En 4-5 årings funderingar på döden.

Hej

Vår son som fyller 5 år i januari gjorde igår något som han aldrig gjort förut, det började med att vi var ensamma hemma (mamma arbetade) och såg på tecknad film när plötsligt började diskutera hur länge man lever och om man måste dö, och ställde frågor som det här.

Med några tårar rinnande på kinden frågade han om mamma och pappa kommer att dö?

Vem kommer att dö först?

Måste man dö?

Kommer jag också att dö?

Jag svarade att alla dör, men att det är långt kvar till dess, och att jag förmodligen dör först eftersom jag är äldst, då slängde han sig i min famn och sa att jag vill inte att du dör, jag förklarade att farmor, farfar och morfar o.s.v troligen kommer att dö först eftersom dom är ändå äldre, jag var inte riktigt säker på hur jag skulle hantera det här men beslöt att svara efter bästa förmåga.

Jag vill inte bli ensam när ni dör?

Tar någon annan familj hand om barn som blir ensamma?

Jag svarade att när vi dör är du vuxen och har en egen familj och egna barn som tar hand om dig, det var bra sa han, och jag svarade att om föräldrar dör när barnen är små så hamnar dom i en ny familj, hoppas dom är snälla då sa han.

Kan man prata med skeletten i marken sen?

Kommer dom som dör tillbaka igen?

Planterar man blommor på kyrkogården för att dom döda ska komma upp igen?

Är det inte kallt och ensamt nere i en låda i marken?

Svåra frågor tänkte jag, men jag svarade att man kan hälsa på dom döda och ge blommor, tända ljus och prata lite med dom om man vill, det gör man för att komma ihåg dom döda och inte för att dom ska komma tillbaka, men i Thailand tror man att döda kommer tillbaka igen, det förstår jag sa han, för i Sverige är det ju is i marken så dom kan ju inte komma upp, så det är nog bättre i Thailand.

Han fick några tårar då och då under detta samtal som pågick i minst 30 minuter, jag försökte få honom att byta ämne men det gick inte, jag frågade också om han hade hört någon tala om detta eller sett något på TV,n, men det hade han inte sa han, det var egna funderingar sa han, men naturligtvis måste det vara både och tror jag.

Och det var fler frågor och funderingar under samtalet men i stort sett gick samtliga funderingar ut på detta med döden.

Jag tyckte att det var synd att frugan inte var hemma så att hon fick uppleva det här, men hon tyckte att jag hade hanterat detta på rätt sätt.

Har ni andra föräldrar på forumet varit med om liknande saker med era barn i ungefär denna ålder, i så fall senare eller tidigare?

Mvh Isan lover

Jajamensan och i samma ålder ungefär. Det var samma resonemang ungefär och jag försökte förklara så gott det gick och tillslut så verkade han förstå men var ändå ledsen. Det verkar vara något existentiellt dom går igenom. En annan gång något år senare trodde han att han skulle dö om han höll andan. Jag sade att det kan man inte men det slutade med att jag fick ringa vårdcentralen och boka tid med en doktor som sedan förklarade lugnt och fint att man kan inte dö om man slutar andas för svimmar man så börjar man andas igen och det nöjde sig lillgrabben med efter några härliga diskutioner med doktorn.

Det är inte lätt att vara liten - heller.

Jajamensan och i samma ålder ungefär. Det var samma resonemang ungefär och jag försökte förklara så gott det gick och tillslut så verkade han förstå men var ändå ledsen. Det verkar vara något existentiellt dom går igenom. En annan gång något år senare trodde han att han skulle dö om han höll andan. Jag sade att det kan man inte men det slutade med att jag fick ringa vårdcentralen och boka tid med en doktor som sedan förklarade lugnt och fint att man kan inte dö om man slutar andas för svimmar man så börjar man andas igen och det nöjde sig lillgrabben med efter några härliga diskutioner med doktorn.

Det är inte lätt att vara liten - heller.

Hej

Tack för ditt svar, jag misstänkte att det var någon fas i uppväxten, jag fick också uppfattningen att han förstod men ogillade svaren, ja det är inte lätt att förstå allt när man är liten.

Själv är jag lite förvånad över att dessa tankar kommer så tidigt.

Mvh isan lover

Hej

Tack för ditt svar, jag misstänkte att det var någon fas i uppväxten, jag fick också uppfattningen att han förstod men ogillade svaren, ja det är inte lätt att förstå allt när man är liten.

Själv är jag lite förvånad över att dessa tankar kommer så tidigt.

Mvh isan lover

Hej!

Man känner sig otillräcklig vid sådana tillfällen och det känns ju inte bättre när dom är så unga. Men det är en fas i utvecklingen som fortsätter hela livet till och från. Jag menar många undrar ju vad som händer efter döden själv är jag fatalist och tror inte på något liv efter döden medans min fru gör det i någon form.

MVH Peo

Min mamma svarade alltid att vi skall inte alls dö och det hade ju förstås en lugnande inverkan för då slapp man som liten knott grubbla på detta oerhörda hemska faktum. Att man några år senare blev informerad om motsatsen gjorde ingenting för då var man mer vuxen frågeställningen så mamma var en kloker person.

Min mamma svarade alltid att vi skall inte alls dö och det hade ju förstås en lugnande inverkan för då slapp man som liten knott grubbla på detta oerhörda hemska faktum. Att man några år senare blev informerad om motsatsen gjorde ingenting för då var man mer vuxen frågeställningen så mamma var en kloker person.

En vit lögn från din Mamma som tydligen fungerade på dig vilket ju blev bra. Det gäller att försöka göra rätt avvägningar vilket inte alltid är så lätt.

Hej!

Man känner sig otillräcklig vid sådana tillfällen och det känns ju inte bättre när dom är så unga. Men det är en fas i utvecklingen som fortsätter hela livet till och från. Jag menar många undrar ju vad som händer efter döden själv är jag fatalist och tror inte på något liv efter döden medans min fru gör det i någon form.

MVH Peo

Hej

Ja det kändes lite konstigt och svårt att diskutera detta med en så ung person, det är ju svåra frågor t.o.m för många vuxna, tror precis som du inte på något liv efter detta, men ibland undrar jag om det inte är lite behagligare för dom som gör det, för oss är ju döden det oundvilkiga slutet på allt.

Mvh isan lover

Hej

Ja det kändes lite konstigt och svårt att diskutera detta med en så ung person, det är ju svåra frågor t.o.m för många vuxna, tror precis som du inte på något liv efter detta, men ibland undrar jag om det inte är lite behagligare för dom som gör det, för oss är ju döden det oundvilkiga slutet på allt.

Mvh isan lover

Hej!

Det kan vara så. Min fru säger att hon inte är rädd för att dö imorgon. Hon är bara orolig för barnen. Själv vill man ju hänga med så länge det går iaf om man är frisk.

Häls

Peo

Hej!

Det kan vara så. Min fru säger att hon inte är rädd för att dö imorgon. Hon är bara orolig för barnen. Själv vill man ju hänga med så länge det går iaf om man är frisk.

Häls

Peo

Hej

Samma här, har aldrig hört en Buddist säga sig vara rädd eller orolig för döden och det gäller min fru också.

Mvh isan lover

Hej

Samma här, har aldrig hört en Buddist säga sig vara rädd eller orolig för döden och det gäller min fru också.

Mvh isan lover

Buddisterna kan väl sägas vara fatalister i den meningen att de tror att vårt öde redan är förutbestämt.

Märkligt nog har min dotter inte haft denna typ av diskussion med mig ännu. Hon är 7 år och kanske kommer det så småningom.

Underligt kan tyckas, men jag minns själv hur jag som liten stod vid balkongdörren i vardagsrummet och hade denna diskussion med mina föräldrar.

Jag var väl kanske runt 7 och min mor grät förskräckligt och far försökte trösta oss båda och sade något i stil med:

-"Nu får ni sluta, annars börjar jag också gråta."

Kanske var det just för att det blev ganska hysteriskt som jag fortfarande minns det. Vem vet.

Men hörrni, om jag nu skulle dö - och vi skulle mötas där uppe, kan vi inte då komma överrens om att vi alla modererar MPR på jorden då, som en slags överkucku!

Det vore väl nice, så säg.

Isan Lover. en härlig berättelse om ett barns tankar. gav en varm känsla inombords...

så här gjorde vårat barnbarn William för några år sedan.

*********

Barn är då smålustiga eller är det möjligen så att de kan hantera saker och ting på ett bättre sätt en vi vuxna

Några inblickar i hur lille William ser på det hela, han som knappast kan ha en minnesbild av sin far

Kan inte säga annat än att det kom en liten tår när Williams mamma ringde i januari i år och sa att han bakat en tårta till sin Pappa

Så det vara bara att åka och hämta dem och säga grattis på 25-års dagen.

Präglad av de positiva egenskaper om sin far som vi alla har lyft fram . Fiske, allt handlar om fiske just nu...

Midsommarhelgen ville han bo på bryggan och i båten och när vi kom hem så frågade han om han fick titta i sin fars draglådor.

Mycket stolt ringde han sedan hem till sin mamma och förklarade att han fått tre drag av sin Pappa.

Han är nuförtiden väldigt frågvis om sin Pappa död, hos sin mamma och sin mammas kompis som fungerar som avlastning. Hemma hos oss frågar han nästan aldrig... han känner väl att det fortfarande är för tungt för oss.

/Enis

fint skrivet!

Isan Lover. en härlig berättelse om ett barns tankar. gav en varm känsla inombords...

så här gjorde vårat barnbarn William för några år sedan.

*********

Barn är då smålustiga eller är det möjligen så att de kan hantera saker och ting på ett bättre sätt en vi vuxna

Några inblickar i hur lille William ser på det hela, han som knappast kan ha en minnesbild av sin far

Kan inte säga annat än att det kom en liten tår när Williams mamma ringde i januari i år och sa att han bakat en tårta till sin Pappa

Så det vara bara att åka och hämta dem och säga grattis på 25-års dagen.

Präglad av de positiva egenskaper om sin far som vi alla har lyft fram . Fiske, allt handlar om fiske just nu...

Midsommarhelgen ville han bo på bryggan och i båten och när vi kom hem så frågade han om han fick titta i sin fars draglådor.

Mycket stolt ringde han sedan hem till sin mamma och förklarade att han fått tre drag av sin Pappa.

Han är nuförtiden väldigt frågvis om sin Pappa död, hos sin mamma och sin mammas kompis som fungerar som avlastning. Hemma hos oss frågar han nästan aldrig... han känner väl att det fortfarande är för tungt för oss.

/Enis

Hej

Tack för den berättelsen, visst är dom fantastiska dom små liven, jag tror att det snurrar många tankar i deras huvuden, och det är ju mycket info, intryck, bilder och saker som dom hör andra tala om som ska sorteras och fackas in i deras enorma arkiv, inlärningsförmågan och minnet är ju enormt i denna ålder, och det är ju detta som ska forma och leda dom genom livet, och visst blir man rörd när dom visar känslor.

Mvh isan Lover

Jo, 6 åriga pojken har haft en del frågor om döden för något halvår sen ungefär. Han frågade en hel del om döden så vi hade ett ganska långt samtal. Kommer inte ihåg orden detaljerat så här långt efteråt men minns i alla fall att jag skrattade gott med honom när han sa att han tänkte begrava oss (mamma och pappa) vid lekparken ute på gården när vi dog.

Det som slog mig själv mest efter det påståendet är hur liten små barns värld egentligen är.

Ps Om jag inte minns helt fel så har jag någongång läst att barn inte förrän i 10 årsåldern eller ännu senare börjar förstå vad döden egentligen innebär. Och så kan det nog vara.