Hej
Igår hade frugan anställt några kvinnor som var med i farmen, dom rensade ogräs runt oljepalmerna, hackade cassava som sen lades för att torka i solen o.s.v, dom hade även med sina barn så det blev liv och rörelse där, min son och vår anställdes barnbarn var ju också där.
En sugga har nog fött nu under natten, den började ge tecken på att det var dags igår, då vi lade in massor av halm åt den, den började genast att bygga ett bo åt sig, när jag lämnade farmen hade den krupit in under halmen och syntes inte alls, så brukar dom göra när ungarna kommer, så idag har vi nog ytterligare en kull.
Vi separerade dessutom en tidigare kull ifrån sin sugga igår, hon ville inte låta dom dia längre och började bli irriterad på kultingarna, då vet man att det är dags att sära på dom, kultingarna äter ju redan annan mat och klarar sig bra på egen hand nu.
Norrmannen är tillbaka i byn, jag talade med hans fru igår och hon klagade väldigt, hon tycker att hon fått ytterligare ett barn att ta hand om och inte en man i huset, hon säger att han inte förstår någonting alls och när folk pratar och skrattar blir han arg och misstänksam, han tror att dom skrattar åt honom, hon orkar inte heller hålla på att översätta allt åt honom 24 timmar om dygnet, vecka efter vecka.
Hon säger att han är grinig, bortskämd och snål, dessutom är det mycket problem med maten, hon försöker laga det han vill men han är sällan nöjd, han vill dessutom åka till Ban Dung, Udon Thani, Phonphisai och Nong Khai flera gånger i veckan, bara för att spela biljard, äta falangmat eller bada i någon pool, det blir väldigt dyrt att åka så långt för såna saker tycker hon.
Ett problem är att han tydligen inte betalar pappan för att köra honom, så pappan måste tanka sin pick-up och agera chaufför helt gratis, nu börjar han få nog, själv tycker jag att norrmannen borde betala sina egna resor, det ligger knappast i pappans intresse att köra honom till en biljardhall 3-4 mil bort eller för att bada i Udon Thani.
Norrmannens fru förstår inte varför han inte badar i dammar, åar och floder precis som jag och övriga bybor gör, det finns ju vatten här i byn, lär sig äta den mat dom finns, sen borde han kanske försöka lära sig lite av språket så fort som möjligt, han är ju inte så gammal så något borde väl fastna om han försöker.
Tror inte att detta förhållande kommer att fungera i längden, det blir nog en relativt kortlivad relation, norrmannen uppvisar inga som helst tecken på att anpassa sig, lära sig något eller att förstå människorna här uppe, antingen får han nog ta med sig frun till Norge eller skaffa ett boende i någon stad, annars är det nog snart kört.
Min vän Belgaren har nu bott här på landet i 5 år utan att besöka hemlandet, men han är fortfarande lite isolerad här uppe trots att han jobbar heltid som lärare, i skolan pratar man ju Thai och det behärskar han hyfsat, men hemma i byn pratar ingen Thai utan bara Lao, så han kan ännu efter 5 år inte prata med fruns föräldrar, grannarna och folk han möter, detta måste vara jobbigt, han kan bara prata med sin fru och dotter i byn, han vill att folk ska prata Thai men dom flesta vägrar och svarar på Lao när han tilltalar dom, i affären förstår dom inte heller vad han säger o.s.v.
För mig verkar det helt uppenbart vara så att språket är huvudnyckeln till en lyckad integration, detta oavsett om det handlar om Syrier och Somalier i Sverige eller Falanger i Thailand, utan språkkunskaper så är man utestängd ifrån mycket av det som gör vardagen rolig, trevligt umgänge och livet bekvämt, jag har pratat med Belgaren om detta men han vägrar lära sig Lao, vi är ju i Thailand säger han, men vad hjälper det om man bor i ett område där över 20 miljoner människor pratar Lao.
Vore roligt att höra hur en del av er andra resonerar när det gäller språket och betydelsen av att kunna förstå och tala med folk i det land och på den plats man vistas?
Mvh isan lover
