Den 31 augusti ändrade Thailands utrikesdepartement kraven för det populära DTV-visumet (Destination Thailand Visa), femårsvisumet som lockat en armé av digitala nomader, distansarbetare och Thailandsälskare. Ut med kravet på att bevisa var man för tillfället bor, in med krav på att styrka permanent bosättning – plus ett belastningsregisterutdrag. Låter enkelt på pappret. Det är det inte.
Problemet är att Konsulära avdelningens meddelande aldrig definierar vad som faktiskt räknas som bevis på permanent bosättning. Resultatet blir att varje thailändsk ambassad och konsulat i praktiken har fått tolka reglerna själva, och det syns tydligt när man jämför deras hemsidor.
Ambassaden i Vientiane är strikast: där måste sökande vara antingen laotisk medborgare eller ha permanent uppehållstillstånd i Laos. Generalkonsulatet i Ho Chi Minh-staden är betydligt mer flexibelt och godkänner både permanent och tillfälligt uppehållskort. Och i Los Angeles går man ännu längre – där räcker det med körkort, permanent uppehållskort eller till och med ett giltigt amerikanskt visum med minst sex månader kvar. Samma sida i Los Angeles listar dessutom fortfarande det gamla kravet på "nuvarande bosättningsort", som om ingen hunnit städa upp efter regeländringen.
Moskva toppar förvirringen med att motsäga sig själv internt. Den engelska sidan säger att den som inte är rysk medborgare kan visa antingen permanent uppehållstillstånd eller ett giltigt ryskt visum med registrering. Den ryska versionen, publicerad samma dag, är betydligt snävare och pekar bara ut medborgare i Ryssland, Vitryssland, Armenien, Uzbekistan och Moldavien – samt personer med permanent uppehållstillstånd i just dessa länder. Två officiella sidor, samma ambassad, samma dag, olika svar.
Ansökningar som redan lämnats in via e-Visa-systemet före den 31 augusti bedöms fortfarande enligt de gamla reglerna, så den som hann före deadline slipper huvudvärken. För alla andra gäller ett enda tydligt råd: kolla exakt vad just den ambassad eller det konsulat du ska ansöka hos kräver, innan du betalar avgiften och skickar in dokument – för Bangkoks regelbok verkar tolkas fritt beroende på vilken kontinent du råkar sitta på.
Redaktionens spaning: Man kan ju undra om detta egentligen är byråkrati eller ett slags konst – att skapa en regel så vagt formulerad att tjugo ambassader hittar tjugo olika sätt att missförstå den. Vår gissning är att ingen på Konsulära avdelningen faktiskt suttit och testat att fylla i sin egen blankett innan de skickade ut den, för då hade någon märkt att Moskva säger emot sig själv på två språk samma dag. Tills Bangkok bestämmer sig är rådet enkelt: lita inte på Google, lita inte ens på ambassadens egen hemsida förrän du dubbelkollat den – och ha gärna ett extra intyg i bakfickan, för i det här systemet vinner den som är mest envis, inte den som har mest rätt.
Källa: Thaiger