En samhällsstudie i miniatyr a.k.a. En skur spridda tankar.

Inspirerad av Joe, kommer mina tankar om Thailand, Sverige, Surin, pengar, barn och vardagsliv.

Jag kan väl börja med att berätta att dessa tre veckor i Thailand efter flytten har varit den mest turbulenta tid i mitt liv. Alla tänkbara och otänkbara situationer har vi hamnat i. Både på gott och ont.

Så, vad gör man de första dagarna i Thailand? Jo, man måste få in ungarna i skolan så fort som möjligt. William, 7 år, ska börja i skolan, den riktiga Thailändska skolan för första gången. Det är väl bara att registrera killen på bästa skolan och se glad ut?

Precis som i Sverige, eller?

Nej, så är inte fallet. Eftersom han är lite sen till skolstarten så krävs både det ena och det andra i pengar, mutor, vänner på höga positioner, vänner på mindre höga positioner samt en hel container med tålamod och ett stort, leende ansikte.

Efter 5 hektiska dagar och en hög Baht, går William i Surins bästa skola.

Tuk, 15 år har gått 3 terminer i Svensk skola och fått slutbetyg ifrån ÅK9.

Det är väl bara att registrera henne i första bästa skola?! Försöker se glad ut.

Precis som i Sverige, eller?

Nja, så är inte fallet här heller.

I detta fall krävs det inte lite av ingredienserna som nämns ovan i Williams fall.

Först tvärt nej, ifrån de flesta skolorna. Baserat på att hennes Svenska betyg inte går att förstå sig på.

Sedan får vi helt plötsligt in henne i en gymnasieskola på en datorinriktad utbildning. Och eftersom hon är väldigt intresserad av datorer så känns detta helt OK. Och om hon sedan efter ett år inte vill gå kvar, så uppfyller hon de krav som skolorna har för att låta henne studera på de skolor vi försökte med först. Kanonbra.

Två dagar senare, så kommer det fram att skolan hon går på är ”inte bra”.

Det är en skola för sämre barn. Tolkar detta som att folk i allmänhet ser ner på skolan och att tappa ansiktet på detta sätt är inte acceptabelt.

Tillbaka till ruta ett.

Till skolan igen för att få klarhet i vad som egentligen krävs för att Tuk ska få börja skolan. Om det nu handlade om betygen, så går väl dessa att översätta?!

Jo, de ska översättas och sen godkännas på Ministry of Education i Bangkok.

OK, iväg till BKK och ministeriet. Och alla vet ju hur dessa funkar i Thailand…?!

Ja, eller hur.

Detta kommer att bli min största överraskning på länge.

Åker ifrån Surin kl. 10.00 kommer till Bangkok ca 15.50 – in på ministeriet och ut efter ca 7 minuter. Allt är klart. Med högsta hönsets tel. nummer om de skulle bråka i Surin.

Ofattbart.

Väl tillbaka i Surin, så får hon börja i den ”bra” skolan på studs.

Mera tankar om Thailand följer…

Ser fram emot att följa denna tråd .

Alltid kul när de Thailändska myndigheterna överaskar .

Personligen tycker jag det mesta löser sig, bara man visar stort tålamod och frågar sig fram

Att sätta sig på höga hästar och säga typ "hörredudu, nu e det såhär", är dömt att misslyckas, i Thailand dvs , det funkar bättre i Sverige

MVH Tommy

väntar med spänning på forts blir väl nåt liknande för mig om 5 år då joel är 9år då

Trevligt Surin P3..väntar på mera! 

en hel container med tålamod

Förstår att det var nödvändigt..

Du kunde hålla dig?

Detta kan arta sig till en kanontråd. Eftersom Surin varit och är lekledare för oss påfrestande forumister så borde han vara väl förbered att brottas med den thailändska byråkratin 

Ser fram emot nästa stycke

Kanon! Jättekul att höra en berättelse från någon som verkligen tagit steget och flyttat!

Ser fram emot fortsättningen.

  / Joe

Ja, vad ska man då säga om byråkratin runt skolorna i Thailand?

Som jag ser det så fungerar allt i princip som det ska om man åsidosätter det faktum att pengar och mutor går för ett barns utbildning.

Det är synd och skam att mutor ska spela så stor roll i alla större händelser runt ett liv.

Ur en mera egoistisk synvinkel är det också bra att det faktiskt går att fixa det mesta med pengar.

Frågan som snurrar i mitt huvud blir ju då, vad gör vi när pengarna tar slut? Eller vad gör de som inte har pengar till att börja med?

Svaret är enkelt. Man gör ingenting. Barnen får ingen utbildning. Punkt.

Nu ska man ju förstå att vårt fall inte på något sätt är vanligt. Men mutorna finns även i de flesta andra plan, innan barnen kommit in i en skola.

Här kommer min lilla samhällsanalytiska tanke...

Mutorna är en helt naturlig del av Thailand och har alltid varit det.

Thailändska medborgare är helt med på att leva i denna hierarki. Den del av befolkningen som har råd att betala för att få det bättre och de som inte har det.

I båda fallen sitter de i en stadig sits och tycker livet är helt OK.

Det här betyder inte att folk inte strävar efter att få det bättre, men jag ser väldigt få som klagar öppet över sin situation.

Oavsett position i samhället.

Det var det, för den här gången... Ska strax gå på bio... Och se på nån lolig Thailulle.

Härlig tråd P3, ska bli mycket intressant att följa.

Skolan ja!

En sak som gör mig lite förbannad på systemet är den totala undergivenhet som skolan visar inför "fint" folk. Deras ibland halvidi*ter till ungar slussas ut i samhället med toppbetyg på de mindre "fina, läs rika" telningarnas bekostnad som trots högre IQ hamnar på den nedre halvan och därmed har mindre möjlighet att förbättra livssituationen, undra på att det ser ut som det gör på kommunala och statliga inrättningar där alla poster är "köpta" på falska betyg.

MVH

Baa

Quote

Trevligt Surin P3..väntar på mera! 

en hel container med tålamod

Förstår att det var nödvändigt..

Du kunde hålla dig?

Jag kan alltid hålla mig. Har varit riktigt arg tre gånger i mitt liv :arf:

Fortsätt skriv du... kan bli en bra läsning och lärdom för oss andra

Skulle pengarna ta slut får du hojta till så får vi starta projektet www.freesurinp3.com och ta emot donationer världen över 

Men annars får du väl ta alla motgånger med en klackspark ibörjan. Som alltid så är det värst i början tills saker och ting börjar lugna ner sig lite.

Sit back, relax, have a beer!

//H

Ja jösses.

Har lite lärdom av detta men ej i Los.

Önskar dig all lycka Surin P3 och följer tråden med spänning.

Tack för att du ger oss andra lite att fundera över och att du vågar.

Mvh Snömannen

Quote

Ser inte köpta betyg som ett stort problem, inte nån vanlig företeelse.

Inte här i våra trakter i allafall.

Och då har vi ju frågan om jobb efter studierna. Baseras de på betyg eller på vilken slags familj man kommer ifrån?

Det jag har sett är att betygen väldigt viktiga vid arbetsintervjuer.

Tror inte att de hade varit så viktiga om det hade varit vanligt att betyg köptes. Möjligen köps det betyg för att gå vidare i skolan och förhoppningsvis så klarar dessa studenter sina utbildningar eller så kastas de ut.

För vi vill väl inte gå till en tandläkare som blivit det på sina köpta betyg.

Igår blev jag förresten inbjuden till familjens största gräl någonsin. Vad grälet handlade om får jag inte in på men det jag kan säga var att det kändes hedrande att få bli inbjuden till denna tillställning.

Fantastiskt att se hur en hel by är med och försöker få till en uppgörelse mellan två människor. Här är väl också en typisk sida av Thailand.

Alla är med och hjälper till, oavsett med vad. Sen kan jag tycka att dessa vuxna människor skulle kunna lösa detta på egen hand, utan att hela byn var inblandad, men så funkar det ju inte.

Vad får det för positiva konsekvenser när alla är med i de mest intima diskussionerna då?

Ja, man kanske har lättare att faktiskt prata om vissa saker, saker som i det svenska samhället är helt tabu att prata med utomstående om.

Och en annan positiv sak man får av detta är ju just att det blir färre som faktiskt är utomstående i den by som du bor i.

En sammansvetsad grupp på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid i Sverige.

Ett skyddsnät utan dess like.

Negativt?

Tänker jag bara på mig själv, så är en negativ sak att det blir svårt att få vara själv. Eftersom allas sak är gemensam så känns det ibland som man inte har nåt direkt privatliv. Nu bor vi ju numera i stan så det är ju inte riktigt samma som när vi bodde i byn.

Men än dock så, är jag en del av familjen och de behandlar mig på det sättet på gott och ont.

En annan negativ sak med att hela byn är med och bestämmer, är en av de sämsta sidorna med Thailand, tvångsgifte.

Nyligen så var vi på bröllop (visade ett par bilder på MPR) med en kille på 19 och tjejen 14.

De var tvungna att gifta sig. Detta är enligt mig ett av de säkraste sätten att förstöra två människors liv innan de ens börjat leva.

Familjen kan inte hamna i dålig dager och tvingar då sitt barn att gifta sig med en annan pga vad?

För att inte tappa ansiktet?

Nej, usch och fy för tvångsgifte.

Har nu kommit på mig själv funderandes på att säga "Adjö" i Thailand/Sverige/Finland till diverse personer, släkt och vänner.

Själv har jag inte onormalt svårt att säga 'hej då' till någon, blir väl lite ledsen om det är någon närstående som man inte kommer att återse på länge, men det är ju normalt.

Det jag har märkt är att många Thailändare har väldigt svårt för detta. Det kan för mig vara ganska frustrerande att se hur någon som jag kommer att sakna mycket, inte ser märkbart besvärad över detta. Ibland t.o.m. på gränsen till arg på mig, som det verkar.

Detta kan enl. mig ha att göra med den 'policy' som finns i Thailand om visa känslor inte ska göras på allmän plats osv. Men också att man inte rör varandra alls på samma sätt som vi gör i västerland.

Vi hälsar med beröring, kramas offentligt (detta kan iofs gå till överdrift nuförtiden ) Men jag tror att det faktum att beröringsnivån är mycket lägre i Thailand har får en del negativa effekter på det känslomässiga planet.

Ser också att ens barn kramas och pussas mycket oftare och till högre åldrar i Sverige än i Thailand. Så det känns som det börjar redan tidigt.

Jag säger självklart inte att någon älskar sina barn mera men att visa känslor är mera tabu i Thailand än i Sverige.

Och detta gör i sin tur att när jag skall åka iväg till t.ex. Norge och jobba så får jag en fru som är arg på mig utan anledning och allt känns jobbigare än det det skulle göra om man bölade i varandras armar och såg fram emot återkomsten...

Hej P3,

Quote

Har samma erfarenhet, men min teori är att thailändarna inte vill visa att de kommer att sakna en eftersom att man då själv skulle bli alltför ledsen över att behöva åka. Samma fenomen som att man inte ska sörja så mycket då någon dött. För då kan den döde inte gå vidare dit han nu ska...

Quote

Tja, beröring är det väl oftast inte tal om. Möjligen att de håller i ens armbåge när det knyts vita band kring handleden inför avskedet... Däremot får jag en känsla av att de försöker vända den oundvikliga resan tillbaka till Sverige till något positivt. Typ, hoppas verkligen ni får en trevlig och givande resa! Good luck!

Herr Chang har talat.

-