Sista dagen i Isaan.
Hyrde en moppe på Farang Connection i Surin föregående eftermiddag och har precis mättat magen med en
portion Kao Pad Gai. Det var vad jag förmodar frun till denne man som lagade till den åt mig. Var jag är någon-
stans vet jag inte men...
...om jag vandrar en bit vidare bortom kröken...
...ska där finnas ännu en sådan där silkesvävarby vilket blir en mellanstation på väg
mot elefantfarmen. Lyckas tydligen tajma in lågsäsong även här liksom i Chonnabot
och jag ser ingen som ser ut som en turist så långt ögat når. Tjejerna som säljer sou-
venirer verkar tycka att det är kul med en besökare och undrar vad jag är för en filur.
Det kan man kanske fråga sig...
Oj, nu annlände visst en leverans från Chiang Mai laddad med diverse prylar så...
...jag kikar väl in i väveriet en stund...
Intrikat var ordet...Att väva det här, berättar någon för mig, är tydligen en ohyggligt tidskrävande process.
Några tanter arbetar även under golvet...
Elefantfarmen...
Vad upptar den här mannens uppmärksamhet då?
Ja ha...rumpor.
"Hej, lilla elefanten!"
"Jaså ni säger att dagens sista föreställningen redan är över... Varför ser ni så luriga ut förresten...Thailady? Nä, det har jag ingen...Ja, den
där svartgula elefanten vill jag ha hängande i nyckelringen trots att den får mig att tänka på AIK..."
Från en pick-up säljer några grabbar allehanda frukt...
Endast 15 baht för en påse rambutan? Du skulle bara veta vad denna goda frukt kostar där jag kommer ifrån...
"UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH!" skriker ungen.
"Tam may, tam may?" undrar edvardpop
"Hahaha", skrattar ungens mamma.
Under mopperesan åter till Surin paseraras några byar där jag möts av glada miner, rop och vinkningar. Jag vet inte vad alla till synes excal-
terade människor vill men det känns bra. I en bättre värld är det ju så det borde va. Dag efter dag. Tyvärr hinner jag ej stanna för att ta reda
på vad det är frågan om, moppen ska lämnas och jag ska med tåget till Bangkok.
Åter till huvudstaden tycks mina medpassagerares miner bistrare än då tåget for i motsatt riktning men det kanske bara är inbillning...
Så där ja... många bilder blev det. Uppskattningsvis en bra bit över 300 men någon gång får det vara stopp dessutom närmar sig tåget Hua-
lamphong Station och därmed är denna resa strax över. Jag får tacka för visat intresse under färdens gång, alla trevliga och uppmuntrande
kommentarer och Herr Clions sköna och aningen oväntade(eller också inte) bildberättelse med den avslutande morgonclirren...
...och hejdå Isaan.
Det var trevligt att råkas. Kanske ses vi snart igen.
Att ha haft en ordekvilibrist av herr Siam-Nilssons kaliber som spökskrivare skulle nog varit mumma, å andra sidan kan hända
ja e lär sig nåt nytt varje dag 
