Fragan angaende Sin Sods vara eller icke vara ar onekligen vardeladdad och alla mojliga argument dyker upp. Vissa provoceras av sjalva penningtransaktionen och babblar om att "kopa sig en fru" medan andra pratar om att anpassa sig till den "thailandska kulturen". Sjalv har jag inga starkare asikter i amnet utan forsokte vara pragmatisk nar fragan dok upp efter mitt frieri till min fru. Vi hade mojligheten att ha en helt obehindrad och arlig diskussion mellan oss forst. Detta var mycket nyttig eftersom vi loste fragan tillsammans. Nar vi var eniga sa pratade vi forst med hennes mor och enades. Efter detta sa bearbetade modern fadern i nagra veckor innan vi alla gick ut pa middag och loste fragan. Visst var det diverse "farbroder" osv. som hade massa synpunkter men till sist sa var alla eniga om vad som var viktigt. Vi enades om:
- Att Alisa skulle fa en storre summa guld som forsakring mot samre tider. Detta ovandlades dock till en pensionsforsakring med en rejal forsta insattning + en mindre summa guld.
- Att jag skulle sta for hela kostnaden for brollopsfesten.
- Att Alisas familj skulle sta for hela kostnaden for sjalva cermonin m.m
- Att Alisas familj stod for kostnaden for en veckas "brollopsresa" till Jomtien for hela hennes och min familj (ca 23 personer)
- Att en mycket stor summa skulle overlamnas i Sin Sod under cermonin men sedan direkt ges tillbaka till brudparet (vilket aven skedde).
- Att brudparet skulle behalla pengagavorna som lamnades av gasterna.
- Att mina foraldrar skulle sta for en fest i Sverige for att fira giftemalet.
Slutnotan for egen del hamnade till slut pa plus trots att jag hade hunnit bli rejalt svettig under forberedelserna och kallt raknade med att ligga back 100-150,00 sKr. For inte sa lange sedan diskuterade jag saken med svarmor och hon fnissade fornojsamt och sa att det handlar om att bjuda "ratt" personer till festen.
Det stod klart att Sin Sod inte hade nagon storre ekonomisk betydelse for min svarfamilj men andock var en viktig fraga. Det behovdes en rejal summa att visa upp under cermonin. Eftersom det var viktigt for dem sa var det viktigt for min fru. Med samma sjalvklarthet blev det da viktigt for mig och jag stoppade undan eventuella betankligheter och gladdes over att kunna bidra till en minnesvard cermoni som gjorde mina svarforaldrar bade stolta och lyckliga. Det de var stenharda pa var brudgavan till Alisa. Hennes far forklarade att hon och eventuella framtida barn behovde en trygghetsforsakring om jag frivilligt eller ofrivilligt overgav skeppet. Det ar ur mina ogon fullt rimligt och nagot jag gjorde med varmt hjarta.
Jag maste medge att innan jag hade hunnit diskutera fragan rejalt med saval Alisa, hennes bror, mor och far samt en hel radda polare i Thailand sa var jag rejalt forvirrad och var osaker pa hur jag skulle hantera fragan. Det hela loste sig genom att snacka igenom saken ordentligt med Alisa. Hon var den som hade bast forstaelse av dels mina eventuella betankligheter och hennes familjs onskemal. Sedan fixade hon en losning som alla kande sig mycket nojda med. Detta bygger dock pa att man kanner ett orubbligt fortroende for sin blivande fru.
Sedan brollopet har jag gang pa gang forundrats over min svarfamiljs generositet pa alla plan. Visst har de lite andra forvantningar pa hur jag och Alisa bor hjalpa dem vid framtida behov men med samma sjalvklarhet vet jag att om det nagon gang behovs sa kommer de sjalvklart gora vad de kan for att hjalpa oss.
/wille som med noje lamnar Sverige imorgon efter 2 ganska gra och kalla veckor och aker hem till varmen
