Hej
Läste i http://nwt.se/mera/x...icle1095224.ece om denna i familj som är ute på sitt livs resa, just nu befinner dom sig i Thailand, kanske någon mer är intreserad av att läsa om dom.
Man kan inte lämna Vietnam utan en rishatt. Rishattarna används av många vietnameser och skyddar mot både sol och regn. Våra rishattar kommer att sitta på väggen i vardagsrummet.
Med benmärg, njure och tarmar på tallriken"
Xtra
Xtra följer Camilla Hedin och Henrik Carlsson som tillsammans med barnen Eric, nio år, och Ida, sju år, reser jorden runt.
Publicerad: 2012-04-25 16:45
Cu Chi-tunnlarna i Vietnam bör undvikas om man lider av cellskräck. Här gäller det att göra sig så liten som möjligt för att komma ner i tunnelöppningen. [Förstora]
Angkor Wat är Kambodjas mest kända tempel men vi tyckte att templen vid Angkor Thom var mer imponerande. Eric och Ida tyckte inte att det var särskilt spännande att gå omkring och titta på stentempel, de roades mer av aporna som knyckte mat från turisterna. [Förstora]
Norra delen av Chaweng beach på Koh Samui är väldigt lugn och barnvänlig. Här finns många mysiga restauranger med god thailändsk mat. [Förstora]
Ida matar en elefant med banan. I Thailand finns det gott om möjligheter att rida på elefanter. [Förstora]
Båttur på Mekongfloden. Vi gjorde bara en dagsutflykt, men många vietnameser använder sina båtar som bostad. [Förstora]
På gatorna i Ho Chi Minh finns det miljoner motorcyklar och en hel del matförsäljare med rishatt på huvudet och ok på axlarna. Korsa gatan gör man på egen risk och med hjärtat i halsgropen. [Förstora]
Vi besökte "Killing fields" i Kambodja där Röda khmererna avrättade tusentals människor. Eric och Ida tittar på skelettdelarna som finns i minnesmonumentet. [Förstora]
Resan genom Asien fortsatte genom Vietnam, Kambodja och Thailand. Vi besökte Vietnams största stad Ho Chi Minh.
Redan första dagen gjorde vi misstaget att beställa en hot pot. Det är en gryta med buljong som hettas upp vid bordet och kött och grönsaker läggs i för att kokas på plats. Vi blev väldigt tveksamma när köttet kom in och med hjälp av teckenspråk och knagglig engelska förklarade servitören att det var benmärg, njure, tarmar, magsäck och menisker på tallriken. Vi log mot servitören och smakade på nästan allt men kan väl konstatera att menisk inte är någon smaksensation.
Kriget påminner
Man kan nog inte besöka Vietnam utan att påminnas av Vietnamkriget. Ungefär 70 kilometer nordväst om Ho Chi Minh ligger Cu Chi-tunnlarna som är ett 20 mil långt tunnelsystem som användes av motståndsrörelsen Viet cong för att besegra amerikanerna i kriget. Tunnlarna som turisterna kryper i ska tydligen vara turistanpassade och rymligare, men personer med cellskräck bör nog avstå. Det är omöjligt att vända och gå tillbaka när hela tunneln är full av krypande, flåsande och svettiga turister. Vi tog oss ner i ett litet hål i marken och genom en 180 meter lång, mörk och fuktig tunnel medan skotten från AK 47:or hördes från den närbelägna skjutbanan. Det är svårt att förstå hur människor kunde leva i denna miljö under flera års tid.
Vi ville inte lämna Vietnam utan att ha sett Mekongdeltat. Vi bokade en resa som skulle ta oss med både buss och båt från Ho Chi Minh, via Mekongfloden till Kambodjas huvudstad Phnom Penh.
Modern stad
Vi anlände till Phnom Penh som till vår förvåning var en mycket modern stad. Som turist blir det mycket fokus på de fruktansvärda folkmorden på tre miljoner khmerer under Pol Pots och Röda khmerernas regim på 1970-talet. Besöket vid Choeung Ek som också kallas Killing fields blev en stark upplevelse för oss allihop. På denna plats finns massgravar där man fortfarande kan hitta benbitar och tänder, ett träd som användes för att döda spädbarn och ett minnesmonument med skelettdelar från offren. Eric och Ida undrade varför alla dessa människor dödades och vad svarar man på det? Inte lätt att förklara något som man knappt själv kan förstå.
Därefter tog vi oss vidare till staden Siem Reap som ligger nära det nästan 1 000 år gamla templet Angkor Wat. Det är det mest kända templet men det finns många andra buddistiska och hinduiska tempel på området som är minst lika fascinerande och spännande.
Buss till Thailand
Vi lämnade Kambodja och tog oss med buss till Thailand och äntligen fick vi thaimat på tallriken. Vi hade längtat och det var precis så gott som det brukar vara. Vi var lite oroliga att ön Koh Samui skulle vara fullpackat av turister, säljare som kan svenska och menyer på svenska. Visst är det turister där men under lågsäsong är det väldigt lugnt nere på stranden och svenska köttbullar finns tack och lov inte på restaurangernas menyer. På Koh Samui red vi på elefanter, såg på thaiboxning, tittade på den gigantiska guldfärgade buddhastatyn och njöt av våra sista semesterveckor.
Vi bestämde oss för att avbryta resan, sex veckor tidigare än vi tänkt oss. En anhörig är svårt sjuk och efter nästan åtta månader på resande fot kände vi oss ganska färdiga. Vi har fantastiska minnen med oss i bagaget och det vi har gjort är verkligen ett minne för livet. Hela familjen har fått vara tillsammans och vi har upplevt så många roliga, tokiga, fantastiska, tragiska, äckliga, hissnande och mysiga stunder och vi har träffat många nya människor.
Peter Östborg
054-19 90 00