På förekomna anledningar.
Enda och ända är två olika ord i svenskan.
Enda används i betydelsen; en endaste. t.ex. "Det är den enda korvkiosken i Flen."
Ända används i betydelse; slutdelen av något, t.ex. "Korven har mer än en enda ända"
T.ex: "Du är min ända" bör användas med försiktighet.
Med vänlig hälsning,
Jag använder min ända när det behövs, självklart är det med försiktighet. Offentliga toaletter är så ohygieniska tycker jag, att jag inte vill sätta mig ner hur som helst på en sådan. På så sätt är jag försiktig med min enda ända. Något ändamissbruk ligger inte för mig. Heter det ändamissbruk förästänn? Om jag skulle säga ändemissbruk, blir det fel då? Det känns lite fel i varje fall!
Att på något sätt ge sig till att ge sig på någon annans ända och anse sig ha ägande över den anser jag inte är rätt. Därför är jag också försiktig gentemot andras ändor. Att ta mig friheter mot någons ända, vems det ens må vara, ter sig mig lika främmande som att ge sig på någon annans näsa.
Köper jag en korv är det ju mina ändor som sitter på korven. På så sätt kan man ju ha fler än en enda ända. Även om man inte pratar om dessa ändor, så gäller det ändå att vara lika försiktiga med dom som sin enda naturliga ända. Det svåra med köpta ändor är att veta att dessa har blivit hygieniskt handhavna innan de kom i din ägo.
Att man ska vara försiktig med ändan är då ingen överdrift!
Vikten av att ha bråddar t.ex. bör under halktider inte underskattas!