Så skulle man göra en endagstur till Nong Khai från Udon innan man skulle äntra Thai-kärrorna på kvällen för hemfärd till den kalla Nord.
Pris och tid var gjort upp med min egen tuktuk driver, som skulle hämta mig med sin bil kl. 08.00. Pålitlig som han varit hela tiden, så kom han i tid, men nu med sin täckta pickup och det var bra för att jag checkade ut samtidigt och lastade resväskan i pickupen. Vi skulle bara skjutsa hem damen först.
På väg till hennes bostad så blev vi stoppade av polisen. Bilen var oförsäkrad mm., sen flera år.
Det blev böter på 200 bath , så sen fick vi fortsätta. Nu började han tveka på resan till Nong Khai med sin bil, så lösningen blev att ringa en kompis för hjälp. Sagt och gjort, vi åkte hem till hans hus och väntade.
Döm av min förvåning när det kom en tuktuk, inte det jag önskade mig i mer än 5 mil enkel väg.
Lugn nu sa min egen driver, detta är tuktuk number 1…., visst såg den större ut, hade en grym stereoanläggning och ett väggur på flaket, men ändå en tuktuk……..
När vi for, märkte jag skillnad, vilket krutpaket. Stack ifrån nästan allt vid rödljusen, och han älskade att gasa på känt thaimaner med filbyte var hundrade meter, och minst en omkörning var tjugonde meter, och helst gärna på insidan, där det ofta kom mötande mopeder eller andra fordon körande mot körriktningen, som thai ofta gör när det är för långt ,mellan U-turn ställen. Färden med en gasglad kamikazie driver i farter mellan 80 – 90 km/tim i en tuktuk, började bli för spännande för mig.
Visst svalkar fartvinden, men efter en dryga 30 minuter, så känns det i skallen som en begynnande bakfylla. Någon mil före resmålet blev vi stoppade av polis igen. Böter 200 bath för körkort saknades!!!!!, vi fick köra in på ett tempelområde och köa för att betala till någon polischef som satt i skuggan. Nåväl bara betala och fortsätta, amazing Thailand, som inget hänt.
Kanonväder när vi kom fram, mycket folk och en kanottävling på Mekong floden. Verkade tävlas i heat liknande dragracing, och de få ord jag förstår på thai är ortsnamn, ett var Ratchaburi så det verkade som det var städer eller universitet som tävlade.
Min tuktuk-driver som numera var passageraren och guiden ville att vi skulle gå och köpa dunderpreparat för oss äldre gentlemän, nu när vi ändå var där det fanns saker som inte fanns i Udon. Mystiska kapslar i trånga gränder, som skulle flytta om lite bland hormonerna, så det blev balans igen, bara en kapsel i veckan rekommenderades och närmare akten ett the på torkad svamp.
Ett halvårs förbrukning för 350 bath, en av de billigaste blåsningarna i mitt liv, så nu har jag börjat behandligen tillbaka till ungdomen.
Flera tempelbesök, varvid ett visst var number 1 of all, visst har jag hört det förrut….
Bra lunch vid floden och en promenad till mitten av bron, så var jag nöjd för dagen, så buskörningen till Udon tog vid igen.
Väl hemma så kom thailogiken fram när jag skulle betala de uppgjorda 1000 bath för resan. 1000 bt plus 400 bt för böterna, och 100 bt extra för vi inte använde hans oskattade, obesiktade och oförsäkrade bil. Hur solklart som helst, för om jag inte hade åkt till Thailand hade detta inte skett. Betalade med ett skratt och med glädje.
Innan jag skjutsades till Udon Airport bjöds jag på middag i deras hem, och det uppskattades. Resan till flygplatsen användes bilen, för man kunde visst inte bli bötfälld för samma trafikbrott i Udon samma dag, och därmed immun. Logiskt eller hur..
Den som vill åka racer tuktuk någon gång så ring
Leif
Det är ibland verkligen "amazing Thailand"
