En dag i Primary School

Under år 2010 och 2011 hade jag glädjen att få besöka en primary school i norra Chiang Mai-provinsen. Skolan är statlig och de drygt 150 barn som går här kommer med ett enda undantag från fattiga familjer i bergsbyarna runt omkring. Undervisningen är gratis och skolmaten sponsras, men det är ju ändå utgifter för familjerna att ha barnen i skolan. Därför är det inte många av dem som får möjlighet att fortsätta ytterligare 3-6 år i secondary school...tyvärr...

Så här idyllisk ser skolan ut.

Dagen börjar med att en eller ett par av eleverna säger några ord medan fanan hissas.

Sedan håller någon av lärarna eller som här rektorn ett morgonanförande. Den här dagen blev talet låååångt, vilket gjorde att uppmärksamheten så småningom avtog rejält. Inte ens hunden verkar intresserad längre.

Innan lektionerna ska det städas både inne och ute. Eleverna sköter detta. Det är alltså ingen vits med att skräpa ned eftersom man får ta reda på det själv.

Även rabatterna ska rensas.

Fortsättning följer.

Fina bilder - väntar med spänning på fortsättning - måste varit intressant besök.

Någon västerlänning som bedrev undervisning där?

Synd att en så bra tråd kommer samtidigt som aprill trådarna

Efter alla utomhussysslor så kommer lektionerna igång. Under en månads tid hade lärarna fått förstärkning av ett par tjejer från England och Sydafrika. De jobbade som volontärer och undervisade förstås i engelska, vilket var välkommet eftersom den ordinarie läraren i detta ämne inte tyckte om att prata engelska. Naam kaeng undrade om det fanns västerländska lärare här, men förutom dessa volontärer fanns ingen.

Lektionerna blev också lite annorlunda när volontärerna höll i pekpinnen. Här har de ordnat en tävling. Klassen är uppdelad i två lag och lärarna har skrivit upp en massa engelska glosor huller om buller på tavlan. När de ropar upp ett ord gäller det att snabbt känna igen hur det stavas och leta upp det på tavlan. Så fort man hittat rätt rusar man fram och ringar in ordet. Stojigt och stimmigt, men jättekul!

Efter allt jobbande är det så dags för lunch. De yngsta eleverna får börja. Maten lagas förstås på skolan.

Lärarna lagar sin egen mat själva. De samlar 400 baht per person och månad och turas sedan om att hitta på maträtter och att handla ingridienser. Tänk om man hade den matkostnaden...

När alla har ätit färdigt leker de flesta på skolgården. I lärarrummet finns en musikanläggning som skickar ut musiken genom högtalare på gården. När en viss melodi spelas rusar alla eleverna in och hämtar sina tandborstar och så blir det kollektiv tandvård.

Sedan kan man fortsätta roa sig ett tag till...stillsamt som här eller...

...mera kalorikrävande som här. Det är inte volleyboll man spelar utan det gäller att sparka bollen över nätet. Jag har glömt vad spelet kallas, men det finns säkert någon på forumet som kan hjälpa till med det.

Rockring har blivit populärt i Thailand, fast här kallas det hoola-hoop.

Fortsättning och slut följer...

Kanonbilder.MVH HN

Fina bilder och trevlig text, Lung-Nok

Det wolleyboll-liknande spelet där fötterna, knäna, bröstet eller huvudet får användas till att vidröra bollen med

heter Sepak takraw och är även populärt i bla Kambodja, Malaysia, Laos, Filippinerna och Indonesien.

Bock och tack för upplysningen om spelet!

Just när det är som livligast på skolgården spelas en ny melodi i högtalarna och nu kommer en märklig förvandling. Från att ha varit ett gäng sjövilda ungar sjunker de ihop intill skolväggen i stillsam meditation några minuter. Detta för att lugna ner sig innan lektionerna börjar igen.

På schemat står nu konst. Eleverna har varit ute och plockat ihop pinnar, torrt gräs och diverse upphittade små saker. Dessa ska man nu försöka åstadkomma ett konstverk av.

På väggen i skolsalen hänger redan en massa teckningar.

Ute på skolgården är det också lektion. Här får man utbildning i den svåra konsten att öppna en kokosnöt. Man håller nöten med ena handen och hugger sedan vildsint med macheten i det hårda skalet. Det såg inte helt ofarligt ut. Jag förstår att Povel Ramel hade problem...

Detta hindrar dock inte de här unga grabbarna från att gripa sig an uppgiften med liv och lust.

Mot slutet av dagen ville vaktmästaren ha hjälp med att flytta en del möbler till en annan skola. Några av de äldre killarna ställde förstås upp. När de skulle iväg placerade de sig själva i mitten av lasset. Något som förmodligen skulle förorsaka en smärre hjärnblödning hos en svensk trafikpolis.

När klockan blir runt 3-4 på eftermiddagen är lektionerna slut. De flesta elever traskar hemåt, men många blir också kvar ett tag på skolgården för fortsatta lekar. Andra stannar och pluggar. Lärarna har fortfarande ett par timmar kvar av sin arbetsdag. För det mesta förbereder man nästa dags lektioner innan man går hem.

Det skrivs mycket negativt om det thailändska skolsystemet men av det du fotat

finns det element som en svensk genomsnittsskola skulle kunna lära sig av.

Lite meditation och eftertanke åtminstone en gång per dag skulle inte skada.