Hej
Måste ha missat den här artikeln i DN den 19 oktober, kanske fler vill ta del av den och kanske t.o.m läsa Mattias Skölds bok "Äntligen diktatur, Reportage om det riktiga Thailand".
Mattias Sköld: ”Äntligen diktatur. Reportage om det riktiga Thailand”
Publicerad 2015-10-19 13:27
Vinter i paradiset. Tystnad råder efter militärkuppen i Bangkok.
Det har blivit vinter och oroväckande tyst i det annars leende paradiset.
Under 90-talet trodde många bedömare att den ekonomiska boomen i Sydostasien skulle följas av ett demokratiskt genombrott, bara medelklassen växte sig tillräckligt stark. I dag får man konstatera att det var liberalt önsketänkande.
Utvecklingen i det vitala och förhållandevis öppna Thailand har om inte annat jävat optimismen. Militärkuppen i maj 2014 satte punkt för den civila demokratin.
I dag är yttrandefriheten starkt beskuren, kungahuset och juntan får inte kritiseras, militärdomstolar är i bruk – och rättssäkerheten måste betraktas som ett skämt sett med västerländska ögon.
Men medelklassen i Bangkok klagar inte. Många gillar den auktoritära ordningen i Kina och Singapore, där inga oborstade lantisar tillåts demonstrera på gatorna. Den urbana kulturen må vara dekadent men är knappast olydig på allvar.
Det finns många svenska turistguider om Thailand, få kännare har gett sig på att skildra landet bortom paradisstränderna, buddisttemplen och det glittrande nattlivet i Bangkok.
Journalisten Mattias Sköld gör ett seriöst och intressant försök i reportageboken ”Äntligen diktatur”. Han har tidvis bott i Bangkok, mest skrivit för Sydsvenskan och följt skeendet i landet åtminstone de senaste tio åren.
Den svenska tystnaden om kuppen har varit slående. USA, Frankrike och Tyskland framförde exempelvis betydligt tuffare kritik.
Annons:
Mattias Sköld noterar syrligt att sju av åtta svenska partiledare i våras inte ansåg att Thailand bör betraktas som en diktatur, ”trots att landet uppfyller alla kriterier för en sådan”.
Förmodligen har skygglapparna med svensk vapenexport att göra. 2013 var Thailand den största köparen i världen av svensk krigsmateriel, inte minst JAS-plan. Det är häpnadsväckande och värt skandalrubriker (se Nils Resares aktuella reportage i Blank spot project).
Men ”Äntligen diktatur” är inte i första hand en debattbok, snarare ett lågmält reportage som försöker tränga in i den thailändska politikens och kulturens gäckande mysterier. Inte minst den gudomliga särställning som kung Bhumibol erövrat och det öppna stöd han fått av den konservativa eliten i Bangkok.
Den rojalistiska gula sidan, alltså, som haft svårt att vinna val, och därför befinner sig i bister envig med rödskjortorna, en brokig rörelse som stöttar den landsflyktige tidigare premiärministern Thaksin Shinawatra. Han som blev Thailands svar på Silvio Berlusconi, en populist från Chiang Mai i norr som med kaxig stil och vidlytftiga löften lockade landsbygdens fattiga till valurnorna.
Mattias Sköld skildrar skeendet med öppen och vidsynt blick. Man förstår att konflikten kommer att ta lång tid att hela. Att Thailand är ett betydligt mer politiskt delat och etniskt splittrat land än alla leende turistbroschyrer vill få oss att tro. Svenskar gör runt 350 000 resor dit per år.
Någon stark tredje kraft vid sidan av militären verkar inte vara i sikte. Den som nu stora delar av den stillsamma medelklassen i Bangkok sätter sitt hopp till, alltmedan debattglada akademiker och bullriga medborgarkämpar offentligt inkallas till ”attitydjustering” i välkänd diktaturstil – och hotas med långa fängelsestraff om de inte håller tyst.
”Det är som om den absoluta monarkin aldrig avskaffats, som om kungen vore viktigare än alla rättsprinciper”, säger juridikprofessorn Worachet Pakeerut i ett av flera spännande samtal.
Professorn tror att den gamla eliten förlorar till slut men priset kan bli högt. ”Folk i det här landet hatar varandra så mycket”.
Paradise lost?
Det har man säkert fortfarande mycket svårt att tro en ljummen och stjärnklar natt på stränderna i södra Thailand.
Med vänlig hälsning isan lover
