Jag fick syn på en bild i tråden om en rolig annons som inspirerade mig till att skriva ner några ord om den resan.
Jag passar även på att låna bilde, tack för det. 
En berättelse om när några föreningsledare var på en avslutningsresa i Hamburg.
Det finns mycket att berätta från den resan men jag har valt ut en episod.
När bussen körde in på gatan som hotellet låg på saktade den ner och kröp fram medan chauffören och guiden såg sig omkring för att upptäcka namnet på hotellet. Det var en enkelriktad gata som kantades av ett flertal fallna damer som stod och ”arbetade”. Arbetskläderna bestod i de flesta fall av korta kjolar, nätstrumpor, knähöga högklackade stövlar, en kort jacka och en handväska.
Från en plats lite längre bak i bussen vrålade en av dem som redan fått sin och för all del andras ranson av rusdrycker under vägen att han var i himlen när han fick syn på alla damer som stod och väntade och försökte locka de förbipasserade till sig för en kort stund i synd.
Det var fortfarande ljust ute och affärerna verkade gå trögt.
Efter att vi checkat in var det dags att gå ut och äta lite innan vi skulle ”göra stan”. Jag och de jag delade rum med beslöt oss för att hålla ihop och gick ut för att leta efter någon trevlig restaurang. När vi klev ut såg vi att den som tyckte att han var i himlen och en kamrat till honom stod och pratade med några av damerna och erbjöd dem att göra oss sällskap vilket de accepterade.
Efter att ha virrat omkring en stund, trots att en av dem ”visste” vart vi skulle hamnade vi nere i hamnen där det låg några restauranger. Eftersom vi var hungriga redan när vi lämnade hotellet var vi nu inte längre så kräsna så vi gick in i den första restaurangen och beställde wienerschnitzel, vad annars? Till det beställde vi en lokal öl som mycket riktigt smakade utmärkt så det blev några till innan vi var klara.
Vi började gå mot vad vi trodde var centrum igen, vår vän med ”lokalkännedom” hade förbrukat sitt förtroendekapital på vägen till restaurangen så hans vägbeskrivningar gav vi inget för längre och påpekade det på ett mycket grabbigt sätt till hans stora förtret. Ju mer missnöjd han blev över vårt sätt att förklara vad vi ansåg om hans lokalsinne desto större blev vår benägenhet att komma på med fyndiga kommentarer. Vi var ju också i det dryckesstadiet att vi nu var som snyggast, smartast, starkast och fyndigast och fortsatte därför ett tag till med våra kommentarer.
Vi fick syn på en trappa som ledde upp mot det förmodade nattlivet och gick uppför den trots att vår vän intygade att det var rätt väg att gå. Till höger låg det ett bryggeri och man kunde se stora kopparpannor genom fönstren. När vi kommit upp för trappan behövde vi bara gå en liten bit till för att komma till den ökända gatan som enligt några är ett måste att besöka om man är i Hamburg, Herbertstrasse.
På vägen dit fanns det gott om nattens drottningar och det var inte helt enkelt att passera dem. De var väldigt på hugget och förstod inte innebörden av ett nej ens om det uttalades på flera språk. Till slut kom vi fram, mest av en slump, och först förstod inte var vi var förrän vi såg planket som finns i ändarna av gatan och fyllda av förväntan klev vi in. Även om våra förväntningar var olika var det ingen av oss som blev besvikna över vad vi såg.
Fönster fyllda av lättklädda damer som samtliga var oerhört vackra. Förutom en. Längst ner i ett fönster satt det en tant(!?) på drygt sextio år, helt klädd i läder och stickade(!?). Eftersom han satt där misstänker jag att även hon hade ett visst kundunderlag även om jag inte skulle komma att ytterligare utöka detta underlag. I övrigt var det som sagt en samling med bildsköna tjejer som visade upp sig endast iklädda underkläder i olika former.
Vi strosade gatan upp och ner ett par gånger och den ena av dem som följde med oss från hotellet var nu övertygad om att han var i himlen. Det var inte han som sagt det i bussen utan hans kamrat. Han var i åldern mellan 55 och 60 och hade sällan varit någon annanstans än att han hade gångavstånd hem till ungkarlslyan. Han stod och tittade storögt på en tjej så att fönstret började imma igen. När hon öppnade det för att börja prata med honom brydde han sig inte om det. Han fortsatte bara att stirra på henne tills hon tröttnade och smällde igen fönstret med en ramsa som säkert inte innehöll särskilt många smickrande adjektiv.
Men det var inget som oroade honom, han gick vidare till nästa fönster och historien upprepades. När vi efter en stund frågade honom om han tänkte göra slag i saken och följa med någon av dem så sa han att han var nöjd bara med att titta. Vi vände oss om eftersom det var någon sorts tumult i ena änden av gatan och lämnade vår dreglande vän medan vi gick för att se vad som stod på.
Det hade samlats massor av folk vid ett av fönstren och förklaringen var att en mörk tjej som kanske var mulatt, börjat dansa i fönstret. Hon var något av det vackraste jag sett och hon visste dessutom om det. Hon dansade lite och sedan tog hon en liten paus och sträckte på sig ordentligt. Efter det började hon kolla så att alla kroppsdelar var på plats genom att sakta föra sina händer över dem samtidigt som hon leende såg ut över sina beundrare. De tjoade och vinkade till henne för att hon skulle välja just honom. Efter en god stund valde hon till slut ut en ur massan och triumferande följde han med henne och skocken utanför skingrades lika snabbt som den samlats.
Några av de jag var med ville hem till hotellet igen eftersom ”det är en dag i morgon med”. De fick ta sig hem själva och jag och en till stannade kvar. Nu skulle vi ha mer att dricka. Vi gick ut och irrade runt i kvarteren och hörde sk. Umpa-umpa-musik någonstans. Vi gick åt det hållet men vi kom aldrig dit. Vi kom in på olika tvärgator och tvärgatornas tvärgator och små gränder med olika barer med tvivelaktigt klientel. Efter en stunds irrande till beslöt vi oss ändå för att gå in på en mindre bar för öltarmen värkte och den ska man inte låta värka för länge.
Det var väl inte den största baren vi varit på men den hade öl och våra krav på tillvaron var inte högre. Baren kanske var 40 kvm och i hörnet fanns det en liten scen där en lättklädd dam rörde sig i vad hon ansåg vara utmanande rörelser. Den uppfattningen delades inte av oss och vi koncentrerade oss på ölen istället. Efter ytterligare en sa min kompis att han ville gå tillbaka mot Herbertstrasse eftersom han sett en tjej utanför som han var sugen på och ville se om hon var kvar.
Så vi gick tillbaka och kom överens om att om vi skulle komma ifrån varandra så skulle vi träffas på Mc Donalds som låg i närheten. Det här var i början av 90-talet så mobiltelefoner var fortfarande inte något man bar med sig ständigt och jämt. Jag hade en modell som hette ”Flair” men vilket märke det var kommer jag inte ihåg. Gsm hade nyss gjort sitt intåg men det var fortfarande 010-numren som var de vanligaste. Storleken på telefonerna lämnade också en del övrigt att önska. Så man fick helt enkelt komma överens om att mötas på något ställe om man kom från varandra istället för att ringa. För oss blev det alltså Mc Donalds som utsågs som träffpunkt.
Han fick hur som helst tag på tjejen och en stund senare försvann de iväg tillsammans. Jag var gift vid det här tillfället och hade inte för avsikt att följa med någon utan beslöt mig för att gå till Mc Donalds för att vänta på honom. Utanför planket vid Herbertstrasse mötte jag en riktig goding som fick mig att tappa både hakan och omdöme. Efter en stunds småprat övertalades jag utan större problem att följa med henne upp till ett rum hon hade. När vi kommit in genom dörren så hörde vi att det var bråk på andra våningen och snart kom det en kille nedfarande i trappan och jag ryggade tillbaka. Tjejen tog ett hårdare tag omkring mig och snart kom det en kortklippt vältränad tvåmeterstyp ned från trappan och det visade sig att han hjälpt den andre killen att snabbare komma ut.
Han som blivit hjälpt var inte nöjd med servicen och trots att han själv inte tillhörde de storväxtas sällskap och helt klart var i det närmaste dyngrak tyckte han att det var en bra idé att ge den vältränade tvåmeter långa och kraftiga utkastaren en omgång med stryk först. Han knöt händerna och stod och vinglade och snart flög han förbi oss och landade vid ingången. Utkastaren följde efter och demonstrerade sedan varför det kallas för utkastare.
Under den korta tiden hade jag blivit väckt från tjejens charm och utstrålning och tyckte att det fick vara nog med spänning. Vem vet vad som kan hända senare? Att få en uppretad tvåmeterstyp efter sig är sällan något som leder till något bra. Jag sa till henne att jag inte alls är intresserad efter vad som hände och gled smidigt ur hennes grepp och hörde hur hon skrek på utkastaren när jag öppnade dörren. Vad hon sa vet jag inte och om det var ilska över honom eller över mig ville jag heller inte stanna och få utrett. Istället gick jag och satte mig vid Mc Donalds.
Där satt redan min kamrat och det visade sig att han inte fått den upplevelsen han trodde att han följt med för att få. Väl på plats var damen inte längre lika villig även om det kunde ändra sig i takt med att flera mark presenterades för henne. Det var han inte intresserad av så han gick därifrån. Efter att ha stoppat i mig ett par cheeseburgare skulle vi gå till hotellet. Men först en snabb titt på Herbertstrasse igen.
På något vis lämnade vi kvar lokalsinnet på Mc Donalds och kom ut på andra sidan, fast det visste vi inte då. Vi visste efter en stund att vi kommit fel men gick vidare ändå i förhoppningen om att vi löser det till slut. Ju längre bort från Herbertstrasse vi kom desto mindre gatljus fanns det och de nattarbetande damernas utseende förändrades också. Från riktigt snygga till några man inte ville ha någon kontakt med. Lite stirriga verkade de också vara men det hade säkert också sina orsaker och bidrog inte till att förbättra helhetsintrycket.
Omgivningarna såg allt skummare ut och snart närmade vi oss hamnen. Vi såg ett gäng mörka killar på 10-15 man en bit bort och bestämde oss för att det var en lämplig tid att vända om och söka andra vägar att gå. Ingen av oss ville heller gå fram till grabbarna för att fråga efter vägen.
Det löste sig genom att vi hittade en taxistation och tack vara hotellets visitkort var vi snart på rätt plats igen. Innan vi gick till rummet fick vi syn på de kamrater som vi tidigare erbjöd att ta följe med oss. Nu stod de och pratade med några av tjejerna varav den ena tjejen masserade den äldre av dem utanpå byxorna i hopp om att få någon reaktion. Det är möjligt att vi kom och störde dem men det tog vi ingen notis om.
Nu såg vi tjejerna bättre och antingen så tittade vi inte så noga tidigare eller också var det andra tjejer som jobbade nu. De var av utseendet att döma beroende av diverse droger vilket vi påtalade för våra kamrater. Det trodde de inte alls på hur vi än försökte att övertyga dem. I bilarna bredvid satt det vad vi förmodade var hallickar men inte ens det fick dem att vilja följa med oss till hotellet igen. Vi ansåg att det enda som återstod för oss att göra var att låta dem vara. De var trots allt vuxna och inte särskilt berusade. Dagen efter visade det sig att de snart tröttnat på att stå och prata med dem och även de gått och lagt sig.
