I Juni tog jag lite valfortjant semester nar brorsan kom till Thailand for en veckas grabb-mester. Vi tog oss ganska snabbt ivag fran Bangkok och lamnade den civiliserade varlden och drog till Dok Krai Reservoir som ligger dryga halvtimmen utanfor Rayong. Dar hade vi bokat in oss pa ett frascht hotel med flera barer, resturanger, gratis wifi, biljardbord osv.osv Sa nar bilen som hamtat upp oss i Bangkok svangde in pa en liten grusvag som snabbt overgick till nagot som i det narmaste liknande en skogsstig sa blev vi lite fundersamma. Val framme mottes vi av en mkt blygsam anlaggning av s:k backpacker-karaktar och vi kunde kallt konstatera att de bilder vi kikat pa fran hotellets hemsida inte hade ett javla dyft gemensamt med de hafsigt ihopslangda sma trabungalows vi sag. Efter en snabb och lite overraskande diskussion med killen som drev centret kunde vi konstatera att:
1. Vi hade bokat genom Nomad Surfers web portal
2. Vi hade bokat ett wakeboard "all incluive" paket pa en resort
3. Agaren hade tagit emot bokningen fran Nomad Surfers
samt att:
4. Hotellet vi hade bokats in pa samt sett bilder fran var stangt for sasongen
5. Vi befann oss pa ett helt annat stalle
6. Nomad Surfers hade blast oss rejalt
Detta nya stalle hade bara el halva dygnet via generator, ingen AC pa rummen, osv osv och vi kunde blivit lite griniga men eftersom vi inte hade nagot annat alternativ valde vi att gilla laget och ha sa kul som mojligt.
Forst en bild pa agare/tranare - helsoft snubbe med avslappnad installning och dessutom en grymt pedagogisk instruktor

Sa har sag "lyxresorten" ut ute fran sjon.

Sen blev det dags att borja kora. Vi hade ett hart schema med 3 stycken 30 minutes pass per person daglig vilket ledde till att vi mestadels gick omkring som tva sma vata flackar med extrem traningsverk i alla tankbara och otankbara muskler.
Brorsan redo att kora igang.

I borjan blev det bade en och tva "face plants" da vi bade tva ar glada amatorer. Forsta kvallen fick det bli en dunderkur av 3 stycken Tiffy och en stor Chang. En Tiffy per vurpa med tillhorande hjarnskakning och Changen (i brist pa annat) for den stukade hedern.

Andra dagen kom vi igang battre och borjade fa ordning pa den grundlaggande tekniken. Da instruktoren efter vart forsta ak sade - "ni aker helt ok, men ni aker helt fel, lar om och lar ratt", sa hade vi det lite kampigt i borjan.
Brorsan njuter!

Omgivningen var ganska simpel men vacker i sin enkelhet.

Pa sina stallen fick man kryssa mellan fiskestugor, natbojar och annat brate.

En av fordelarna med sjon var att det ofta vara nastintill stiltje och klockrena forhallanden.

Men a andra sidan blev det inte mindre jobbigt for det. Det intressanta vara att forsta dagen var det fingrarna som varkte mest. Dag 2 underarmarna. Dag 3 axlarna. Dag 4 benen osv. Pinan var forvisso omvaxlande men fortfarande konstant.
Ibland fick man slappa i slutet av sitt ak for att kraften inte rackte till.

Det fanns som sagt gott om fiskestugor pa pa land och i vattner. Dessa som brorsan poserar framfor vara populara helgresemal for Bangkokianer som akt ned for att fiska.

Sa smaningom kom vi igang med hoppen ocksa.

Aterigen en slagen och utsliten (anti)hjalte

Wakebaten som transporterade runt oss under veckan. Mkt ettrig och trevlig liten sak.

Javligt viktigt att se oberord och cool ut nar man aker for ovrigt.. naja iaf att forsoka

Som mellanstick korde vi lite wakeskate ocksa. Roligt men betydligt mkt svarare.

Mer kontrol nar man kora barfota utan bindningar - anda tills man hoppar...

Som ni sakert markt sa solar jag inte sa namnvart mkt aven om jag bor i Thailand

Solnedgangen over sjon var riktigt magisk.

Da hanns det aven med lite solnedgangsakning

Blixt och lang slutartid gor att bilden ser helt javla fejk ut.

Efter en stund blev det nattakning vilket forvisso var lite kul och spannande men blev till slut livsfarligt da man fick chansa pa var och hur man skulle landa.

Det blev riktigt bra till slut och det var en befrielse att vara langt ifran email, jobb, tv och allt annat och bara aka brada, umgas och slappna av. Det slutade med att vi var de enda gasterna under hela veckan sa vi kunde kora vart eget race fullt ut.


