EN GROTESK KÄLLARHÅLA I AVGAS-OASEN Bangkok 
(handskrivet på rum 221, Privacy Hotel, soi Dgam Duphli, mars 1990)
Klockan är bara halv fyra på morgonen när vi åker till Thermae Coffee shop (det gamla, Sukhumvit Soi 13, revs 1993).
Stället öppnar när allt annat i den vägen håller på att stänga. Natten är alltid lång i Bangkok, och allra längst är den här, en halvtrappa ner på Sukhumvit Road. Herrarnas toalett till vänster, damernas till höger, eller var det tvärtom?
Dörrvakter och VIP –listor har aldrig varit akuellt på Thermae. Hit, till det fuktiga halvmörkret, hittar vi som vill ha mer och som inte har lust att åka hem och sova.
Inte än.
Här trängs aspackade kostymer, pundare, go-go tjejer som gått av kvällsskiftet, män med hästsvansar, fnask som inte ens orkar måla sig sig längre, vanligt folk som bara är ute på en sen bar runda och människor som knappt vet varför dom är här. Eller hur dom har hamnat där.
Det är tatueringar, sidenslipsar, slippers mot betonggolvet, många skratt, ryggdunkar, desperata ögon, halvblottade hängbröst, och framför allt är det Sang Thip och cola i glasen.
Och svetten rinner.
Bissara dialoger i hettan.
Asiatiska ögon, en kvinna säger:
- Mister, where are you from?
- Sweden.
Inga penga, inge f***a, säger hon på svenska.
Runt jukeboxen är det alltid bra att stå, pelarna är alltid upptagna. Numera är jukeboxen laddad med CD’s, men den mest spelade låten är fortfarande Madonna’s ”Like a Virgin”. Och det känns rätt på något sätt.
Faranger, västerlänningar, som förlorade sig själva i Bangkok, har alltid haft Thermae som favorithak. Hard-core som livsstil. Någon har sagt att ”här finns allt efter midnatt”. Ingen behöver gå hem ensam.
- I like you like monkey like banana.
Replikerna är korta på Thermae framåt morgonen. Alla vet ändå varför alla är här. Det är ett sista stopp för den som vill tjäna ett par extra hundra bath
Och de är också ett sista stopp för den vill köpa. Deal?
På någon inderligt sätt blir rollerna klarare ju längre natten går.
Del 2
Vi satte ett gäng och drack öl på Blue Fox (ett riktigt klassiskt ställe under 80 –talet) vid Malaysia Hotel innan vi åkte till Kings Lounge, på Patpong.
Patpong ja!
Där är det inte lika säkert vem som är vem. Folket som minglar här kommer ofta från jobbet – banken, kontoret, det är frågan. Många raggar och vill träffa någon för natten.
Några gör det förstås för pengar. Andra har de gamla vanliga själen. Men de allra flesta kommer hit för att slå runt och att ha kul. Och det räcker långt i Bangkok.
Kings Lounge är alltid tomt precis innan midnatt. Tjugo minuter senare är det rena vansinnnet. Allt går i 180. Folk köar till och med i trappan upp. Dansgolvet är för litet, det finns ingen luft kvar.
Så är det varje kväll.
Människor klättrar bokstavligen på väggarna. Blå, självlysande, fuskblandade gin & tonic skvimpar I glasen. Blickar som hänger kvar i evigheter. Kroppar, tätt, tätt..
-Ericsson phone, säger en thailändare i slips och shorta. Han visar stolt upp sin nya ficktelefon med extra lång antenn i guld. Mobiltelefoner är status.
Nattmarknaden stänger. Stånden rivs med snabba händer och allt fejkat gods samlas i lådor för att plockas upp i morgon igen. Skräpet på gatan spolas bort med vattenslang och det blir djungelvarmt på Patpong.
-Lyckostar, säger Kheng.
Att bli placerad här på Patpong är bingo för poliser i Bangkok. Här kan de tjäna mycket pengar. Patpong är översta pinnhålet i polisernas karriär.
Ska man prata moral finns det inget bättre ställe än Patpong, klockan tre på morgonen. Värsta gatan i värsta staden. För en hel värld är det bilderna av Patpongs go-go barer också bilden av Bangkok,
Hell hole of Asia.
Förfall, förnedring, förtryck.
0ch visst, stan har samlat poäng för att få dåligt rykte. Men ingen verkar bry sig eller vilja göra något åt det. För bakom horkulisserna lever Bangkok sitt eget nöjesliv, rastlös och ivrigt. Det får det mesta i den vägen att blekna, vilken annan stad man i världen man än jämför med.
London är på buggkurs när Bangkok är rave.
Bangkok är också en mental rökmaskin som blåser dimmorna över oss. Gränser suddas ut och begreppen tänjs. Det är främmde och svårt att förstå även för den som går in i natten med öppet sinne.
Fortsättning följer i fyra Thermea fotöljer...En del till 
kommer..
"Zeke" den nattylande Bangkokvargen
