En vandringsman-På drift igen

Att få försäkringsbrevet utskrivet tog lite tid och jag började fundera på om jag skulle hinna med allt på fyrtiofem minuter, vilket jag hade kalkylerat med.

När jag nu hade besiktningsintyget och bevis om försäkring så var det dags för den sista punkten vilket var ett besök på DLT, Department of Land Transport.

Det tredje och sista steget var att betala den årliga skatten. Det kan ta tid om man råkar ha oturen att hamna där då det kommer några med ett gäng gröna böcker som skall behandlas.

Men den här gången så hade jag en otrolig tur. Jag fick komma fram till disken nästan omgående och visade mina dokument och betalade skatten och nu var moppen street legal ytterligare ett år 🙂

Allt det här jag har gjort går att rationalisera bort till en bråkdel av tiden jag lägger ner på att köra runt och fixa med allt.

Det finns en besiktningsstation endast ett par hundra meter från mitt hem och de har "one stop service".

Där besiktar du moppen och köper försäkring. Sedan behåller besiktningskontoret den gröna boken i någon dag upp till en vecka.

Anledningen är att de besiktigar ett antal bilar och motorcyklar och sedan är det någon som kör ner till DLT i Pranburi och ordnar med inbetalningen av skatten. Hur smidigt som helst och det kostar inte många baht att få den servicen, jag har för mig att det är ungefär 100 baht.

När allt är klart så ringer någon från besiktningsstationen och talar om att man kan hämta gröna boken.

Det är någon som har frågat mig om jag inte känner till det här men det är klart jag gör. Följdfrågan blir då om jag är riktigt klok som lägger ner flera timmar för att ordna allt själv och om jag gör det för att spara 100 baht.

Naturligtvis så är inte det orsaken och om man tänker efter så sparar jag inte 100 baht för bensinkostnaden fram och tillbaka tar bort en stor del av den där hundringen.

Jag gör allt själv för att jag vet hur man gör och ser moppeturen ner som en utflykt. 🙂

Då var det bara att köra iväg till det stora Tesco-varuhuset där vi skulle träffas. När jag rullade in på parkeringen så hörde jag att telefonen ringde och jag misstänkte att det var någon av mina vänner som ringde för att kolla hur det går för mig.

Jag parkerade moppen och såg på telefonen att jag hade gissat rätt. Jag kunde även konstatera att det hade gått 49 minuter och det betydde ju att jag var fyra minuter försenad. 😯

Givetvis så fick jag några gliringar om att jag inte passar tiden men den här gången så kunde jag med gott samvete hävda att förseningen berodde på saker som stod bortom min kontroll.

Det hade blivit dags för lunch så jag köpte ett cash-card och gick runt och tittade vad som erbjöds på foodcourten.

Den där skylten påminner mig om när jag reste runt i Isaan för länge sedan. Det står enbart på thailändska på skylten.

På något sätt så klarade jag mig från att svälta ihjäl. Inte kunde jag många ord thailändska på den tiden men det löste sig alltid på ett eller annat sätt. Ett av sätten var att peka på maträtten som någon nyss hade beställt och säga att jag ville ha en likadan.

Inte visste jag vad beställde men det var inte så noga. 😁

Till slut så bestämde jag mig för en pad see ew moo. För säkerhets skull så knäppte jag en bild på maträtten som fanns på bild uppklistrad på matbåset.

Den smakade precis som den skulle efter att jag hade förstärkt den lite grann med torkat chilipulver. 🌶️

När vi var färdiga och klara med lunchen så frågade jag mina vänner om de hade bråttom hem eller om de ville hänga med mig för att rekognosera ett nytt ställe jag hade tänkt mig lägga in som ett stopp på mina arrangerade moppeutflykter.

Någon av dem kanske hade lite bråttom tillbaka till Hua Hin men inte mer bråttom än att nyfikenheten tog överhand.

De frågade hur långt bort stället ligger och jag talade om att det inte är mer än högst tio kilometer bort. Det kan hända att jag talade om för dem vad det var för ställe men det gjorde jag nog inte förrän vi hade kommit fram dit.

Jag är tämligen säker på att ingen i min umgängeskrets har varit där och inte ens känner till dess existens. Men nu var vi helt plötsligt tre gubbar som känner till platsen. Hört talas om UE (Urban Exploration)? 😉

Det kommer nog fram så småningom var vi var men det får vänta tills jag kör en moppetur dit.

På väg därifrån så tog vi en väg via bonneland och jag passade på att knäppa en bild

58 minuter sedan, skrev Luke the Drifter:

När vi var färdiga och klara med lunchen så frågade jag mina vänner om de hade bråttom hem eller om de ville hänga med mig för att rekognosera ett nytt ställe jag hade tänkt mig lägga in som ett stopp på mina arrangerade moppeutflykter.

Någon av dem kanske hade lite bråttom tillbaka till Hua Hin men inte mer bråttom än att nyfikenheten tog överhand.

 

De frågade hur långt bort stället ligger och jag talade om att det inte är mer än högst tio kilometer bort. Det kan hända att jag talade om för dem vad det var för ställe men det gjorde jag nog inte förrän vi hade kommit fram dit.

Jag är tämligen säker på att ingen i min umgängeskrets har varit där och inte ens känner till dess existens. Men nu var vi helt plötsligt tre gubbar som känner till platsen. Hört talas om UE (Urban Exploration)? 😉

 

Det kommer nog fram så småningom var vi var men det får vänta tills jag kör en moppetur dit.

 

På väg därifrån så tog vi en väg via bonneland och jag passade på att knäppa en bild

Var det grusvägar ? förmodligen när du är i farten ha det gött alla

5 timmar sedan, skrev chevrolet-48:

Var det grusvägar ? förmodligen när du är i farten ha det gött alla

Eftersom jag aldrig hade varit där tidigare så visste jag inte med säkerhet om det var grusvägar men jag var nog ganska säker på att det skulle vara det den sista biten.

Det var förresten mycket nära att jag vurpade då vägen svängde in till höger och jag var lite oaktsam. Det låg rullgrus på betongen och det såg inte jag min arma fan.

Framhjulet kasade och om jag inte hade haft snabba reflexer och erfarenhet av löst underlag så hade det blivit lite repor på moppen och jag hade fått lite nya snygga asfaltseksem (i det här fallet betongeksem). 😉

Jag räddade upp situationen med att trycka till ordentligt med högerfoten i betongen samtidigt som jag rätade upp moppen och vred styret rakt i tangentens riktning.

Erfarenhet är inte att förakta!

Färden gick vidare norrut och som vanligt så valde jag de mindre vägarna för att slippa köra på Highway 4, "dödens väg".

Jag fick ett infall och körde ner till Haad Sai Noi Beach. Den ena kompisen undrade vad det här var för trevlig liten strand och då var jag tvungen att fråga om han aldrig hade varit här tidigare.

Det hade han inte trots att han har tillbringat lång tid i Hua Hin!

Nåja, det kanske inte är så konstigt egentligen för det finns nog många som enbart har hållit sig till stranden i centrala Hua Hin.

Jag passade på att knäppa en bild på den norra delen av stranden

När vi körde från den lilla stranden så rundade vi berget Khao Tao och kom till byn med samma namn, Baan Khao Tao. Där passade vi på att köra ner till stranden.

När vi väl var tillbaka i Hua Hin så skildes våra vägar åt och jag tog en sväng förbi ett ställe där kompisen brukar hålla till. Visst var han där den här dagen också. 

Vi enades om att spela några matcher biljard och det skulle vi göra på ett ställe som har två bord och de är båda i mycket bra skick och då är det extra roligt att spela.

Må bäste man vinna!

Det blev några matcher innan det var dags att åka hem och ta en dusch och byta till lämpligare kläder inför kvällen. Efter att ha ätit middag så bestämde jag mig för att knata bort till vårt stamlokus för att ta en drink efter maten och kanske få spela lite biljard då stället har ett biljardbord.

Just då var det ingen värdig motståndare på plats så jag fick istället passa på att flörta lite med personalen 😍

Här måste jag ha sagt något exceptionellt korkat för jäklar vad tjejen skrattade 😁 

Det är väl ändå en jäkla tur att tjejerna skrattar åt en. Värre vore väl om de blir syrak så fort man säger något. 😉 

Vilket för mig in på ett känt citat av Oscar Wilde.

Some cause happiness wherever they go; others whenever they go.’ – Oscar Wilde

58 minuter sedan, skrev Luke the Drifter:

Här måste jag ha sagt något exceptionellt korkat för jäklar vad tjejen skrattade 😁 

 

 

Det är väl ändå en jäkla tur att tjejerna skrattar åt en. Värre vore väl om de blir syrak så fort man säger något. 😉 

 

Vilket för mig in på ett känt citat av Oscar Wilde.

 

Some cause happiness wherever they go; others whenever they go.’ – Oscar Wilde

 

Påkostade möbler ser jag. 😇 Lika som frugan har på balkongen.  

6 timmar sedan, skrev rolba:

Påkostade möbler ser jag. 😇 Lika som frugan har på balkongen.  

Visst är det mjuka och fina stolar som man säkert sitter väldigt bekvämt i men jag brukar byta ut dem mot betydligt hårdare stolar för jag tycker inte om att sitta mjukt och bekvämt.

Det finns två stycken trästolar på stället och om de inte är upptagna så tar jag en av dem.

Allra helst så hade jag suttit på en stenbänk men det är nog lite för mycket begärt att ägaren av stället skulle köpa en sådan till mig. 😉

När jag till slut tröttnade på att apa mig på vårt stamlokus så tyckte jag att det var dags att gå hem. Vad jag valde för väg hem?

Jodå, det här puckot tyckte att det var en oerhört smart idé att gå hem via BKP.

Jaha ja. Det där var ju jävligt finurligt. Inte kunde man ha den minsta aning om att det fanns booby traps där. Jag trodde att de försvann i och med vietnamkrigets slut.

Det är helt otroligt vilket pulver man kan vara ibland 🙄