Ett deckaräventyr

En bildtråd - med text och bild - komponerad av MPR medlemmar.

Alltså, du bidrar med text och bild till en sammanhängande story. Den kan vara rolig, sorglig, kärleksfull eller vrålspännande.

Historien kommer aldrig ta slut. Ditt bidrag är värdefullt.

Du löser alltså av det förra inlägget med en fortsättning.

Tänk till, och ta ut svängarna - det här materialet kan vi sedan sälja dyrt till ledande förlag och bokutgivare.

Det hela började en Lördag morgon i Januari. Det var hett redan på morgonen.

Efter en sen natt vaknade jag upp på hotellrummet av ett meddelande från min uppdragsgivare.

Meddelandet löd:

"Högsta prioritet. Flyg till tidigare meddelad destination. Utför uppdrag, misslyckanden godtas ej"

Jag slängde på mig kläderna, väskan var redan packad.

Båten låg förtöjd nedanför. Landskapet passerade kvickt förbi medan tankarna malde i mitt huvud

får inte misslyckas.timingen måste vara perfekt.kan jag kanske använda en kontakt.

Väl framme vid flygfältet smälte jag in i omgivningen. Många års träning och nu senast gedigen planering inför uppdraget gjorde att jag inte väckte uppmärksamhet. En tysk turist gjorde sig rolig över min grälla skjorta. Det kunde inte starta bättre.

Motorerna gav allt och vi var iväg i tid. Nu var det bara resten kvar. Ett uppdrag som skulle visa sig vara kantat av både spänning och komplikationer.

Klockan 22.30 tog planet mark och jag gav mig ut på stan. Hungrig som en varg. Lämnade bagaget vid hotellet och försvann i storstadsvimlet.

Passerar ett våldsamt hundslagsmål och sedan en mindre trafikolycka. Föraren av mopeden var tydligen onykter och nu står polisen och talar med honom.

Jag går förbi på behörigt avstånd, iakttar.

Det blir en kryddstark soppa på en mindre servering. Kocken tittar på mig från köket. Jag vänder honom ryggen och avnjuter måltiden medan jag förstrött ser på när två kvinnor gör närmanden mot en turist som ser obekväm ut.

Återvänder till hotellet. Nu är klockan mycket och jag kommer behöva nattens vila.

Vaknar utsövd. Full kommers utanför. Efter en välbehövd dusch spanar jag ut på trakten nedanför mitt hotellfönster.

Ett dovt sorl hörs från torget. Jag skall precis lämna rummet när jag reagerar över vibrationen från telefonen.

Det var...

...ett meddelande från chefen.

Meddelandet löd:

"Tåg till Saphan Taxin. Gå västerut till strandbanken. Följ denna norrut och efter den större piren finner du en mindre kanal. Följ den och du skall träffa Doo, vår kontakt i Bangkok."

34 grader ute och jag var klädd i tunna chinos och en diskret kakifärgad skjorta. Det var skönt att det blåste lite ute.

Jag hade 20 000 Bath i höger framficka, det borde räcka.

Gott om folk på stan, men inte så farligt på tågområdet. Jag klev ombord.

Tåget gled ljudlöst fram över staden. Mitt emot satt två unga skolflickor, de fnittrade när de bläddrade i en bildbok.

Svalkan ombord på tåget var befriande. En grupp kostymklädda farbröder kliver ombord en bit bort. De talar kinesiska. Attacheväskor och arbetsmappar, de kanske är företagare på kort besök.

På vagnsväggen sitter en tv som visar reklam. Några unga flickor på lyxsemester gör reklam för något telefonbolag.

Tåget stannar, vi är framme.

Majoriteten av passagerare går mot vattnet. Jag hänger på klungan. Väl framme stannar de flesta för att invänta färja. Några går vidare mot en intilliggande byggnad som inhyser en större restaurang. Jag viker av och går norrut.

Det var en betydligt längre promenad än jag förväntat mig. Till slut ser jag piren och börjar dra mig bort från vattnet.

Ser den snåriga skogsområdet framför mig. Hm, skulle kanske tagit mina mörka skor istället.

Lyckligtvis är det inget stort område som jag behöver forcera utan jag ser strax kanalen framför mig.

Följer strandkanten mot stan. På andra sidan passerar några enkla boningshus. Tydligen matdags eftersom jag ända hit kan känna doften av något som tillagas. Någon stirrar förvånat på mig, jag försöker ge sken av att jag kan dessa trakter.

Längre fram ser jag en fiskare. Eller...

-"Hello mister!"

Doo lyser upp som en sol och jag måste erkänna att jag också var rätt glad att vi fann varandra.