Nu har jag inte orkat läsa alla inlägg, ska erkännas, men för mig känns bylivet som en härlig kontrast till livet här i Svedala. Iofs har jag bara varit i hennes hemby en vecka, men jag ser inga problem med att tillbringa längre tider där. Alla "våra" släktingar, vi är gifta, var så trevliga och bemötande, intresserade och öppna. Och tack vare att jag inte är rädd för kroppsarbete eller att skita ner mig så finns det alltid sysslor på farmen att ta itu med om lusten finns. Men det finns inget prestationskrav från släkten, vill jag hjälpa till så är jag välkommen, vill jag bara finnas till så får jag. Och en god bok i hängmattan eller framför fläkten är avkopplande nog för mig. Jag skulle gladeligen byta ett regnigt september här, som idag, mot ett regnigt september där. Men visst, det kanske är frugan som lockar. Kanske inte alla tuppar, musik, köpköpköp eller annat klockan 6 på morgonen
Men det finns hörselproppar, räddade många timmars sömn för mig. Och kroppen vänjer sig, man kommer in i lunken, ris till morgon middag kväll, sova med hela familjen, ingen kvalitetssex osv. Men hellre en glad fru än en sorgsen.
"Alla" vi som "rövar" bort thaikvinnor borde väl ha mer förståelse och acceptans gentemot dem? Är det så självklart att det bara är de som ska anpassa sig? Ska inte även vi falangmän acceptera att även de har en historia, familj, seder och bruk? Att vissa saker är viktiga även för dem? Om en vecka eller tre är viktiga så får väl "vi" ta det? Sitta och gnälla här... *Suckar* Nu blir jag helt plötsligt anklagande, märker jag, men för i hela skogen, vad trodde du när du blev ihop med en thailändska? Att hon bara kläcktes ur ett ägg? Att det räcker med att du öppnar plånboken? Vill du inte ha en familj så skaffa dig en flatsvenska! En stor stark svenska som minsann klarar sig helt själv, och dessutom utmärkt.
Nä fy f**n för alla västerlänningar som skaffar sig en piga utan bekymmer om härkomst, historia och familj...
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)