Precis, min svärfamilj betalar en femhundring per år i schablonskatt för att de driver affär. I övrigt finns ingen bokföring eller papper.
Är övertygad om att små familjejordbruk drivs papperslöst och att man hyr in daglönare helt lagligt, att tala om svartjobb á la Sverige är nog inte rätt.
Att man som farang oftast har möjlighet att betala högre och drägligare lön än alla andra, alternativt ge bättre arbetsvillkor är väl bra, inte alltid det är så lätt att få tag i folk under säsonger då alla behöver hjälp. Så det kan ju vara en konkurransfördel. Men att vi har råd att betala mer än andra gäller väl inte bara på landsbygden? MaiChai ger säkert regelmässigt 60 baht för nudelsoppan som kostar 30 bara för att höja avancen lite för ägare/personal. Och det gör väl alla andra som klagar på ILs löner också, eller?
Jag betalar det priset säljaren begär för nudelsoppan-jag erbjuder dem inte hälften för att de har så låga omkostnader på sin trottoarrestaurang jämfört med McDonalds bredvid.
I min verksamhet anställer jag också ibland folk, ungefär som daglönare, oftast lite mer kvalificerat folk och jag brukar aldrig betala mindre än 500 baht och står givetvis för alla omkostnader som mat, transporter och liknande under tiden de jobbar för mig.
Är minimilönen satt till 300 baht om dagen så skall den väl gälla alla löntagare oavsett vilka omkostnader de har?