Thailand förbereder en nominering av en del av den historiska Dödsjärnvägen i Kanchanaburi till UNESCO:s världsarvslista. Förslaget stöds av kulturministeriet och myndigheten för nationalparker, vilda djur och växter, och kommer i kölvattnet av UNESCO:s 48:e världsarvsmöte i Sydkorea, där 30 nya nomineringar diskuterades och 147 befintliga världsarv utvärderades.
Enligt tjänstemännen lyfter nomineringen både järnvägens tunga historia från andra världskriget och dess koppling till skyddade naturområden i västra Thailand. Sträckan går genom Sai Yok nationalpark, Thong Pha Phum nationalpark och Sangkhlaburi-området, och man hoppas att en världsarvsstämpel kan stärka naturvården i hela landskapet kring järnvägen.
Attapol Charoenchansa, generaldirektör för Department of National Parks, beskriver Kanchanaburi som en av Thailands viktigaste platser kopplade till andra världskriget. Han menar att en nominering också kan gynna turismen i den västra regionen, och att kulturministeriet och miljöministeriet behöver samarbeta kring processen eftersom järnvägen ligger inom skyddade naturområden.
En representant för en fransk UNESCO-förening välkomnar planerna men påminner om att processen är minutiös. Länder måste först föra upp platsen på UNESCO:s preliminära lista innan man kan lämna in en fullständig ansökan med historisk dokumentation, bevarandeplaner och en långsiktig förvaltningsstrategi.
En belgisk krigshistoriker stöder också förslaget och beskriver Dödsjärnvägen som ett av andra världskrigets mest allvarliga krigsbrott och humanitära tragedier. Ett världsarvsstatus, menar historikern, skulle hjälpa till att bevara historien och hedra minnet av alla som dog under järnvägens byggande – ett arbete som krävde ett fruktansvärt högt pris i människoliv bland krigsfångar och tvångsarbetare.
I en separat nyhet har UNESCO enhälligt utsett Wat Phra Mahathat Woramahawihan i Nakhon Si Thammarat till världsarv. Det blir Thailands nionde världsarv och det första kulturella världsarvet i södra Thailand.
Redaktionens spaning: Att byråkratin kring en världsarvsnominering är minutiös förvånar knappast – UNESCO har byggt en hel industri kring att godkänna stämplar med guldkant, komplett med tentativa listor, dossierer och kommittémöten i Sydkorea. Vår gissning är att processen kommer ta åratal, att minst ett nytt ministerråd tillsätts för att "samordna" mellan kultur- och miljöministeriet, och att slutresultatet ändå blir bra – för Dödsjärnvägens historia förtjänar verkligen att bevaras, oavsett hur många formulär det krävs för att övertyga en kommitté om det som redan är uppenbart.
Källa: Thaiger