När livet skulle bli en drömtillvaro….
Skulle få avsluta min anställning efter 44 tjänsteår, och få en avgångslösning vid fylla 60år.
Hur lätt som helst, betald semester i 5 år eller nästan.
63% av grundlönen i avgångsvederlag till den dag man fyller 65år eller 37% lön för att jobba kvar?![]()
Vem fan jobbar för 37% av sin grundlön och vem jobbar för 63% plus tillägg.
Lösningen var en betald lön till jag fyller 65år och sen tar staten över.
Pengar betalas in så att jag inte skall förlora pension efter 65år.
Övertidsersättningar, jour-, beredskapsersättningar följer inte med. ( stora förlusten)
Däremot blir nettot en överraskning. Efter skatt 13.750kr mot det jag är van med 29.000 direkt i bakfickan.
Hur fan löser detta??? Jag kan jobba extra, men inte inom min bransch för det är reglerat i avtalet med avgångspensionen.
Nu har jag jobb på ”sidan” så jag kan plussa på några ”tusingar” per vecka.
Efter första veckan får man nästan panik, 44 tjänsteår och man har inte tillgång till sin ”arbetsplats”..
Jag måste ringa och begära ett ärende för att få dricka en kopp kaffe med mina tidigare medarbetare.
Var övergången så svår?
Ja, det var det.
Man känner sig onyttig, kan inte planera sin dag………kan ju ta sovmorgon när man vill.
Man växlar inte ett liv på en weekend, hur mycket man ändå vill.
Sen har man en ny framtid som bara snurrar runt i skallen.
En supergod kvinna (Naree) som jag älskar, så bara den.
Klarar vi vår ekonomi i Thailand?
Hon har fått sälja av delar av sin ”business” för att Pop bor hemma och skaffa extra jobb. (mina pengar räcker inte)
En brännskadad plastdotter ( Pop)som jag känt i 22 dagar.
Jag har svårt att ta till mig henne som min dotter efter så kort tid.
Däremot så gör jag allt jag kan för att hon skall få den bästa skolgång, bästa vård och mediciner.
Min vilja är nog större än förståndet (i fyllan) många gånger och jag är impulsiv och driven.
Ibland har jag mycket goda egenskaper och ibland väldigt destruktiva.
Att jag skall ta fullt ekonomiskt ansvar för Pop och ignorera mina egna barn i Sverige, måste jag få tid att överväga.
Tiggeri eller inte, eller allmänt stöd till en rättslös och oskyldig liten brännskadad flicka med sin mamma?
Jag tål inte ” allmän publik” kritik, utan vill ha en dialog om saker.
Nu saknar jag mina damer så mycket att jag tror att det har negativ påverkan på min hälsa.
Ber om förståelse av medlemmarna på MPR.
Byta liv och livsstil på 30 dar är inte lätt.
Enklast är kanske att släppa allt och glömma .men jag vill kämpa för mig Naree och Pop, ett tag till..
Leif