Denna vecka blir det inget ”Mitt fula Thailand”.
Bland annat beroende på att jag har varit berusad mest hela veckan. Ja inte så att jag har plundrat barskåpet eller tullat i ölkylen. Utan jag har varit ”hög” av thinner hela veckan.
Jag har anlitat en målare som ska fixa till bl.a. huset alla illa lackade dörrar. Så denna vecka har han, tillsammans med tre medarbetare, lackat och slipat, lackat och slipat lager på lager. Med fyra man i tjänst är det alltid minst än som lackar! Minst 7-8 lager anser han att det ska till. Han måste vara något slags unikum här i Thailand. Han har betalt per dörr, inte per lager, men likväl lackar och slipar han lager på lager för att uppnå ett resultat som han själv är nöjd med.
En thailändsk hantverkare med yrkesheder!
Men stinker gör det något vansinnigt. Vattenbaserad färg? Vad är det?
Dessutom har jag ett gäng snickare här som ska byta ut inredning i mitt sovrum så jag har tvingast överge min goa Carpe diem säng och placerat mig själv i ett gästrum med thaisäng.
Trots att jag köpte den mjukaste madrassen i butiken så känns det ungefär som att sova på golvet. I alla fall jämfört med min svenska madrass.
Carpe diem må göra bra madrasser, men undrar vilket snille som kom på just det namnet på en säng?
”Carpe diem” –” fånga dagen”!
Nåväl. Detta mini inlägg ska inte handla om varken målare, snickare eller sängar utan om thailands nationaldjur.
Elefanten.
Jag gillar elefanter. Jag är själv ganska stor, snäll omskrivning för smällfet, och umgås normalt enbart med thaiare. Som det går minst två på för att komma i min viktklass. Då känns det skönt att träffa ett djur som även får mej att känna mig liten.
En hane kan väga bortåt 4 ton. Mina ”ynkliga” 120 kg är ungefär vad han vägde när han föddes!
Den här hade i alla fall inga problem att klara av både sin ”chaufför” (mahout) Damen och mej.
Trots att det bara är en ganska liten hona.
Hade bara någon kunnat plocka bort mej från bilden ovan hade den varit riktigt bra.
Elefant med ”finkläderna” på, en mahout i någon säkert tidstypisk utstyrsel, lite vatten och en av ruinerna i Ayutthaya i bakgrunden.
Nu är dock en elefanttur i Ayutthaya dock så långt ifrån exotiskt man kunde komma. En promenad på kanske 100 m från ”garaget” till fotoplatsen och sen tillbaka igen. Längs med en vältrafikerad gata. Av både elefanter och modernare fordon.
Första gången jag var uppe på en elefant var på Phuket. På den rundan kom man fram till en damm som låg säker 4-5 m lägre än omgivning. När jag såg branten ner till dammen och märkte att vi var på väg dit fick jag nästan panik. Den här klumpfoten kan aldrig klara den branten. Medans jag klängde mig fast i bänken lunkade dock elefanten, tillsynes helt oberörd och utan minsta problem, ner för branten.
Jag ångrade mina tankar om klumpfot och var mäkta imponerad av detta jättedjurs förmåga att klara branten. Uppför gick precis lika elegant.
Nuförtiden är turisttransporter huvudsysselsättning för de flesta domesticerade elefanter. Annart var det förr när dom utgjorde kärnan i landets arme. Jag har sett siffror på att armen haft upp till 20.000 stridselefanter.
Dessa tjusiga statyer visar hur det kan ha sett ut när det begav sig.
När vi är inne på stridselefanter så är det lika bra att beta av begreppet ”vita elefanter”.
Mest utmärkande för en vit elefant är att den inte är vit!
Men den är trots allt mycket ljusare än en vanlig elefant. Det är fråga om en albinoelefant. Något som är mycket ovanligt.
På den tiden då elefanten var på mode som ”tanks” inom armen så skulle befälhavare, alltså kungen, rida på en vit elefant.
Det taktiskt intelligenta med att placera slagfältets huvudmåltavla på en vit jätteelefant som klart utmärkte sig kan kanske diskuteras.
En modern variant av när slagfältets huvudmotståndare drabbade samman på sina vita elefanter.
Bilden plåtad på ett årligt spektakel här i Ayutthaya som visar stadens uppgång och fall. Dock inte av mig.
När thailändska kungen störtades 1932 och förvandlades från envåldshärskare till ”galjonsfigur” fick kungahuset trots allt behålla vissa privilegier. Bland annat att alla vita elefanter som föds eller tillfångas i Thailand ska tillfalla kungen. Man skulle tro att en elefant ägare som råkat få en vit kalv skulle vara förtvivlad över att behöva skänka bort den värdefulla kalven. I praktiken är det tvärtom. Om det föds en ”halvalbino” blir det gärna en del diskussioner mellan ägaren som vill skänka bort den och kungahuset som inte vill ta emot den.
Kungen har knappast några planer på att dra ut i krig ridandes på en vit elefant och eftersom att han redan har elva vita elefanter vill han inte ha fler!
Den vita elefanten fanns förr även med på thailands flagga. Så här såg Siam’s flagga ut 1855-1916
Och 1916 ersattes den av denna ytterligare något elegantare flagga
Även militära flaggor har haft den vita elefanten med. Här en krigsflagga från 1891-97
Armeflagga modell 1911
Rama 5. Den stora hjältekungen Chulalongkorn hade bl.a. denna flagga.
Den här kallas för Consular Flag vad nu det är och är fortfarande i bruk.
Det här inlägget har två fel.
Dels skulle det vara publicerat 13 mars , som är elefanternas egen dag i Thailand, dels skulle väl egentligen Surin P3 ha knåpat ihop eftersom han bor i thailands elefantdistrikt nummer ett.
Nu tror jag dock att Ayutthaya är nummer två så jag kan väl duga som reserv. Och elefanter finns det gott om även här. Och vi har också elefantlyktstolpar.
Elefanterna på de här bilderna hör hemma på Ayutthayas ”Royal elephant kraal”. Som nuförtiden förvisso är kunglig enbart till namnet.
Bilderna är från centrala Ayutthaya dit elefanterna går för att tjäna ihop till brödfödan. Både genom turistpromenaderna och genom att ”tigga” majs.
Men även bjuda på gratis elefant show.
Det går åt en slant att hålla en elefant. Dagintaget föda är runt 250 kg! Sockerrör är en av favoriterna. Plus grönsaker och frukt.
Vad glor du på? Aldrig sett en farang förr.
Även de unga får vara med.
Imponerade är dom. Vilket givetvis har gett upphov till diverse udda sporter. Dragkamp elefant mot människor. Hur många man tror ni att det går åt för att det ska bli kamp?
Det går åt ca 70 man, i alla fall thaiare, för att bjuda en elefant motstånd!
Bor gör dom ett par kilometer utanför stan i en anläggning med hyfsat gott om plats. Ytterligare 500 rai ska köpas in. Om eldsjälarna som driver anläggning lyckas tigga ihop pengarna.
Här har vi en ”pensionär” ute på ”kraalen” .
Vanlig ”pensionsålder” för elefanter är runt 60 år. Och i vilt tillstånd blir dom knappast äldre. Det där med att tugga i sig ett par hundar kilo mat om dan sätter sina spår på tänderna. Även om en elefant får upp till 6 uppsättningar tänder. När sista uppsättning ”tar slut” kan inte elefanten få i sig tillräckligt med mat, utan svälter långsamt ihjäl.
”Tandlösa” tama elefanter kan dock hållas vid liv med ”färdigtuggad” mat och kan komma upp i åldrar på runt 80 år. Ibland t.o.m. äldre.
Till slut en lite småkul elefantberättelse jag hittade på nätet.
Det handlar om det gamla strävsamma elefantparet Plai Aek och hans fru Noy. Som levt tillsammans i Ching Mai Zoo i många år. Dock barnlösa. År 1991 dök det upp en föräldralös liten elefantflicka som behövde ett par adoptivföräldrar. Och det vid här laget gamla strävsamma paret, runt de 80 , visade sig vara perfekta adoptivföräldrar. 1996 dog dock Noy men Plai Aek forsatte att leva tillsammans med sin fosterdotter Paang Mai.
Och då gick det som det gick. Två år senare, 1998, nedkom Paang Mai, då 8 år gammal, med en kalv som hade Plai Aek, 89 år, som pappa!
Och Ching Mai Zoo slog två ”världsrekord” .
Både yngsta elefantmamman och äldsta elefantpappan.
Det är inte bara gamla farangubbar som tänder till på unga damer!
Jag lyckades inte ens få ihop 20 bilder. Och numera är det tillåtet med 100 bilder i ett inlägg så då får Ni det tvivelaktiga nöjet att ”njuta” av ett urval okommenterade bilder från min samling elefantminiatyrer.
En kommentar till. Mina kompisar vet att jag samlar elefanter och de gånger jag fått någon present av en farang blir det oftast en elefant. ”Du gillar elefanter så det är ett säkert kort”
De gånger jag har fått någon present av en thaiare har det aldrig varit en elefant. ”Du har redan så många elefanter att du behöver inga fler”.
Kulturskillnader kan man stöta på där man minst anar.
: MVH HN
:clapping: 
