Aah... min mest positiva upplevelse i Thailand? Givetvis bortsett från när jag träffade fru Chang får jag nog utse något som hände i Isaan.
Vi är på besök i fru Changs hemby, och fru Chang ger sig iväg på något ärende. Där sitter jag och föreställer mig en trist dag utanför svärfar Changs hus, men så dyker det upp ett fordon med ett antal bybor. Engelskan är ganska knackig hos dom, men jag förstår åtminstone att dom ber mig följa med. Vi åker iväg och först hämtar man ris på ett ställe som sedan avlämnas på ett annat ställe. Där visar man på en fiskodling och annat. Sen blir det en tur på landsbygden med stopp här och där. Bland annat vid en sjö där vi tar ett bad. Vi kommer också till byns dagis vilket blir en något bisarr upplevelse (vilket jag gillar ;-), inte minst för att en munk dyker upp och tycker att jag ska skänka lite till dagiset (vilket jag vid senare tillfälle gör, just då hade fru Chang snott min plånbok).
Det finns alltså ett tempel bredvid dagiset, så då får man sig en ingående tur av området. Jag lämnade över min videokamera till en av thaiungdomarna i sällskapet och han dokumenterade noggrannt, inklusive muntliga kommentarer som fastnade på videon. Jag uttryckte intresse för ett litet hus som var beläget på en kulle, och man var snabba att visa mig att där sov munkarna. Jaja, och så vidare. Kommer inte ihåg allt just nu.
Hur som helst var det en totalt oväntad utflykt, och fru Chang blev minst sagt överraskad när jag berättade på kvällen. Poängen är att inga pengar var inblandade, detta gjorde dessa bybor av ren vänlighet.
Herr Chang har talat.