Fackföreningarna gjorde bra ifrån sig i början av sin era. Själv har jag gått ur facket flera gånger för att de inte skött sig. Har sedan de lokala förhållandena ändrat sig så har jag omprövat mitt beslut. Man kan inte låta bli att ifrågasätta vad är facket bra för, samt vad ska facket åstadkomma. De gånger inte facket företräder mig som medlem så tackar jag för mig. Facket ska företräda medlemmarna men det verkar mer och mer ha blivit att facket är till för ombudsmännen och fackpampar.
Faktum är också att jag har fått bättre löneutveckling när jag inte varit med i facket än när jag varit med. Det som fått mig att gå tillbaka till facket är just den trygghet som facket anspelar på, samt att jag tycker att de värderingar som facket borde ha är rätt. Men gång på gång har facket visat sitt rätta ansikte och då skiljs jag utan saknad.
Facket borde faktiskt fundera på varför de har så få medlemmar numera!
Hej
På min gamla arbetsplats är bara ca 5 av över 2000 inte medlemmar, facket sköter sig bra och är hyfsat populärt, det gäller att välja (övertala) rätt personer att ställa upp och det enda ifrån golvet och uppåt, hittar ni ingen bra kandidat så ställ upp själva.
Redan som lokalt ombud ute på golvet kan man göra nytta om man jobbar för allas bästa och inte ditt eget bästa, har ett bra samarbete med närmaste chef och ledning, det gäller att både ge och ta, försöka hitta lösningar som både gynnar företaget, lönsamheten och personalen o.s.v, vara rättvis och acceptera att ibland har faktiskt företaget rätt och en av dina medlemmar fel o.s.v.
Ett samhälle utan fackföreningar och ett politiskt samarbete skulle innebära att hela välfärdssystemet och det sociala skyddsnät som Sverige är välkänt fö ute i världen aldrig skulle ha blivit verklighet, utan välfärdssystemet skulle ett stort antal människor ex.vis socialt utförsäkrade, arbetslösa och sjuka ha varit hemlösa uteliggare som i USA och England
Mvh isan lover