En kritisk diskursanalys över svenskars förhållande till resmålet Thailand.

Nu har ju resdagboken 245.000 medlemmar vilket måste anses vara ganska bra när det gäller urval. Jag tror inte att dessa medlemmar skiljer sig från andra svenskar i någon större utsträckning. Men det är klart att man inte genom att enbart analysera resdagboken kan få en total uppskattning av förhållandet mellan svenska turister och Thailand. Men om uppsatsen hade varit bra hade den kunnat bidraga med ytterligare en pusselbit till debatten om nykolonialism, turism, fattiga och rika osv. Jag har väldigt svårt att se att en sådan diskussion inte skulle vara av allmänt intresse.

Efter snabbläsning av uppsatsen kan jag bara som så  många andra dra slutsatsen att skribenterna på resedagboken.se knappast är ett reresentativt urval för resenärerna till Thailand. Hur många springer på internetcafe'er och skriver av sig, inte många tror jag. Sedan har författaren fokuserat på begreppet turism. Men det finns väl många fler resenärer till Thailand än turister. Med turist förstår jag sådana som söker upplevelse, sol, bad party och så vidare. Åker charter (eller backpackers) till resebyråns hotell.

De flesta av oss här på forumet har ju en relation till landet, själva eller frun/sambon därifrån, vår anledning att åka dit är nog lite bredare än turistens. Möjligen var vi turister när vi besökte landet första gången.

Nu åker vi ner för att träffa släkten.

Tja, jag vet inte Lung Lennart. Man kan väl lika gärna säga att vi på detta forum utgör en minoritet. Jag menar, 245000 medlemmar på resedagboken... och drygt 2500 här.

Ska man spegla vad majoriten av svenskar gör i Thailand är det nog inte många här som känner sig träffade.

Herr Chang har talat.

Quote

Har kollat lite på det där om chartersvenskar i Phuket, och om det är majoriteten så. NEJ!!!!