Kan mycket väl påverka anslutningar som kräver QoS av typen CBR (tal eller video i realtid) om man dimensionerat den [kapaciteten på gatewayen] för liten. Har för mig att MAE-east och MAE-West i USA fungerade bra till en början men nu har det vuxit fram fler IXP för att råda bot på just dessa problem.
Sen ser jag ju faran med att ett avbott (eller ett sabotage) blir förödande med en single point of faliure. Utländska säljkontor (tja och andra företag som är Internetbaserade) drabbas nog ganska hårt av att hajar verkar gilla att tugga på kablarna i vatten, om allt skall ledas in via en eller ett par linor (till valfritt land) - oavsett hur bra kapacitet dom har.
Inget av detta är speciellt för Thailand, alla länder som vill ha en stabil infrastruktur för kommunikation har nog valt att inte lägga alla ägg i samma korg. Samma gäller för företag - dubblerade datorhallar, redundant el och likaså redundanta externa förbindelser tror jag är standard för större företag i alla fall.
Så har man dimensionerat rätt för dagens behov så kanske det inte märks nån skillnad, men vid ett haveri eller när kapaciteten inte räcker till så uppstår ganska intressanta problem med endast en "gateway" in och ut. Vet inte hur det påverkar ett land med ett långvarigt avbrott, Egypten stängde ju ner ett tag - men då var tidsrymden ett dygn eller så och landet var en sån röra i alla fall så dom enskilda effekterna går inte att mäta.
Men lite intresserad blir jag ju då 1177 körs delvis från HuaHin till Sverige, om det blir störningar (dålig kvalitet på samtalen och avbrott) på den delen så skall det alltså finnas personal i Sverige som kan ta emot 1177-samtalen i stället. Och vinsten med att lägga 1177 i Thailand kvälls/nattetid uteblir.
Men jag kan för lite om denna "gateway" för att överblicka exakt hur dom tänkt bygga upp den. Kan ju bestå av flera redundanta anslutningar men dom väljer att kalla den en "single gateway" i alla fall.