Här kommer berättelsen från den andra delen av vår hemresa, där problemen var mer av krångel-karaktär.
2. Resan från Bangkok
När vi checkade in på Suvarnabhumi Airport ställde vi oss i Aeroflots Priority-kö, eftersom våra biljetter, åtminstone från Bangkok till Moskva, indikerade att vi hade "First Class"-biljetter, vilket dock senare tydligen skulle visa sig vara fel. De sa dock inget om det vid incheckningen, men de klagade på att en av våra väskor vägde mer än 23 kg, så vi var tvungna att arrangera om bagaget så att alla väskorna vägde högst 23 kg, vilket inte var så svårt då vi bara hade ca 52 kg totalt. En av väskorna var dock bara av handbagage-storlek.
När vi skulle gå ombord på planet tänkte vi gå in i den främre ingången, men vi blev inte insläppta, så när vi kom till den andra ingången så pekade jag på att det står "First Class" på våra biljetter, varefter vi fick gå åt sidan och vänta medan de kollade upp saken. Efter ett tag kom en person från markpersonalen och sa att det måste vara fel, eftersom de inte har "First Class" och att våra biljetter egentligen hade klassen "Economy Comfort". Jag påpekade då att vi faktiskt hade fått sitta i Business Class på vägen från Moskva till Bangkok tidigare, men det spelade ingen roll. De sa att felet inte var deras utan Internet-resebyråns (Travelport), så jag får väl kolla upp det med dem. Troligen så har de väl angett fel klass på vår resplan, eftersom det faktiskt står "Fare Basis Code: ACOMFRTA" på de elektroniska biljetterna. Vi blev också troligen uppgraderade på resan till Bangkok av någon anan orsak.
Under flygresan till Moskva råkade vi också ut för ett problem. Varken för mig eller Kan fungerade underhållningssystemet över huvud taget, så vi kunde inte se på på film, lyssna på musik eller spela spel. Vi kunde inte ens tända lampan i taket eller kalla på hjälp med fjärrkontrollen, men för Biby var det inga problem.
Innan vi kom fram till Moskva försökte jag få hjälp av flygvärdinnorna och pursern med hur vi skulle göra när vi landat. Jag hade nämligen bokat ett rum i den visum-fria zonen på Novotel Hotel, som ligger strax utanför själva flygplatsområdet. Jag visste att vi skulle få åka i en speciell buss från flygplatsen till hotellet och att vi sedan bara skulle få vara i den visumfria zonen på hotellet, men jag visste inte hur vi skulle göra för att få tag på den speciella bussen. Det visste inte personalen på flygplanet heller, så de hänvisade mig till markpersonalen.
När vi hade landat, ca kl 19, så gick vi först till en Transit-desk, där de efter att vi hade stått minst en halvtimme i kö sa att vi skulle gå till en annan Transit-desk. När vi kom fram i den kön, efter att ha stått ytterligare en stund, så blev vi hänvisade till en tredje transit-desk, där det faktiskt hände något. Vi blev då tillsagda att gå till informationsdisken i transithallen, efter att först ha gått genom pass- kontroll och säkerhetskontroll och fått våra boarding pass till Stockholm stämplade.
När vi kom till informationsdisken i transithallen fick vi vänta en lång stund på att få prata med någon. Kösystemet var inte särskilt organiserat utan det gällde i princip att tränga sig fram om man skulle få prata med någon. Medan jag stod i kön (och Kan och Biby vilade och försökte sova litet i väntsalen) så var det en kvinna som desperat försökte få hjälp att tillkalla en läkare till hennes febersjuka dotter och när det väl kom en läkare så var hon lika desperat att få hjälp med översättning, eftersom läkaren bara kunde ryska. Till slut fick dock både jag och kvinnan med den sjuka dottern hjälp, men vi blev bara tillsagda att vänta på att den speciella bussen skulle komma.
Det dröjde sedan ett bra tag innan den speciella bussen kom och innan vi fick någon mer information över huvud taget. Det var dock flera personer som hade väntat längre än vi och som var väldigt irriterade på att behöva vänta så länge, särskilt utan att få någon information. Flera personer sa att de var hungriga och därför ville veta om bussen skulle komma snart eller om de kunde gå och äta någonstans, men ingen kunde ge någon information om detta. Det kan nämnas att de flesta som skulle med bussen till Novotel inte hade bokat hotell i förväg som vi, utan hade missat sina anknytningsflyg av någon anledning och därför måste övernatta.
Till slut fick vi dock information om att vi skulle följa en person ur personalen vid informationsdisken för att komma till Novotel Hotel. Vi var ca 30 personer som gick i samlad tropp tillbaka till den plats där vi tidigare gått genom pass-och säkerhetskontroll, men denna gång behövde vi inte göra någon ny säkerhetskontroll. Det gjordes dock en ny passkontroll efter att de hade kontrollerat listan med hotellbokningar, innan vi sedan fick gå ut bakvägen till en buss. Bussen körde sedan en bit inom flygplatsområdet innan den stannade ett tag, utan att vi fick veta varför. Det visade sig att den väntade på ett antal personer från en annan terminal, vilket gjorde att många som hade lagt beslag på ett eget säte fick packa ihop sina saker, eftersom de nya passagerarna gjorde att bussen blev nästan helt full.
När alla var ombord på bussen så åkte den ut genom en bevakad grind och till hotellet, som inte låg många hundra meter därifrån. När vi kom fram till hotellet fick vi dock inte gå ut direkt, utan vi måste vänta tills någon speciell person hade kommit. Vi fick inte heller gå in genom huvudingången, utan vi slussades in på hotellet genom en bakdörr. Vi kom dock sedan till receptionen, där vi fick ställa oss i två köer, en för dem som redan hade en bokning och en för dem som saknade det. Vi kom ut ur bussen bland de sista, så jag fick stå ganska länge i kön innan vi fick vårt rum, som kostade 6700 RUB (921 SEK) för en natt. Vi blev sedan ledsagade av en vakt till vårt rum i den visum-fria zonen på våning 2 i hotellet och det fanns också en vakt i ena änden av korridoren som skulle hålla uppsikt över oss.
När vi fick vårt rum var klockan redan efter 23 och både vi och många andra var hungriga. Vi fick dock inte gå till någon restaurang, utan vi måste ringa till Room Service. Först gav de oss fel telefonnummer (07 istället för 70) för detta, men även sedan jag fått det rätta numret lyckades jag inte få kontakt med Room Service. Antingen var det upptaget, eller så var det inget svar alls. Någon gång när jag provade så var det först vanlig ton, som sedan övergick till upptaget-ton. Efter ett tag ringde jag till receptionen och förklarade problemet och de lovade att kontakta Room Service och be dem ringa oss. Vi väntade sedan ett bra tag, men gav upp och gick till sängs när klockan började närma sig 00:30. Jag hade då sett första perioden av ishockeymatchen mellan Sverige och Ryssland i JVM, då det fortfarande stod 0-0, men jag orkade inte se resten.
Nästa morgon skulle vi åka med buss från hotellet klockan 9:30, så vi klev upp kl 7 och vid 07:30 försökte jag beställa frukost, som inte ingick i priset för hotellrummet. Jag ringde därför Room Service, men de hänvisade oss att ringa ett annat nummer (75), men när jag ringde det numret så hänvisade de mig till Room Service igen. Jag förklarade då att det var Room Service som hade bett mig ringa det andra numret och efter en diskussion så sa de att de skulle prata med Room Service om det och att vi skulle ringa till Room Service igen om en liten stund. Till slut kunde jag dock beställa 3 frukostar, för 600 RUB (82 SEK) per person.
Strax före klockan 9 ringde sedan receptionen och sa att bussen väntade, vilket var OK för oss, eftersom vi redan var klara, men en annan person fick skynda sig ordentligt, eftersom han, liksom vi, hade blivit informerade om att bussen skulle gå klockan 09:30.
Det var inte lika många personer i bussen till flygplatsen, eftersom folk skulle åka vidare vid olika tidpunkter. De flesta hade dock troligen åkt tidigare än vi.
Bussen åkte tillbaka till flygplatsen genom samma grind som vi lämnade den och när vi kom fram till flygplatsen så stannade bussen först vid terminal D, där vi och två andra par skulle kliva av. Vi blev mottagna av en person som dirigerade oss till pass- och säkerhetskontroll, men denna gång var säkerhetskontrollen inte så noga. Vi behövde inte ta fram datorerna or väskorna och vi behövde inte heller kasta den vattenflaska som jag hade i en ficka på ryggsäcken.
Efter säkerhetskontrollen var allt OK. Vårt plan gick i rätt tid och vi kom fram till Stockholm strax före kl 12 igår (5/1). Vi väntade sedan på vårt bagage innan vi tog bussen till långtidsparkeringen ALFA, där det kostade 750 SEK för drygt två veckors parkering. Vi körde sedan nästan direkt hem till Linköping, så när som på att vi måste tanka i Upplands-Väsby. När vi kom till Linköping handlade vi litet mat i Tornby innan vi kom hem strax före kl 16.
Ja jösses vilken soppa.Tack för en läsvärd berättelse.En sådan resa skulle få upp mitt blodtryck till 1000 bar.Och mitt humör ska nog inte nämnas.
