Quote
Jepp, jag skall börja presenter och kalla alla thailändare för "gulingen". Varför inte, jag kallas för "vitingen" i Thailand. Magrood, tar ett extremt exempel nu... men varför kallar du inte kvinnorna i din bekantskap som har arbetat i baren för "horan" eller annat liknande? Om de skulle ta illa upp så är det väl endast för att hon är såååå känslig, eller hur?
Visst, fria ordet är det viktigast som vi har. Tycker att man skall kunna säga precis vad som helst (nästan) men med det kommer ansvaret att det som kommer ut från din mun inte är helt idi*tiskt.
Jag vet inte vart du vill komma.
För det första så har vi bara pratat om att vi i Thailand kallar varandra efter "utseende".
För det andra så vet alla även thailändare att "h-ra" är ett skällsord. Och att kalla varandra med skällsord trots att man vet att det ordet är skällsord i det landet man befinner sig i - ja, då är det att snacka om otrevlighet.
Även om vi thailändare kallar varandra för grodor, elefanter eller gris så är dem här orden inte skällsord i Thailand. Men man kan inte kalla någon för hund, buffel och orm eftersom dessa anses nedvärderande.
Så det är två ingredienser i det hela:
1. Avsikt av talaren.
2. Hur det uppfattas av lyssnaren.
Man får väga samman de två sakerna.
Kort kan man säga "det är tanken som räknas", både tanken hos talaren och den hos lyssnaren.
Jag skulle aldrig kalla någon svensk för en tjockis eftersom jag vet att det faller under nr 2. Att lyssnaren tar illa upp. Att kalla någon för en tjockis är inte elek avsikt i sig, men att vilja säga det trots att man vet att den andra tar illa upp - ja, då är man elak.
Det kan hända att thailändare kallar en tjock farang för Pappa Chang. Men jag tror inte de har inte för avsikt att såra. De kanske inte vet att farangen tar illa upp. Men då får han eller hans tjej tala om för dem att så säger man inte i Sverige och svenskar tar illa upp. Vet de om det så tror jag inte att de fortsätter. Gör de det då är det bara att säga upp bekantskapet. Man umgås med sådana som är värda att umgås med.
---
Jag och min familj kallar mina svenska föräldrar för Farang Pappa och Farang Mamma när vi pratar om dem eftersom deras namn är så svårt att uttala för thailändare. Men mina svenska bröder kan vi kalla dem vid namn eftersom deras namn är lätta.
Det är inget illa ment med det. De tar inte illa upp och vi menar inget illa. Vi älskar dem och respekterar dem.
---
Sen att bli kallad för en guling.
Det skulle inte göra mig något alls.
Men om du som du uttryckt dig i ditt inlägg skulle börja kalla mig för en guling - ja, då skulle jag undra om det inte faller under ingrediens nr 1. Avsikten av talaren...
---
Mvh
Magrood
dessutom börjar massa folk runt om skratta.
Det för ju bara med sig en massa besvär om man e vittne till något kriminellt 
