En studie i gammalt tegel

En del av mina nyligen avverkade månader i Thailand och Nepal använde jag till att besöka gamla ruiner. Det är ganska intressant att strosa runt bland tegelhögarna och försöka föreställa sig hur allt en gång såg ut.

Lop Buri är kanske mest känd för sina ohyfsade, men charmiga apor (Jag har redan visat en under Dagens Bild), men här finns även en mängd urgamla ruiner.

Den som kanske är allra äldst heter Prang Khaek och ligger mitt i trafiken. Den påstås vara byggd av khmerer redan på 900-talet och var från början ett hindutempel.

Prang Sam Yod är apornas egen ruin. Även den byggdes av khmerer innan Thailand blev Thailand. Lop Buri fungerade faktiskt som khmerernas huvudstad under 1000-talet.

Så här ser Prang Sam Yod ut. Ruinen är omgärdad av staket och man tar inträde om man vill titta närmare. Utom när Kungen fyller år. Då är det gratis.

Här är trappan upp till Prang Sam Yod och här rekommenderas att stänga väskor och hålla hårt i mobiler, solglasögon och framför allt godispåsar. Glöm att äta glass här inne. Aporna ger sig inte förrän de har fått den...

Vem kollar på vem...?

Aporna är förstås huvudattraktionen i det här gamla templet, men det finns också en del hyfsat bevarade statyer och reliefer.

Fortsättning följer...

Blev biten i vaden av en apa där för ca 8-9 år sedan. Ont...!

Vilka fina bilder! Tack för det. Har inte varit där själv, men när vi var vid nationalparken bortanför Hua Hin fanns det en hel del apor som var väldigt närgångna. Man skulle inte vifta med godsaker alltför tydligt, då kunde de komma hoppandes mot en.

Det var Makaker har jag för mig, det kanske det är även på dina bilder?

Makaker tror jag visst att det här var också...Jo, di kan vara elaka de små kräken. Små och små förresten...man muckar ogärna med en fullvuxen hane. Fräcka är de också...Jag såg en som hoppade upp på en moppe i farten och snodde en chipspåse från damen som satt bakpå. Personalen runt Prang Sam Yod är utrustade med slangbellor som ofta kommer till användning.

En gång om året är dock alla hyss förlåtna och Lop Buris invånare bjuder aporna på fest. Man dukar långbord med allehanda läckerheter som frukter, nötter, kokta ägg mm.

Lop Buris gamla stadsmur är till stora delar raserad, men här är en välbevarad del.

Det stora khmertemplet Wat Phra Si Rattana Mahathat från 1100-talet går knappast att missa då det ligger centralt i staden mittemot järnvägsstationen.

Här finns lite kvar av de utsmyckningar som prydde ett av templen på området. Många Buddha-figurer saknar huvud och det lär ska vara Thailands fiender under de många krigen som lät halshugga statyerna.

Under den senare halvan av 1600-talet satt Kung Narai på tronen i det thailändska riket. Huvudstaden hette då Ayutthaya. Kung Narai räknas som en av de största regenterna. Han öppnade upp landet för internationella kontakter med bl a holländare och fransmän. Kungen lät mellan 1665 och -77 uppföra ett magnifikt "sommarpalats" i Lop Buri (bilden ovan). Här tillbringade han sina sista dagar i juli 1688.

Inne bland ruinerna i palatset finns en liten staty av kungen.

I staden fanns en tid en fransk ambassad i denna byggnad (tyvärr var området stängt så jag kunde bara fotografera genom gallren på en grind). Kung Narai höll sig med en minister och rådgivare vid namn Constantine Phaulkon. Han tog över huset sedan fransmännen hamnat i onåd - kanske för att de alltför ihärdigt försökte omvända kungen till katolicismen. Constantine kom ursprungligen från Grekland, men kom via England, Indien och diverse skeppsbrott så småningom till Siam. Här blev han med tiden en av kung Narais favoriter, men han hade också fiender. I samband med kungens sjukdom och död blev Constantine gripen och avrättad.

I nästa inlägg lämnar vi Lop Buri och flyttar till Sukothai

Sukothai blev huvudstad i det första verkliga thairiket. Blomstringstiden var under 12-1400-talet, men en del ruiner är äldre än så. Staden är ett eldorado för en ruinspanare. På en yta mindre än en halv kvadratmil finns över 60 lämningar av gamla tempel. Det blir bara för mycket. Man mättas ganska snabbt även om man kan hyra cykel och ta sig fram relativt fort.

Wat Si Chum

Inne i Wat Si Chum finns en stor Buddha med välbevarade (renoverade?) händer.

Den stående Buddhan i Wat Saphan Hin reser sig högt uppe på en kulle med fin utsikt över Sukothais historiska park.

Staden minskade i betydelse och redan i slutet av 1600-talet började djungeln ta tillbaka vad den berövats av människan. Idag ligger det "nya Sukothai" ca 12 km från den gamla, historiska staden, som numera är framhuggen igen. Många invånare lever på turistintäkter.

Wat Sorasak

Som jag sa hade jag nu börjat tröttna på gammalt tegel, men min hyresvärd i Sukothai lurade mig ändå att ta bussen till Si Satchanalai. Vad som fanns där kommer i nästa inlägg...

Sukhothai och Si Satchanalai "mina domäner".

Brukar bli en utflykt till dessa parker med flaket fullt med folk och ett antal stop för att inhandla mat...

/Enis

Si Satchanalais historiska park ligger ungefär 5 mil norr om Sukhothai och jag ångrar inte att jag åkte dit. Området var inte lika stort som i Sukhothai, men cykel behövdes och fanns att hyra. Många av ruinerna var ganska välbevarade och man kunde se rester av den gamla utsmyckningen. Parken tillhör, liksom även Sukhothais, numera världsarven.

Det maffigaste av dem alla - Wat Phra Si Rattana Mahathat - samma namn som på det största templet i Lop Buri.

Nedan följer ett par exempel på utsmyckningar

En del av tempelruinernas omgivningar i den här parken var inte alls lika upprensade som i de övriga, utan gav ett mera vilt intryck som här vid Wat Khao Phanom Ploeng.

Efter Si Sat, som lokalbefolkningen säger, var det emellertid definitivt färdigtittat på ruiner. Thailand har mycket annat att erbjuda också som ni vet.

Tack för att ni följde med!

Tack för en mycket välguidad resa genom för mig okända marker.

Bugar å bockar för det stora antalet häftiga bilder. Det är något visst med gamla Khmertempel. Tänk att så mycket finns kvar efter alla dessa hundratals år.

Och så bygger man toppmoderna lägenheter i Hammarby sjöstad som möglar efter 1 år, och folk hävdar att utvecklingen går framåt...