En vandringsmans sägen

Kan känna lukten från sista bilderna ända hit!

Var nog smart att förbereda snabb evakuering.

Mvh

Anja

sa att fiskarna kommer att bli glada när de får träffa sina kompisar igen. Violen, som är en snabbtänkt och klipsk tös, anade mina tankegångar och blev lite förnärmad över mina antydningar. Hon sa att fiskarna inte alls fångas upp igen utan de vi har köpt kommer från marknaden. Jag hade kunnat retas lite mer genom att fråga var de har fångats innan de kom till marknaden men det lät jag bli.

.

// Luke the Drifter

Same same som dom gör i andra tempel där dom säljer småfåglar att släppa loss

för att sedan fånga in dom o sälja igen o igen

Flykten från Sisaket

Morgonen efter att de rara töserna hade ätit fisk på rummet så kändes det bäst att fly fältet. Trots att jag hade vädrat rummet så osade det fortfarande katt, fårlåt fisk, på vårt våningsplan.

Väskorna var packade och vi smög ned till receptionen för att checka ut. Personal skickades upp till rummet för att kolla så att allt var okej.

- Hur ska det här gå? Hur ska det här gå ? Hur ska det här gå ?

Efter en stund ( som kändes som en evighet ) så kom personalen nedför trapporna och sade att allt är okej

- Phuuuu

Vi tog vårt pick och pack och begav oss iväg mot tågstationen. På vägen dit så passerade vi morgonmarknaden och det var full aktivitet där.

Vi kom till tågstationen och köpte biljetter som skulle ta oss långt bort ifrån Sisaket ifall hotelldirektionen skulle råka passera vårt våningsplan och undra vad i herrans namn det är för fiskmånglare som har bott där.

När vi satt i godan ro på stationen så startade kungens egen paradmarsch och alla reste sig unisont. Jag hade lagt märke till att invånarna i Sisaket tog väldigt allvarligt på denna tradition.

- Uppställning !

Något försenad rullade "Issaanpilen" in på stationen och vi klev ombord och bänkade oss. Jag föredrar att åka tåg framför busss eller minivan.Fördelarna är att du kan gå på toaletten när du behöver, köpa något att äta och dricka närsomhelst och sist men inte minst så är det betydligt säkrare än att åka med en tokig minibussförare.

Och har man bara rätt resesällskap runt sig så är servicen superb

- Luke, är du inte litet törstig i allafall ?

- Luke, tror du att det finns en till mig också ?

Efter att ha tagit ett par elefantöl så var det dags att ta en bensträckare och gå på toaletten. Jag passade på att gå igenom hela tåget och en av vagnarna hade kvar de gamla träbänkarna som var vanliga bara för något år sedan.

- Pain in the a*s !

Som sagt var, du har chans att köpa mat och dryck nästan när som helst. När du åker lokaltåg så kan man köpa vid nästan varje station och ofta hoppar det upp försäljare som åker med en bit och sedan vänder med ett annat tåg.

- Stationär försäljare.

De allra flesta thailändare har en egenskap som jag kan bli både förundrad över och önska att jag själv skulle ha.

Det är deras helt otroliga förmåga att kunna somna precis när som helst, var som helst och hur som helst. Jag åker ofta buss och vanligtvis så sover minst hälften av passagerarna medan jag sitter och tittar på omgivningen.

På nattbussen så sover i stort sett alla utom jag som på sin höjd kan slumra till då och då.

zzzzzzzzzzz

Det finns även en och annan farang som har gåvan.

zzzzzzzzzz

Resan fortsatte västerut tills vi kom till Korat. I Korat så skiljdes våra vägar igen för Gerry skulle åka tillbaka upp till Udon.

- Luke, ta hand om tjejerna nu och se till så att de inte gör om fadäsen med fisk på rummet !

- Gerry, här får du en avskedspresent !

Jaha, då var jag ensam med tjejerna igen. Men det ska nog gå bra, jag hade börjat få in rutinen på det här.

Det kommer mera !

// Luke the Drifter

Som alltid härlig bilder o texter

Det regnar ute och jag har känt mig allmänt deppig idag , men denna tråden gör min dag så mycket bättre . Tack för att du delar med dig med en sådan humor och glädje ! Längtar otroligt mycket till Thailand nu , men det får man ta

Runaway train

Tåget fortsatte, eller som det heter på utrikiska, the train kept a-rollin. Enär jag inte hade någon vapendragare att sitta och tjattra med så fick jag lov att konversera med mitt alter ego.

Vi kom fram till att "the train kept a-rollin" faktist är en låttitel på gammal rockabillysång från den tiden då det begav sig.

Johnny Burnette and his rock'n'roll trio 1956

Jag satt och blev lite nostalgisk när jag tänkte på Burnette och skänkte en tanke till min skivsamling hemmavid. Jag konstaterade att det finns många låtar i min samling som handlar om järnvägar,lok och rallarliv.

Det finns låtar om "Rock island line" med Johnny Cash, "Orange blossom special" med Bob Wills och rockabillyrökaren "Lonesome train" med Johnny Burnette.

Sedan har vi Glenn Millers "Chattanooga choo choo", "Mystery train med Elvis och så klart Roy Acuff's kärleksförklaring till "Wabash cannonball".

Det finns många artister som har sjungit om de gamla tågen och en som gick ett steg längre var "Boxcar Willie" som gjorde sig en karriär där han framställde sig själv som en "Hobo" eller järnvägsluffare. Han har skrivit ett par låtar om den gamle "Luke the Drifter" men det lämnar vi därhän för nu känner jag att jag måste hitta tillbaka till spåret igen och inte svamla om min skivsamling.

Vår resa fortsatte och jag trivdes som som fisken i vattnet.

- Luke, are you okey ?

Vi kom fram till en stor damm på vänster hand och jag undrar om man inte passerar den när man åker buss mot sydväst.

Efter dammen så bar det iväg uppåt och tåget sackade rejält i backarna. Det var kurvigt och brant och jag kom att tänka på ytterligare en gammal låt om järnvägar.

Jag hoppas att det inte går som det gick för gamle 97:an !

Efter mycket pust, stånk och stön så hade vi passerat toppen och sedan så bar det av utför.

- Håll i hatten go' vänner, för nu bär det utför !

Nedresan gick faktist förvånandsvärt bra och vi klev av i Phachi ( ? ) där vi fick ta en walkabout till busstationen för att haffa en buss norrut.

Jag hade skissat ut lite planer för framtiden men jag ville inte oroa mina medpassagerare om vad det var på gång .

,

- Luke, where are we going !

Vi raggade tag i en buss som skulle gå norrut och vi åkte med den i några mil upp till Lopburi där jag skulle hälsa på några släktingar.

Vi gled in till busstationen och haffade en song-thaew in mot stan och hittade ett litet kineshotell där vi kunde ta in.

Det verkade duga för en luffare som mig och även för fotomodeller som "Violen"

Det kommer mera !

// Luke the Drifter

bara så fantastiskt jävla bra !!!!

Underbart! Hjälper mig med mina abstinens besvär efter Thailand

Härligt Härligt Mera!!

Du är grymt bra , hoppas på många och långa reportage så vi här i Sverige får vara med och upptäcka det okända Thailand

Mvh SWEDEMAN

Strollin'

Efter en en god natts sömn så var det dags att ta en promenad ut i stadens vimmel. Steg ett var såklart att hitta ett ställe att äta på för det är inte roligt att asa runt på två hungriga thaitjejer.

- Hiiu khaaaao !!! (jag är hungrig !!!! )

Vi letade upp ett ställe där töserna kunde stilla sin hunger och jag lyckades få tag i en lokalkarta och därmed var ordningen återställd.

- Nu töser, nu ska vi se alla gamla ruiner i den här staden. Var vänlig och följ mig till ruinens brant

Töserna ville inte alls förstå min insinuation om min förestående bankrutt på grund av att jag nu skulle vara pappa, guide och pojkvän till två töser.

Töserna vände mig ryggen helt sonika !

Jag gick och kände mig fri som fågeln men säg den lyckan som varar för evigt. Rätt vad det var så dök mina Xantippor upp bakom klagomuren och då var jag Luke the hero igen.

- Luke my Dear

Det finns ett uttryck som heter : Jag ville bara sjunka ned genom jorden och dö.

Riktigt så illa var det inte men jag kom på en idé eftersom jag tidigare hade passerat pärleporten.

Jag ville se om jag hade en möjlighet att komma in i himlen när det var dags att kasta in handduken.

Jag gick tillbaka till pärleporten och knackade på.

Vid pärleporten så mötte jag en präst som småsnyftade och mumlade om att det blev källartrappan för hans del.

Jag frågade sankte Per hur jag skulle göra när det var dags för mig att lägga handskarna på hyllan.

Per tittade i sina papper och sa att jag är hjärtligt välkommen när det är dags.

Den småsnyftande prästen som hade stannat kvar och lyssnat på vår konversation var nu helt förstörd.

Han frågade sankte Per hur det kunde komma sig att han som i hela sitt liv hade varit gudfruktig blev motad medan Luke blev välkomnad som en hedersgäst.

Sankte Per förklarade för den käre prästen att när han utövade sitt jobb så satt alla i bänkarna och sov men när Luke

jobbade som busschaufför så satt alla i sina bänkar och bad till vår Herre att de skulle få leva en stund till..

För mina små änglar så stod porten vidöppen !

Det kommer mera !

// Luke the Drifter

Säger det återigen, suverän, underhållande och intressant tråd.

Tack för att du vill dela med dig.

Helt fantastiskt !

Tack så mycket för edert beröm !

Lopburi till fots.

Lopburi brukar kallas "The city of monkeys" på grund av att det finns massor med apor inne i staden.

Jag tittade på ett TV-program för många, många år sedan som handlade om apflockarna och rivaliteten mellan dem och jag tänkte redan då att jag måste åka och titta på staden. Det tog som sagt var många år innan jag kom till skott men till slut så var jag här.

Förutom apor så är staden känd för alla sina gamla ruiner och nu skulle vi besöka några av dem. Kartan var suverän att ha och det var promenadavstånd till många av ruinerna.

Det var varmt och skönt och jag blev lite törstig. En iskall öl sitter ju inte ivägen så jag gick in på en restaurang precis bredvid en av de större ruinerna.

Restaurangen har förmodligen terroriserats av fräcka och tjuvaktiga apor så de hade nu satt ut en vakt som höll borta vandalerna.

Armed and dangerous !

Aporna höll sig på avstånd ifrån folk som hade slangbellor men kameror var det inga problem med.

Poolparty

När jag står där och tar bilder så dyker det upp en glassgubbe som har bestämt sig för att ge aporna lite glass.

Han häller helt sonika ut varenda glass som han hade i sin kylbox och aporna rusade fram och ryckte åt sig så mycket de kunde. Det var för övrigt inte bara aporna som var sugna på glass.

När den värsta huggsexan hade lagt sig så passade en och annan av nasarna på att ta sig en glass också.

Det kommer mera !

// Luke the Drifter

Too much monkey business.

Efter att de värsta gamarna hade roffat åt sig glass i stora lass så kom de mer försynta individerna framsmygande och hade god tid på sig att välja godbitar som de andra hade missat.

Mmmmm, Piggelin

Varningsskylt som skulle platsa på Phukets turistorter ?

( jag hoppas att ingen tar illa upp för mitt lite plumpa skämt )

Just här i korsningen så samlas det en massa turister som är på dagsutflykt från Bangkok och kommersen är livlig.

Vi kan inte motstå frestelsen att apa oss lite framför kameran

Aaaah, en iskall godbit,

Och en sockersöt pudding

De flesta av de gamla ruinerna har blivit restaurerade och hålls i gott skick ( nej, nej jag tänker inte alls på varken fleråriga växter eller bakverk ) men vissa lämnas tidvis åt sitt öde.

Efter bara ett eller ett par år så tar växtligheten överhand.

Indiana Jones och det förglömda templet ?

Tågstationen i Lopburi har, liksom min sägen, en massa stickspår och det vill till att de underhålls för att inte falla i glömska och rosta bort.

Vad är det egentligen för smörja som den där sopan sprider ?

Vi hittade en apa i jättestorlek !

Det påminner mig om en berättelse som min förutvarande flickvän har berättat flera gånger.

Hon jobbade i resebranschen och hade ibland uppdrag i Asien. Vid ett tillfälle så var hon i Bangkok med sin kollega och de fick lite tid över och den skulle ägnas åt shopping. Kollegan ville köpa ett par klänningar och de begav sig iväg till ett shoppingcenter och gick in i en affär och förklarade sitt ärende.

Till saken hör att den shoppingsugna damen ifråga var ganska välvuxen, även med svenska mått mätt.

Butiksexpediten tittade på damen från topp till tå och sade sedan utan omsvep ;

"Sorry madam, no have King Kong size !!!!"

Det kommer mera !

// Luke the Drifter