Har fått en förfrågan om att berätta hur det gick till när jag hamnade på sjukhus i Thailand med en kvaddad hand. Här kommer den berättelsen...
Det var i Januari 2008 och jag skulle möta upp en Amerikansk kollega på Landmark Hotel i Bangkok. Tog min Honda Wave dit och parkerade den i garaget och började stega in mot hotellet. Vid entren från garaget är halva trappan en ramp och halva trappan vanliga trappsteg. Man höll på att renovera så trappstegen var belamrade med prylar så jag tog rampen som var belagd med någon sorts svart hal gummibeläggning. Vid botten av rampen halkar jag och faller framåt mot glasdörren, höger hand är utsträckt eftersom jag tänkte öppna dörren. Jag dönar in i dörren med huvudet före och bågarna i mina glasögon får glaset att krossas i stora sjok som ramlar ner över min utsträckta högernäve...
Brak!
Insåg direkt att detta inte var bra, de tre mittre fingrarna liksom bara hängde ner och det blödde ganska bra från handen. Den kvinnliga parkeringsvakten kom springade medan hon skrek efter hjälp i sin walkie-talkie och plötsligt var det 5-6 personer som hjälpte mig till sjukstugan på hotellet.
Sköterskan där brukar vanligtvis bara pytsa ut huvudvärkstabletter och liknande men fiskade snabbt fram kompresser och bandage ur ett skåp som hon lade om handen. Men jag var tvungen att åka till sjukhus sade hon...hmmm, okej tänkte jag det är nog bästa att få det vårdat av en läkare. En taxi fixades fram och jag satte mig i den.
--Vilket sjukhus vill du åka till frågade chauffören?
Ta det närmaste, jag har försäkring sade jag. Det blev Bumrungrad.
Som den svensk man är så gick jag in lite försynt i akutmottagningen och satte mig ner på en stol. Typ 10 sekunder senare kom det en sköterska och bad mig lägga mig ner på en brits istället och efter 2 minuter var den jourhavande akutläkaren på plats och konstaterade att det här behöver opereras omgående. De tvättade rent såret och lade på en ny omgång bandage. Sedan körde de upp mig till röntgenavdelningen där de röntgade handen för att se om några ben var brutna, det var de inte och vid 19 tiden så rullade de in mig till narkosläkaren, en kvinnlig sådan som frågade det där vanliga om vikt och allergier samt tog en del prover innan hon gav mig en dos bedövningsmedel.
Jag tittade på mina tre "hängande fingrar" som nu hade antagit en blå-lila färg och jag fruktade att jag aldrig mer skulle kunna använda dem eller till och med att de skulle amputeras. Tänk att bara ha tummen och lillfingret kvar på höger hand?
Sedan rullades jag in i operationssalen och fick hälsa på plastikkirurgen som skulle utföra operationen, men klädd i gröna kläder med mask för ansiktet kunde han lika gärna varit en p-vakt. Bedövningsmedlet började nog verka och man täckte över mig med operationsfiltar sen domnade jag bort.
Efter ungefär 1 timme hade man sytt ihop alla senor och nervtrådar och jag rullades iväg till uppvaknadet och låg där i två-tre timmar innan jag sändes iväg till ett rum som jag delade med en thai. Fingrarna hade nu tejpats ihop och hela handen och underarmen var nu inlindade i ett rejält gipsförband för att jag inte skulle kunna röra på varken fingrar eller handled.
En sköterska kom 1 gång i timmen och kollade puls och temperatur på mig och nu började det att göra ont, riktigt jävla ont gjorde det. Kände ingenting vid själva skadan eller efter det fram till operationen och inget direkt efter heller men så där fram till 04 på morgonen var det rent ut sagt olidligt. Men då fick jag en spruta, vad det var i den vete fan men smärtan försvann iallafall så att jag kunde får sova en stund.
Morgonen därefter kände jag mig förbaskat bra, ingen smärta alls i handen och jag fick frukost på sängen, thailändaren bredvid rullades iväg på operation och nu skulle jag bli duschad av sköterskan...
Det hela avlöpte väl utan några "missöden" så fick jag lägga mig igen och vänta på att doktorn som opererat skulle dyka upp igen vid 15 tiden.
Tiden fördrevs med att bråka med SOS international-de hävdade att jag inte hade någon försäkring...
Fick ringa upp mitt försäkringsbolag efter 09,00 svensk tid för att kopplas rundor till någon som ansåg att deras försäkring inte omfattade mig. Operation och sjukhusvistelse gick på drygt 52 000 battingar och eftersom försäkringsbolaget krånglade fick jag lösa ut mig själv från sjukhuset efter att jag blivit clearad av läkaren att åka hem.
Bumrungrad körde mig hem-eftersom jag inte hade något kreditkort på mig så följde det med en kille från finansavdelningen och drog mitt kort därhemma på summan för sjukhusvistelsen-något jag hade hoppats att mitt försäkringsbolag skulle stå för.
Vid detta tillfälle hyrde jag en lägenhet i Sverige som jag med hyresvärdens godkännande hyrde ut i andra hand till en kompis. Jag var skriven hos mina föräldrar i samma stad Efter mycket tjabbande fram och tillbaka så insåg bolaget-Folksam-att det var de som var försäkringsbolag på båda adresserna och hur de än vände och vred på det hela så var det de som skulle få betala till slut. Vågar inte tänka på hur det hade gått om det varit två olika bolag...
Men när de efter drygt 48 timmar insåg att de skulle få betala så satte de in pengarna på mitt konto väldigt snabbt.
Fick göra ett par återbesök i veckan efter samt att lära sig göra en massa saker med bara vänster hans, knyta skorna, klä sig, äta mat med ett bestick och liknande, men mer om det senare, nu följer bilderna från Bumrungrads operationssal:
Så här såg handen ut innan operationen
och så här såg den ut efteråt.
Väl tillbaka i Sverige senare under året gick jag till en handspecialist som försäkringsbolaget ville att jag skulle uppsöka och han sade att det fanns absolut ingenting att anmärka på operationen eller dess resultat och de hade inte kunnat göra det bättre i Sverige. Ett gott betyg med tanke på att försäkringsbolaget även tycket att kostnaden på 52 000 battingar var billigt jämfört med många anda och klart sämre sjukhus runt i världen.
