran och andra plattser i staden. Det lät bra då jag läst om det och tyckte att det lät kul så prova kan man ju göra.
Väl på plats så konstaterar jag att dom där akvarierna inte ser ut att vara skapta för mig med mina kajaker till fötter ( storlek 50 ) men det gick alldeles utmärkt ändå då det såg mindre ut än det var för det var skvalp skydd på den.
Efter 20min av ren tortyr så var det över, för det var väldigt vad fiskarna gillade att simma mellan tårna och då kittlades det så man blev tokig.
Efter denna övning så var det dax för lite massage. Och frugan föreslog att vi skulle gå till dom blinda massörerna, tror det var på soi 22 i Na klua.
Naturligtvis så hade jag oturen att få en massör som hade en dålig dag och var ganska så grinig och det kändes som om att han inte hade koll på hur man masserar. Men snäll som jag är så klagar jag inte över detta utan nämner det bara för frugan när vi var färdig knådade och hon hade också märkt att han var grinig o tvär då han inte hade svarat henne när hon försökt pratat med han vid några tillfällen.
Dom sista dagarna denna första vecka skulle vi bara ta det lugnt inför nästa veckas resa norröver, så vi gick och shoppade lite och gick o kollade på bio, filmen blev Bangrajan 2 eftersom vi hade kollat på 1an hemma. Och den var klart sevärd. Något som jag även noterade vid detta biobesök var att det var mycket god komfort i fåtöljerna med tanke på att jag är stor , det var annat än man var van vid från Sverige. Men det har kanske ändrat sig sedan man var på bio senast för ca 10 år sedan, vad vet jag.
Fortsättning följer...
(men när får vi se bilderna?)
