Hej,
Detta är en mycket vardarlig historia och kanske trivial. Bitvis även småäcklig bör kanske nämnas innan ni äckelmagade läser vidare.
För tre och och ett halvt år sedan flyttade vi till området där jag bor i idag. Ganska snabbt så upptäckte vi att en grånosad gatukorsning till hund smög i omgivningarna och tyckte vi skulle ge honom mat och dryck. Det gjorde vi och hans belöning tillbaka var tillgivenhet och en sällan skådad glädje när vi återvände från jobbet. Dock fick han bo kvar ute. Han visade inget intresse att komma längre än till ytterdörren och i ärlighetens namn är det ingen hund som jag vill ha i soffan. I varje fall inte innan en grundlig avlusning.
En av hundens avigsidor (eller snarare instinkter) är att han är väldigt revirtänkande och därmed försvarar sitt territorium ganska brutalt. Unghundar blir ganska ofta påhoppade bakifrån och får ta till flykten för att inte drabbas av grånosens numer ganska sargade tänder. För en vecka sedan gjorde de motstånd. Han fick smaka på sin egen medicin, fast värre.
Jag såg ganska snabbt att grånosen var illa däran. Han hade två, tre halvcentimeter stora hål i halsen och även om han haft ganska fula sår tidigare så såg detta värre ut. Dock verkade han vid gott mod. Dock vet jag att hundbett kan vara värre än de ser ut på ytan. Hundens tänder har en förmåga att trasa sönder vävnaden under pälsen och den yttersta huden.
Jag behandlade med jod så gott jag kunde och hoppades att det skulle läka. Det gjorde det inte. Två dagar efter slagsmålet hade bettet förvandlats till ett mycket fult varande sår och blodet nästan pumpade ut ur grånosens nos. Hela vår terass var blodig och hunden drack skål med vatten efter skål med vatten. Vi ringde både Dog Rescue Center och veterinären, men de kunde inte komma då det var sent på kvällen. Givetvis ångrade jag att jag inte ringt tidigare.
Nästa dag var hunden ett vrak. Flugor hade angripit såret och det var uppenbart att det fanns larver i det. Vi lyckades övertyga veterinären att komma då Dog Rescue Center inte ville och lyckligtvis fick vi tag på en förvirrad, sjuk, rädd och mycket illaluktande grånos i rätt ögonblick.
Veterinären, som verkade mycket proffsig bad mig sätta på honom en munkorg. Det gick bättre än förväntat. Kanske insåg grånosen att detta var hans sista chans. Sprutan fällde honom till marken på två sekunder. Han sov djupt. Vetrinären började rota med sina kirurghandskar i det fula stinkande såret och konstaterade även han att det var djupt och fullt av larver. Dessa plockades ut med pincett en och en. Stanken var vidrig. Antibiotika och en rad andra mediciner sprutades in.
Dagen efter mådde en yr grånos bättre. Han såg ivarje fall friskare ut. Vi hade fått sex-sju olika mediciner att behandla honom med och med hjälp av mat fungerade det ganska bra. Flugorna var borta liksom stanken.
Idag har vi gett honom medicin i tre dagar och han verkar lite starkare för varje dag. Vi får se om han överlever detta. Jag tror det.
