Eran värsta fylla i Thailand

Tja, en av de jag minns :

Efter en rätt blöt kväll på Soi Cowboy (bland annat), så somnade jag i Taxin på väg hem till frugan i Bangkhen (rätt nära Don Muangs flygplats).

När jag kom hem hade jag ett stort hål i benfickan på mina shorts och plånboken var borta, fick väcka frugan så ATT HON FICK BETALA (inte poppis)...

Kompisen jag var ute med berättade att jag nog var den enda han någonsin sett stoppa en Taxi PÅ Soi Cowboy, det är en gågata!

Spärrade korten jag hade i plånboken, utom mina Thai-  och svenska-körkort.

Plånboken kom tillbaka efter ett par dagar, med allt utom kontanter (300Baht, ca).

Lustigt nog hittade jag 8000Thb i min skjortficka på morgonen, kompisen Peter hade betalat tillbaka ett litet lån den kvällen!

Dagen efter åkte jag och frugan in till en polisstation nära Soi Cowboy, och gjorde en anmälan, polisen bestämde sej för att jag blivit rånad av några Katoeyer, men jag tyckte det var troligare att Taxichaffisen gjort det, nåväl spelar ingen roll.

Peter hade varit med ända till vi skiljdes åt när jag tog Taxin och hade inte sett nån Katoey i min närhet.

MVH

1 timme sedan, skrev Naam jai:

Det var väl inte Hasse på soi postoffice?

Antar att det är den samme. Han skaffade sig ett ställe i Pattaya sedan. Har nästan aldrig varit i Pattaya så jag vet inte vilket stället var.

15 timmar sedan, skrev Naam jai:

Det var väl inte Hasse på soi postoffice?

Kom ihåg att Gotland postat en bild om tre generationer ägare till Red Diamond. 

Eftersom Hasse var med på den här bilden som verkar vara från 87 så var det nog före mitten på 90-talet som han sålde.

Hasse hade baren kortast tid av de tre. Har för mig han hade en målarfirma i Sverige han sålde och köpte RD.

Hade lao-kao race med thailändare. 

Vann racet ganska enkelt. 

Men sedan när det var läggdags.... 

Urrrrr

Det här har jag berättat om tidigare. Nu är det ju snart 20 år sedan:

För ca 20 år sedan när jag var här på 6-månadersbesök hände detta.
Satt på morgonkvisten och söp med ett gäng Thaiare i byn.
Framemot 11-slaget var det en som föreslog att vi åker och köper en spädgris o grillar.
Ok sa jag givetvis,satte mig på kanten på baklämmen på svågerns pickis.
Thaiarna sa till mig att att jag måste sitta ner på flaket men som kaxig full svensk vägrade jag.
Mycket riktigt,guppig grusväg.ca 40-50 km. Jag ramlar baklänges,rätt ner i backen.
Svimmar tydligen av en stund. Vaknar upp när jag ligger på flaket på pickisen.
Frågar frugan vart vi är på väg,sjukhuset säger hon.
Jag börjar tjata om privatsjukhuset i Nakon sawan. försöker förklara att jag är försäkrad från Sverige.
Nejdå,in till lokala sjukhuset,röntgen. Läkaren förklarar att jag måste till större sjukhus.
Blir inlastad i sjukhusets ambulans med min fru och en sjuksköterska.
Blåljus och sirener sent på kvällen på väg till Kampeangphet.
Har mer ont i ryggen än jag har haft tidigare i hela mitt liv.
4.5 mil till det stora sjukhuset,stannar vid akut-intaget. Röksugen som fan.
Jag liggandes på båren med en cigg i munnen innan inrullning på akutmottagningen..
Blir åter igen röntgad,får morfin,sköterskan rensar och tvättar noggrant min rygg,frugan tjatar till sig ett eget rum med air-condition.
Får röka om jag har balkongdörren öppen.
Blir väckt på morgonen,ny röntgen,mer morfin.
Senare dyker ortoped-läkaren upp,talar perfekt engelska.
Förklarar att förutom alla sår på ryggen,blåmärken m.m så har jag
spräckt en kota långt ner på rygg-raden.
Han förklarar att jag måste stanna här ca 3-4 dagar,dels för utprovning av
en stålkorsett(ett djävulsredskap)med kardborreband m.m samt observation.
Får träffa en sjukgymnast samt en tekniker som provar ut korsetten på mig.
Efter 4 dygnet blir jag utskriven men fortfarande samma jävla värk.
Frågar läkaren hur länge.
Du kommer att vara återställd efter ca 3 mån.
Kan du ska du bära korsetten 24/ 7 i ca 2-3 mån.
Vi går ner till receptionen för att betala,tänker:tur att man är försäkrad.
Kostnad för allt: ambulans,eget rum,4 dygn,mediciner,korsett m.m 5.900 Baht.
Två återbesök var av ett med röntgen: 500 Baht.
Ingen ide att skicka in dom kvittona till försäkringsbolaget.
Mitt livs värsta 2 månader,värmen,värken plus att jag inte kunde sova på nätterna.
Allt detta var inom den Thailändska sjukvården,ej privat.

Min värsta fylla i Thailand garanterat!! Men får ju vara jävligt glad att man överlevde.

19 timmar sedan, skrev Wangthong:

Värsta fyllan är det kanske inte, men en annorlunda i vilket fall. 

På det glada 80-talet var jag bekant med en delägerska av en bar på Nana. Följde med henne hem en gång på tidig middag och sedan tillbaka till sukomvit för hon skulle jobba. Hade ett stort hus i ett trevligt område en bit in på soi 71. Hennes ex hade fått pröjsa upp med en hel del pengar där.

 

Träffade henne en em någon månad senare. Då tyckte hon att vi skulle gå en barrunda. Jag var tveksam så hon sa att hon skulle bjuda, det kunde jag inte acceptera. Hon kunde inte acceptera att jag bjöd så vi kompromisade och betalade anvargång. Efter ett besök på alla möjliga barer på nana och soi cowboy var vi lite berusade men framförallt trötta i öronen av all högljud musik. 

 

Vi var i närheten av Red Diamond (ett svenskställe utan hög musik) så vi gick in ditt för att vila öronen. Vi satt vid ett bord för två med varsin GT när en svensk kom in och började ringa på klockan. Han svepte drink på drink och ringde hela tiden i klockan. Efter en stund var vårt bord fullt med GT. Vi fick inte ens plats med askkoppen. Vi fyllnade till rätt skapligt och jag kommer ihåg att vi skulle gå hem till mig eftersom vi var rätt fulla båda två. 

 

På den tiden hyrde jag alltid ett rum på soi 19. Praktiskt att ha när man åkte runt i landet så hade man alltid ett fast ställe att återvända till. Vaknade till på morgonen men inte alls hemma. Speglar på väggar och tak mycket rött halvskum belysning. Det enda jag känner igen var min suparkompis som gav mig en trevlig väckning när hon satt och red mig. Hon skulle hem så hon ville väcka mig innan hon for. Hon tyckte det var för långt till soi 19 så vi tog in på ett närmre ställe. Mådde inte så djäkla bra så jag sov en stund till innan jag drog. Hade ca 500m kvar till mitt rum. Hon hade betalt för rummet. Så det var fixat.

 

Träffade henne några ggr till innan jag träffade frugan. Sedan har jag som tur är aldrig träffat henne mer. Vi hade kul ihop men frugan hade väl dödat någon av oss om hon träffat henne.

 

Svensken som ringde klockan. En ung kille med rik morsa gjorde alltid så när han kom ner. Söp stenhårt en eller två dagar sedan riktig delerium tremens och upptorkning på sjukhus en vecka. Morsan skickade bara nya pengar. Vore han MPR-medlem borde han ha några bra historier att bidra med i den här tråden 

Ringaren var han från Göteborg och kallades Fräsen. Bodde alltid på Crown. 

1 timme sedan, skrev biran:

Ringaren var han från Göteborg och kallades Fräsen. Bodde alltid på Crown. 

Han var Stockholmare men han brukade nog bo på Crown. Kom inte ihåg vad han hette. 

Hm, jag vet inte om detta är min värsta fylla, för de minns man ju inte alls.

Men jag var i af i Bkk och lufsade runt på nån gata sökandes efter kompisen.

En tjej med rejäl hylla påkallade min uppmärksamhet och den fick hon ju så klart. 

Hon sa att jag var handsome man och det hör man ju inte varje dag i Bkk 😉

Kompisen struntade jag nu i för nu fanns ju nåt mer intressant i sikte.
Vi drog till nån bar och ganska snart hade jag en hand mellan mina ben, vilket slutade i en hel del utbyte av saliv och händer lite  överallt.

Jag föreslog att vi borde söka oss till en mer privat miljö, vilket även hon tyckte.

Av en ren slump visste hon av ett guest house 20 meter bort. Jag betalade rummet men blev väl lite fundersam när portiern gav tjejen några sedlar av de jag nyss langat över. Nåja, skitsamma, det är snart dags att leverera i realtid.

Ok, in i det dunkla rummet och av med kläder. Hon ställde sig på alla fyra och jag tänkte fan vad bra att hon direkt går upp i den ställning som alla gentlemen gillar.

Går runt bingen för att ta ansvar och göra min plikt men ser en gigantisk k*k stå i givakt. 

Av nån oförklarlig anledning tappade jag allt lust och vilja till en fullbordad parning.

Förklarade för ”tjejen” att detta inte riktigt var min grej, vilket ”hon” accepterade. 

Gav några bathingar  och sen gick vi skilda vägar.

Och om nån undrar över kompisen så hade han somnat på en bar nära hotellet, vaknat, och sen gått till hotellet.

Vad säger dom? Att man ska inte dö nyfiken. En gång gör ingen b.g

OM du hade borrat i b-trappan.

Hade du skrivit det här då, tror du??

Eller hade historien slutat med att du 

råkade se götapetter och gått ut igen😉

Laddar för en värstingfylla.

Återkommer i ämnet.

5 hours ago, Wangthong said:

Han var Stockholmare men han brukade nog bo på Crown. Kom inte ihåg vad han hette. 

Kommer upp minnen från en grymt skön stockholmare som heter Peter och hade en morsa som satt i riksdagen men kan isf inte varit innan -87 om han var ringaren. Tror han hade haft en bar en tid innan men var senare med om en mc-olycka i Bangkok där han skadade ansiktet som gjorde att ena ögat hängde lite lägre än det andra. Tror han var väl bekant på Crown men då häckade vi mest runt Soi Ngam Dupli, Blue Fox och Patpong.

Gjorde ett weekendbesök till han i Stockholm senare, då bodde han med några polare i en lägenhet vi LO-borgen. En vanlig partyhelg, ett av minnena då var att vi inte lyckades pressa ut tvn genom fönstret

Massvis med roliga fyllor man minns. Gick bl.a. två veckors bartenderskola i Bangkok -88, 19 år gammal. "Skolan" började 0900 där lektionerna bestod av att mixa riktiga drinkar. 1030 var det "break for drinking" så man var packad redan till lunch. Partyt fortsatte självklart på Khaosan rd tills Patpong öppnade. När gogobarerna stängdes vid 02 så gällde diskoteket Peppermint till 0500. Då startade tuk tuk-rejset hem till Khaosan rd för oss 4-6 svenskar och flickvänner. Den chaffis som kom först fick 100 baht i dricks så vid rödljus så saktades det inte ens in utan det var häng på tutan och vi unga grabbar som burkade "hängde ut för att få bättre stabilitet" i kurvorna. Upprepades många gånger, tur trafiken var gles då.

Vaknat upp på tåget till Nong khai med en darling jämte mig, hon sa att vi var på väg till Kambodja så det var ju bra att jag hade passet i fickan. Konduktören köpte en flaska frukost åt mig så det blev Vientianne och Vang vieng i någon vecka eller två.

Vaknade en gång upp under ett utebord i en trädgård i Bangkok av en hysterisk husägare, han hade nog inte räknat med att jag skulle vara där men det hade inte jag heller så bara att lägga benen på ryggen. Tur han inte hade vapen.

Tror jag blev gift en gång, några dagars fylla med grishuven som har stearinljus i snoken och bedjande gamla kärringar.

På tala om pass så sänkte "frun" mitt pass i en kastrull med vatten medans jag duschade. Jag hamnade också i spjället pga henne, då jag lämnade henne anmälde hon mig för stöld när jag tog med mig mitt kylskåp och tv från lägenheten i Din daeng nära Victory monument. Snälla bylingar dock som lär mig köpa och ta med en påse bärs/cider in i cellen så man slapp nyktra till, ett ex boendes i Göteborg ordnade allt genom ett telefonsamtal så jag var snart fri att fortsätta med mina hyss

Var jämt full gas, i många världsdelar, och vilka konstigheter som helst var varmt välkomna. Hängde senare upp partyhandskarna på hyllan 2007, checkade in 28 dagar på Alefors, och är numera en nördig tvåbarnsfarsa i en förort till Bangkok. De värsta fyllorna håller jag för mig själv 

/ SatanG 

Jag letade upp en buske och uträttade mina behov på Sukhunvit rd utanför Nana. 

Jag minns att vi satt fyra i bilen efter en kväll på Hillary 2 och frugan frågade får man svänga höger här?

-JA! Det är bara att köra skrej ja från baksätet. Men det var det ju inte så det stod passande nog en snut som plocka in oss. Frugan o väninnan fick följa med in i båset för att betala böter. Det slutade med att de kom undan med att lämna ett påhittat telefonnummer till polisen... 

Jag kom på att jag måste lätta på blåsan och steg ut på trottoaren och hittade en buske att pissa vid. Jag har aldrig någonsin sett en buske där vid senare tillfällen. 

Underbara historier gubbar!! 

.jag tror ändå att de värsta historierna är de man inte minns

.helt vanlig dag i isaan