Följer man försvararna på IL´s flank i den här frågan så får man intrycket att IL
skulle var olyckligt fjättrad vid det stora trädet, och att han därför tvingas
att bedriva sin lantbruksrörelse under nuvarande former.
Men inget är väl mer fel, för det förekommer väl inget tvång som håller
IL fjättrad vid sitt affärsupplägg och sitt träd.
Han är istället fri att ändra både sin egen rörelse och arbetarnas förhållanden om han vill.
Och när sanningen har hunnit ikapp det välpusade självporträttet så går det inte att längre att låtsas att man är en snäll, osjälvisk och endast blomluktande Ferdinand eller en solidarisk rättvisekuf som mestadels halvligger mysandes under trädet där svamparna frodas.
- Nix – det finns med största säkerhet andra motiv som ligger bakom valet av bondelivet.
IL har själv skrivit att det var ett fritt val när han och frugan valde att satsa sina sparpengar på att köpa upp mark och syssla med både risodling och gummiplantage.
Inget tvång förelåg med andra ord.
Man är inte ”tvingad” att vara storbonde i Thailand eller för den delen bara betala ut lagstadgad minimum lön till de anställda.
Vill man som arbetsgivare så kan man naturligtvis betala ut högre löner än så
(om nu kalkylen håller).
En anledning till att man betalar lite högre löner kan vara att man vill minska personalomsättningen.
När det gäller IL och hans fru så har de istället valt att anställa div släktingar, svågrar mm som befinner sig i en hierarkisk beroendeställning till ILs fru, och då når de samma kontrollerande effekt över sina anställda utan att behöva sockra med höjda löner för att de ska stanna kvar.
Detsamma gäller i Sverige där kollektivavtalen pekar på en lönemässig minimumnivå för olika yrkeskategorier, men detta hindrar naturligtvis inte arbetsgivaren att ge mer i lön än vad kollektivavtalet säger. (sk positiv löneglidning)
Hade IL funnit att de lokala arbetarlönerna i även hans geografiska område var osolidariskt låga och orättfärdiga för en arbetande människa, så är det väl inget som hindrar att han och frugan att gör något åt saken?
Då menar jag fler initiativ än att bara skylla ifrån sig, och krasst konstatera att så här är traditionerna i byn, och så här funkar det när man bedriver business på den thailändska landsbygden, därmed basta .
Gång efter annan har IL också med ilska uttalat sig om hur de fattiga trycks ner och ekonomiskt utnyttjas av den odemokratiska Eliten, och framför allt då av alla de där thaikineserna som oblygt tjänar pengar på de mer "äkta" thailändarnas slit.
IL säger sig även sympatisera med rödskjortorna som äntligen gör uppror mot Eliten och förtryckarna som försöker cementera deras taskiga levnadsnivå.
Men så skingras dimman och det visar det sig att även rödskjortornas röststarke fanbärare är en av dessa godsägare som taktiskt ”utnyttjar” marknadskrafterna i form av god tillgång på billig och lydig arbetskraft, samt ett eget investeringsbart kapital.
När han just då i samband med hans levererade politiska pamfletter även pekar ett anklagande finger i annan och mer behaglig riktning så är det inget annat än en havererad självkännedom och ett solidaritetshyckleri i kubik som IL sysslar med. 
Med andra ord vill jag be IL att inte krångla till det genom att agera både solidarisk socialist och fiffig kapitalist på en och samma gång i olika väderstreck.
I alla fall om du önskar dölja din böjelse för mammons tjusning. 
Mvh
SN
Vad säger du om att NÅGOn gång komma med egna synpunkter, åsikter? Jag har följt ditt svammel en tid men hittills är det mest roande att läsa; inget seriöst på något sätt.
