Någon anarki är det inte eftersom det finns ett klimat där alla vet vad man får eller inte får göra. Med andra ord ska man inte störa den "naturliga" ordningen utan snällt hålla sig på sin plats i trappan. Vem som sitter på den egentliga makten är ju en intressant fråga. I brist på bättre information ser jag det som en överenskommelse mellan mäktiga affärsmän, höga militärer, politiker som har det gemensamt att de saknar intresse för demokrati eftersom de dels inte är intresserade av att dela med sig av alla sina fina kontrakt och heller inte vill ha någon slags offentlig insyn i alla sina skumraskaffärer. För dem fungerar det nuvarande systemet alldeles utmärkt så varför ska man byta ut ett vinnande koncept. Det verkar ligga i människans natur att har man en gång fått smaka på makt så kan man inte vara utan.
När det gäller Abhisit så sitter han på den högst valbara positionen i landet och kan väl därför knappast slippa undan allt ansvar. Tvärtemot vad han först sa har han valt att satsa på ekonomin och lagt demokratifrågan på hyllan. Vilken egentlig makt han har vet jag inte men han borde ju precis som alla andra i samhället ha ett visst personligt ansvar.
Men som jag skrev i tidigare inlägg så kommer dagens Thailand snart att vara slut. Det vet alla där uppe i toppen om men ingen vet vad eftersom det inte går att förutsäga exakt vad som kommer att hända och hur folket kommer att reagera när den samlande kraften försvinner. Med andra ord - vad, vem och vilka kommer att fylla vakuumet? Dagens samhälle har inte bäddat för någon större förändring så det lilla jag kan se i min lilla spåkula är fältet öppet med den skillnaden att man inte kan bygga en kult runt en person där alla förväntas lyssna och respektera. Det vore ju fint om man kunde samlas runt tron på demokrati och den dagen kommer kanske men inte än på länge.
(och jo, jag vet att våra åsikter inte skiljer sig speciellt mycket åt : ) )
De grupperingar som du beskriver som sittandes på makten verkar inte direkt ha kommit så där jättebra överens, tycker jag.
Dels Dr T-faktionen som slutade komma överens med Sondhi. Sondhi verkar nu också ha slutat komma överens med Abhisit & co.
Newins falang bytte sida. Och samtliga dessa har egna generaler, poliser, senatorer och affärsmän i sina läger.
Nog verkar maktfördelningen dem emellan något anarkistisk.
(Anarkistisk oligarki med halvdemokratiska val är väl en bra definition?)
De kan ju i princip göra vad de vill utan andra påföljder än att de inte får stå längst fram i kön till syltburken. För en stund.
Så blir det ju å andra sidan i en stat utan folklig makt.
Vad gäller Abhisit så håller jag med om att han har ett ansvar eftersom han är vald.
Men kan inte komma överens med mig själv om hur jag tycker att det ansvaret ser ut.
Ingen lätt fråga det här och många faktorer talar både för och emot i bedömningen av hans personliga ansvar för utebliven demokratisk utveckling.
Sen har jag tittat i min spåkula jag med. 
Och när den samlande kraften försvinner så ser jag att allt kommer att fortsätta precis som vanligt. Bara mer!
Tills dess folk tröttnar och samlas runt demokratin som du skrev.
Och jag tror också att det kommer ta lång tid. Gissningsvis ungefär en generation