En solskenshistoria - eller hur en familj blir hel.
När jag träffade frugan för ca. 10 år sedan, var jag i behov av en fungerande barnvakt. Efter en stökig skillsmässa, och barn som bor hos mig, samtidigt som jag arbetar på annan ort.
Jag förklarade detta för henne, och hon tyckte det var ok. (efteråt har hon förklarat att jag var ju ej så gammal och ful).
Hon berättade redan på detta stadie, att hon har en dotter, som hon fick när hon var 15 år med en thai/kines som var 27!
Hon fick dagligen stryk, och valde till slut, efter 1,5 år att åka hem till mamma och pappa, barnet fick hon ej ta med.
Uppmaningen på ambassaden vid visum ansökan, var att det känns onödigt att uppge ett barn som ni inte ens vet är i livet...
Det tog inte så många veckor innan hon blev mer än barnvakt, (inte så konstigt kanske). Under dessa år i Sverige har hon varit som en mor för mina barn, men när småbarn varit i närheten har det varit lätt till tårar.
Redan från början har jag uppmanat henne till att skriva ett brev, vilket hon har gjort vid ett flertal tillfällen, dock aldrig postat något...
Hur som helst fick hon ett samtal från sin syster i förrgår, där hon förklarade att hon hade en bekant i kommunen där dottern bor, så hon hade ringt till hennes skola, en teknisk linje. Där funderade de först om det var polisen som ringde, för något liknande hade de aldrig varit med om!
Igår ringde frugan upp, hela hon skakade...
Det har varit ömsom skratt ömsom gråt, men telefonen har varit fastgjuten i örat.
Vi får se vad detta leder till, men jag är glad för hennes skull!
Mvh. borje222
