Varje dag pratade Astrid Lindgren med sina systrar i telefon och de började alltid samtalen med att säga ”Döden, döden”.
Detta dels för att ha ämnet avklarat och gå vidare och prata om annat och dels för att vänja sig vid tanken på livets ändlighet.
Ni som är bosatta i Thailand, med eller utan thailändsk partner, hur tänker ni skall ske den dagen ni tar ner skylten?
Vill ni bli transporterade hem till fäderneslandet Sverige?
Är ni helt ointresserade? Resonerar som så att det inte är ert problem? Vems problem är det då?
Vad tycker er eventuella partner, barn?
Vara kvar i Thailand?
Ingenting ni överhuvudtaget pratat om?
Vad har ni andra som vistas i Thailand kontinuerligt längre eller kortare tid för tankar vad som skall hända den dag ni kilar om hörnet?
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
