Ett besök till templet ”Wat Prahtai Doi Kong Mu” är ett måste vid solnedgången


Senare avnjutes en drink blandat av lokal OTOP-produkt, Passionfruktsjuice.

Den berömda morgondimman

Nästa dag gör vi ett återbesök hos den Karen Padung-by som jag var hos 1997.
Tyvärr måste konstateras att inget hade förbättras på 12 år och vem vet hur många miljoner baht i inträdespengar senare...

Något symbolistiskt. Andar säkert inblandade.

Dessa människor är väldigt vackra, Mor och ...

...barn

Vi gör också en tur upp i bergen mot Burmagränsen för att handla te direkt från odlarna i Ban Rak Thai.


Först måste man noggrant provsmaka...

… för att sedan göra affär med de trevliga försäljarna


Efter Mae Hong Son ställdes kosan söderut längs väg 108 till Mae Sariang där vi tog in på Riverside Guest House.

En fantastisk veranda med vy över floden Sariang

Rejält möblemang

Ett exempel på thailändsk pragmatism...

I Mae Sariang gör man en utflykt till ”Mae Sam Laep vid gränsfloden Salawin River.

Även här är det egentligen fel årstid då det är mycket lågt vattenstånd.

Husen är byggda för att klara ett betydligt högre vattenstånd.

På Hemvägen rundade vi klockstapeln i Hot innan norrut mot Chiang-Mai.
