En vandringsman strövar vidare

Men för faan ... lägg uut  lägg uut nu är man nyfiken igen

Vi visste i ungefär vilken riktning vi skulle köra men det visade sig vara mycket svårt att hitta ut ur området. Kom vi inte till en taggtrådsmur så kom vi till ett nytt stall eller hästinhägnad.

Hoppla Pålle

Den här stigen kanske tar oss ut härifrån

- Vi är på väg åt rätt håll !

Pyttsan ! Även den här stigen tog slut mitt i ingenstans

Vid ett tillfälle så hittade vi ett hål i stängslet som var ungefär 80-90 centimeter från marken till en järnstång. Vi funderade på att lägga ner mopparna och släpa dem under järnstången men hejdade oss för vi ansåg att det inte var värt reporna som skulle bli på mopparna.

Till slut så var vi tillbaka på samma ställe där vi hade kört in och som tur var så var det ingen som hade satt på ett hänglås på grinden som vi hade kört in genom.

Vi körde hemåt via lite andra vägar än vi hade kört då vi åkte bort till grottan och AREA 51. En knapp mil hemifrån stannade vi till på ett vardagsrum för att summera dagens äventyr.

Då vi satt där och sippade på en iskall så kom det en annan äventyrare som stannade till för att köpa sig en iskall han med

Som avslutning på historien så kanske jag skall berätta var vi hade hamnat.

Jäklar, jag får besök !

Återkommer snart !

Jag hoppas att ni har haft överseende med att jag har dröjt lite med avslöjandet om vart vi hade hamnat. Jag får skylla på att jag har varit fullt upptagen med helt nya äventyr de senaste veckorna.

Hur var det nu med AREA 51 ?

Jo, så har var det. Då vi körde ut genom gånggrinden från området så passade matz på att ta en bild på skylten som satt på den låsta grinden där man kan köra in bilar.

Då matz kom hem så frågade han sin sambo vad det stod på skylten ( den var enbart skriven på thai ).

Hon tittade på bilden och frågade om vi verkligen hade kört in där. Ja, det gjorde vi sade matz sanningsenligt.

Då åkte han på bannor utav sambon sin för på skylten så stod det tillträde förbjudet för obehöriga.

Hur sjutton kunde vi veta vad det stod på skylten 

Något senare så fick jag reda på vad det var för ställe vi hade råkat slinka in på. Det var en farm där det framställs serum mot ormbett.

Den här lilla rackaren träffade jag förresten för ett par veckor sedan

Japp, helt sant !

Jag visste inte hur serum framställs och var tvungen att googla lite och visst är det hästar inblandade i processen.

De aktiva ämnena i ormgift består av minst 25 olika proteiner, vars inbördes samspel är avgörande för hur giftet verkar. Inget enstaka ormgift har än så läge analyserats helt och hållet, och den komplicerade kemin gör det svårt att framställa motgift mot ormbett. Den gängse metoden är därför ganska primitiv: offret får en injektion med ett serum från ett specialiserat laboratorium. På laboratoriet framställs serum av blod från hästar, som fått ormgift. När hästen injiceras med giftet, bildar den antikroppar, och dessa används i serum. Eftersom det är svårt att framställa ett serum, som är effektivt mot alla proteinerna i ormgiftet, riskerar personer som blivit bitna att antingen få ett serum, som inte verkar, eller att få så stora doser att de går i chock. Runt om i världen dör omkring 30000 människor av ormbett varje år.

Källa: Illustrerad Vetenskap  http://illvet.se/djur/ormar/hur-forvandlar-man-ormgift-till-motgift

// Luke the Drifter

En dag då jag satt inne i vardagsrummet och surfade lite på datorn så hörde jag att vakthundarna började skälla som vore de både tokiga och rabiessmittade. De brukar skälla om det kommer någon okänd som stannar utanför på gatan eller om det kommer en soi-dog smygande utanför grinden.

Men nu verkade det vara något helt annat för de var helt rabiata i skällandet.

Jag hörde hur det skramlade uppe på taket och tänkte att det är en av de kringstrykande katterna som smyger runt i området.

Jag gick ut för att kolla och blev något förvånad över vad jag såg uppe på taket.

En apaj*vel !!! 

Jag gick lite längre ut från huset och såg ytterligare en apa som skuttade runt på taket. Jag har haft många gäster vid huset och det har varit, hundar, katter, grodor, ormar men detta var första gången det kom en apa på besök.

- Hej då ! Välkommen åter !

// Luke the Drifter

Jag gillar att utforska min omgivning och det görs bäst via apostlahästarna eller med hjälp av moped eller trampcykel.

Den här dagen tog jag jonnen och färden gick ner till Baan Takiab som ligger en dryg halvmil hemifrån.

Jag cyklade ner till piren i Takiab och kollade in färjan som går mellan Hua Hin och Pattaya

På parkeringsplatsen fick jag syn på en Jeep som såg ut som en gammal CJ5 men det var något fel med bilen.

Inte katten hade CJ5 det där axelavståndet !!!

Jag var vid det här laget ganska nyfiken och synade kärran lite närmare i sömmarna och upptäckte en liten dekal på torpedväggen, eller kanske instrumentbrädan.

Visst ja ! CJ6 hade ett långt axelavstånd medan CJ3, CJ5 och CJ7 hade betydligt kortare mellan axlarna och var mycket populärare i skogen och leran.

Här hårdtestar luffargubben en CJ5 och det var kul. En långslagig V-8 kombinerat med manuell låda blir bara hur skoj som helst  

Att ta sig förbi en låst vägbom är en promenad i parken med en sådan här bergsget

// Luke the Drifter

Jag hade naturligtvis inte cyklat den närmaste vägen ner till Takiab utan tagit en väg som skulle leda mig ut på vägar där jag aldrig hade varit på tidigare. Jag hade vid det här laget cyklat drygt två mil och det var hög tid för en vätskepaus vid "Blå bordet".

Utsikten från den här mer eller mindre kända inrättningen i närheten utav Baan Opel

- Fy för Sören vad mina gäster skitar ner sängkläderna och handdukarna !  

Medan jag satt där i godan ro så kom det en ny dryckesleverans till Blå Bordet och jag kände mig glad att slippa det jobbet att kånka ölkaggar och ölbackar.  

Forts...

Efter depåstoppet fortsatte jag in mot centralare delarna av byn och kunde inte låta bli att stanna till och kolla hur det skulle gå då en buss skulle ta sig in på en liten väg.

Efter mycket om och men och ett antal omtag så lyckades chauffören få in bussen i den lilla gränden.

Jag fortsatte mot Nong Kae där jag slog stopp på en bro.

Det flyter inte mycket vatten under broarna en dag som den här

Jag bestämde mig för att ta den lilla stigen som går längs kanalen trots att jag är väl medveten om att det finns vildhundar där som inte tycker om att man inkräktar på deras revir.

Den här gången så blev jag inte attackerad utav folkilskna jyckar, däremot så mötte jag en annan best.

Det var mig ett rejält åbäke till svin men den var trots allt ganska from och brydde sig föga om min existens

Fortsättning följer vad det lider. Nu är det dags för middag !

// Luke the Drifter

Cykelturen fortsätter och den går både kors och den går tvärs och ibland så är det knappt en väg jag färdas på.

Lååångt från allfarvägarna

Jag hamnade till slut på järnvägsstationen och det är ju alltid kul att strosa runt där en stund.

Arbetslok för spårunderhåll

Hmmmm !  Undrar om man skule våga sig på att skriva in sig i gästboken ?

Ha, klart man vågar det  

I en hörna på stationen så hittade jag två söta tjejer som vaktade sina kompisars bagage medan kompisarna var antingen på stationen och fotograferade så mobilerna glödde eller var iväg och handlade mat inför den stundande resan.

-  Hej tjejer !

Efter besöket på tågstationen så trampade jag hemåt och var nöjd med mig själv över dagens motionspass på cykeln.

// Luke the Drifter

På kvällen så gick jag bort till BKP för att ta en iskall och äta en bit mat. Då jag satt där och avnjöt min iskalla så kom det fram två söta tjejer som undrade om jag inte ville ha lite hojtarolja till den iskalla.

- Please try one shot, mister !

Av ren artighet så tog jag ett glas och var naturligtvis tvungen att fortsätta att vara artig och sade att det var mycket, mycket gott.

Naturligtvis så blev jag då erbjuden att köpa ett helrör utav hojtaroljan.

- Special price, only for you !

Har ni hört den förut någon gång ?  

Kompisen som också hade fått provsmaka ett glas ansåg att det var värt att köpa en flaska. Då undrade tjejerna om jag kunde tänka mig att vara med på en bild och det var väl inga problem om även jag fick ta samma bild.

Givetvis så var bilden tagen i PR-syfte !

Köp Tratten & Finkelns hojtarolja, den bästa mäskedrycken som finns att finna utanför Norrland    

// Luke the Drifter

Fråga mig inte hur det gick till men på något mystifikt vis så dunstade det betänkligt ur flaskan.

Snart är det bara en tompava kvar utav helröret

Det var någon i sällskapet som började prata om att ta en sväng ner till soi 80 och det var ingen som protesterade mot det förslaget.

På väg ner till åttian så märkte jag att det visst var lite sting i hojtaroljan.  

Vi kom ner till vårt mål och ramlade in på en bar och där fick jag syn på en snygg tatuering.

Det blev ganska mycket hadirajdaj där på baren men av någon märklig anledning så tog jag visst bara en endaste bild till på hela den kvällen. Fast å andra sidan kanske det var lika bra det  

Jag ser i alla fall ganska glad och munter ut så det fortsatte nog säkerligen så hela resten utav kvällen också 

// Luke the Drifter

Dagen efter så blev det en liten cykelrunda igen och då trampade jag bort längs Pala-U-vägen och upp till elefantbyn.

En stor chang

Sedan vidare på andra sidan berget och hemåt för att vila en stund.

På kvällen så var jag bort till BKP för att äta middag och då kom min kompis förbi och satt ner med oss en stund.

// Luke the Drifter

Dagen efter så tog jag en rejäl promenad i Bonkai och hittade en bilverkstad där det pågick arbete för fullt. Jag snokade runt lite på verkstaden och hittade ett par gamla motorer som tydligen helrenoverades.

Gammal rova blir som ny

Ordning och reda på kolvar, stakar och överfall

Apropå överfall förresten. Jag var nu i ett område där det faktiskt har hänt att mopedister har blivit rånade av gäng och cyklister överfallna av vildhundar.

Trots vetskapen om att det har hänt trista saker här så är jag inte det minsta orolig för att röra mig i området.

Kriminella gäng är förmodligen inte det minsta intresserad av en gubbe som kommer knatande i enkla kläder och inte har tillstymmelse till smycken och klockor på sig.

Vad det gäller vildhundarna så klarar jag mig också ganska bra, de verkar inte bry sig om mig särskilt mycket.

Jag stannade till vid en liten affär för att läska mig och köpte en flaska pilsner och satte mig vid stenbordet. Det var två små barn som verkade lite nyfikna på den vita farangen och uppehöll sig i närheten då jag drack min iskalla.

Jag lekte lite med kapsylen jag hade och pojken vågade sig fram och vi spelade lite med kapsylen på stenbordet.

// Luke the Drifter

Dagens promenad gick ner mot Binthan och på vägen dit så fick jag syn på en raritet.

En MG Roadster, gissningsvis från slutet utav femtiotalet.

Saablar !

Jag hade lovat grannen att hjälpa henne med ett litet handtag.

Jag ber att få återkomma !

Forts...

Jag hade egentligen inte någon större brådska ner till Binthan så jag bestämde mig för att ta en sväng förbi järnvägsstationen för att se om det eventuellt var något tåg på gång.

Se på tusan, jag lyckades komma till stationen precis lagom för att få se ett södergående tåg rulla in

Maa dam sniffade på loket och jag är helt hundra på att jycken inte kände igen doften för det kan ha varit en hund i Ratchaburi som pinkade på loket då det stannade till där

Jag fortsatte min promenad i byn och kom så småningom fram till mitt delmål för kvällen och satte mig ner och tog en iskall och samspråkade lite med servitriserna på etablisemanget.

Jag finner det mycket lätt att trivas med de här tjejerna 

Töserna ville att jag själv skulle vara med på en bild tillsammans med dem och det är väl självklart att man ställer upp på en så enkel begäran  

Vad som hände sedan är något som är höljt i dunkel för jag tog tydligen inga fler bilder denna afton. Det var säkert det här jädra kamerabatteriet som spökade igen som det brukar göra framåt kvällskvisten. 

// Luke the Drifter