Donkeytail på bommen.

I april satt jag en tidig morgon utanför Kasikorn Bank på Pattaya Klang och väntade att banken skulle öppna. Då dyker det plötsligt upp en kille i 40 årsåldern +/- 5 år. Han frågar varifrån jag kommer och jag svarar Sverige. Vilken jävla tur säger han, jag som letat efter någon svensk hela natten,

Jaha, vad har hänt. Han berättar att han i går kväll blivit bestulen på allt i Safetyboxen under tiden han simmade i hotellpoolen och polisen ville inte hjälpa honom. Nu hade han inget pass och inga pengar och behövde ta sig till Abassaden i Bangkok och fixa ett "nödpass" som han uttryckte det. Han förklarade att han ringt sin släkt i Sverige, i närheten av Kumla anstalten eller Hall minns inte vilket. De kunde ju inte skicka pengar via Western Union för han får ju inte ut pengarna utan legitimation.

Jag ångrade mig efteråt att jag inte sa att de kunde skicka i mitt namn och jag kunde ha hjälpt honom få ut pengarna, men det kom jag på för sent.

Snäll som man är tänkte jag att jag kan ju faktiskt hamna i samma situation någon gång. Jag gav honom 120 THB till bussen så han åtminstone kommer närmare anbassaden. Han tog pengarna utan att tacka eller säga hej då, då reagerade jag och tyckte det var lite konstigt.

Fortsättning följer.

Några dager senare sitter jag utanför Marknaden Made in Thailand på 2nd road och kollar när polisen stoppar alla motorcyklister utan hjälm.

Jag kommer i samtal med en New Zeeländare som bott här i många år. Av en händelse berättar han att han en gång blev av med allt i Safen

på ett litet Hotel/Guesthouse på Soi Buakhao, samma där, polisen ville inte hjälpa honom.

Jag berättade då om mötet med svensken några dagar innan och han frågar om utseendet på killen. Jag beskrev då det jag mindes, att killen bl.a. hade en liten hästsvans. Då utbrister han, det måste ha varit "Donkeytaile" honom vet alla expats om och han har varit här i flera år, så honom skall du inte ge några pengar.

OK. en lärdom rikare.

Men döm om min förvåning när jag i går morse var på väg till Big C på Pattaya Klang så möter jag honom. Nu hann han inte ens komma med någon story före jag bad honom dra åt helvete. Kanske borde "slagit in pannbenet" på honom men jag behärskade mig.

Ångrde mig sen att jag inte var lite trevligare, jag skulle gärna ha hört hans story om hur han hamnade i den situation han tydligen befinner sig i.

Btw, när man går på beachroad soi 9-7 ser man varje mogon ett antal faranger som tydligen övernattar på beachen. Har dock undvikit att komma i samtal med dessa herrar.

Finns det många svenskar som går på bommen i Thailand undrar jag? Kanske någon fler har någon historia om dessa "udda" människor?

En intressant historia!

Själv har jag aldrig träffat på någon svensk på bommen. Men det säger ju inte så mycket.

Herr Chang har talat.

Det är inte alls ovanligt att se faranger rota i sopkärlen längs Pattaya Beachroad.

Betr svenskar, så känner jag bara en som lever på existensminimum, eller strax under.